Egentligen var det idag, onsdag, som de runt 1 500 tjänstemännen vid skogsföretagen Stora Enso och Metsäliitto skulle ha gått ut i strejk.
Men strejken, som är tänkt att vara i två veckor, inleddes redan på tisdagsmorgonen.

Enligt tjänstmannafacket PRO berodde detta på att arbetsgivarna använt strejkbrytare för att kringgå det övertidsförbud som sedan en tid är i kraft.

Huvudförtroendeman Mika Ahtiainen vid företaget Efora i Uleåborg, som sysslar med underhåll till Stora Enso och ABB, uppger för dagstidningen Helsingin Sanomat att arbetsgivaren plockat in sommarvikarier för att sköta tjänstemännens jobb.

- Dessutom har högre tjänstemän, som tillhör ett annat fack, satts in för att sköta de här uppgifterna, berättar han.

Under tisdagen fördes samtal ledda av riksförlikningsmannen Esa Lonka.
- Men dessa blev resultatlösa och parterna står så långt från varandra att något något nytt datum för fortsatta samtal inte satts, säger PRO:s informationschef Jaana Aaltonen till Kollega.

Förra onsdagen avslutade drygt tusen tjänstemän vid skogsföretaget UPM-Kymmene en två veckor lång strejk. På onsdagen bestämde PRO:s styrelse att samma tjänstemän åter ska strejka, från 12 maj till 26 maj.

Enligt PRO:s ledning handlar det om 1 100 tjänstemän vid UPM-Kymmene samt runt hundra vid pappersföretaget Sappi Finland.

Tjänstemannafacket PRO kräver en lönehöjning om minst 3,5 procent. Arbetsgivarna å sin sida har erbjudit 2,5 procent. Striden gäller också ett nytt lönesystem, med vars hjälp PRO bland annat hoppas få upp de kvinnliga tjänstemännens löner.

Det är turbulent just nu på den finländska arbetsmarknaden. I mitten av april kunde Kollega rapportera om att 3 000 tjänstemän vid Telia Sonera gått ut i en två veckors strejk

- Den strejken är nu över utan att några nya förhandlingsresultat uppnåtts, berättar informationschef Jaana Aaltonen.

Nils-Erik Friis är arbetsmarknadsreporter på den finlandssvenska dagstidningen Hufvudstadsbladet. För Kollega ger han följande analys av Tjänstemannaunionen PRO:s agerande:

- En förklaring till stridbarheten står att finna hos ordförande Antti Rinne. När han blev ordförande för PRO tog han med sig samma ledarstil som han haft när han ledde Fackförbundet för specialbranscher, ERTO.

- Till det hörde att driva medlemmarnas intressen via strejkhot och strejker. I arbetsgivarlägret har man noterat att PRO och Rinne inte nöjer sig med att bara förhandla och göra upp direkt med arbetsgivarförbunden, utan att de för säkerhets skull låter förhandlingarna bryta samman för att se om det skulle vara möjligt att ut något mer via riksförlikningsmannen.