På söndag den 7 juni får vi i Sverige rösta fram de 18 personer som ska representera oss i EU. Det är fem år sedan sist. Valdeltagandet var knappast något att hurra för - runt 40 procent. Prognoserna för årets val visar inte på någon enorm ökning. Enligt en SCB-undersökning uppger drygt 49 procent av svenskarna att de tänker rösta.
Många vet knappt vad det är de förväntas välja.
EU-parlamentet har under flera årtionden fått mer makt, inte minst på arbetsrättens område. Från början var det i princip en rådgivande församling. Nu är parlamentet en av EU:s tre viktigaste institutioner, jämte EU-kommissionen och ministerrådet, och den enda medborgarna kan välja sina representanter till direkt.
Ett av parlamentets huvudsakliga ansvarsområden är lagstiftning inom ekonomi-, social- och miljöpolitik. Men parlamentet kan inte ensamt stifta nya EU-lagar. Initiativ till en ny förordning eller ett direktiv måste komma från kommissionen, och parlamentet måste tillsammans med ministerrådet godkänna formuleringarna.
Ett krav från de svenska fackliga organisationerna är en översyn av utstationeringsdirektivet som hela Vaxholmskonflikten handlade om.
En annan viktig fråga för svenska arbetstagare är införandet av ett socialt protokoll i EU-fördraget. Genom ett sådant vill facken värna om den svenska modellen, där fack och arbetsgivare bär huvudansvaret för regler på arbetsmarknaden och lagstiftningen hålls till ett minimum.
Hur de politiska partierna ser på dessa frågor har centralorganisationernas Brysselkontor kartlagt i en enkät. Frågorna och svaren hittar du här.
