Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Fackliga protester mot utförsäljning av statliga bolag

Att den borgerliga alliansen beslutat sälja en rad statliga bolag om man tar makten efter valet i höst är inget som Sifs företrädare vid Telia Sonera och Vin & Sprit är positiva till.<br />
Publicerad 7 mars 2006, kl 12:00
- Jag kanske inte ska säga att det vore en katastrof men i vart fall väldigt negativt, eftersom man då inte vet i vems händer man hamnar och att de svenska arbetsplatserna säkerställs, säger Berith Westman, Sifordförande på Telia Sonera.
- Vi vet exempelvis att det ryska bolaget Alfa Group är intresserade av både Telia och Telenor. En utförsäljning skulle då naturligtvis innebära ett gyllene tillfälle att förvärva aktierna.
Utöver att en utförsäljning kan äventyra de svenska jobben skulle den också vara en nackdel för samhället i stort, menar Berith Westman.
- Staten bör fortsätta äga det fasta telenätet och infrastrukturen på telesidan. Det är viktigt för Sverige som nation, säger hon.
Även Johan Lund, ordförande för Sifklubben på Vin & sprit i Stockholm, är kritisk till den borgerliga alliansens planerade utförsäljning.
- Det är ändå tryggt att ha staten som ägare. Och min personliga åsikt är att man aldrig vet vad som händer då ett företag säljs ut i dessa globaliseringstider. Vi har ju sett vad som hänt inom exempelvis läkemedelsbranschen, som med Pharmacia, säger han.
Kan du se några fördelar med en privat ägare?
- Kanske skulle besluten kunna tas snabbare i vissa lägen. Samtidigt har nog staten bättre insikt om vad som är på gång i omvärlden och så, säger Johan Lund.
De borgerliga partierna har enligt TT kommit överens om att sälja ut statliga bolag för 50 miljarder kronor per år, för att amortera av statsskulden och sänka statens räntekostnader, om man kommer till makten.
Förutom Telia Sonera och Vin & Sprit är SAS, Nordea, OMX, SBAB och Vasakronan aktuella för en försäljning.
Däremot, anser den borgerliga alliansen att Vattenfall, LKAB och Sveaskog AB ska fortsätta vara statsägda.

ANITA TÄPP






Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.