Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Funktionsnedsättning inget hinder för att jobba

Stein Björnebo är annonssäljare och trivs bäst ute på fältet där han träffar sina kunder. För sex år sedan fick han en obotlig ögonsjukdom som successivt har försämrat synen. Men kunderna märker inte ens av det.
Kim Engstrand Lund Publicerad 3 maj 2011, kl 13:37

Vi sitter bakom disken i butiken som har skor och tofflor från golv till tak. Stein Björnebo är utesäljare för Dagens Nyheter och befinner sig på kundbesök i Birkenstockbutiken, en av hans stamkunder. Stein förklarar för butiksägaren, Jan Lindgren, varför jag sitter med dem i dag. Jan lyssnar intensivt och när Stein är färdig ser han något frågande ut. "Inte visste jag att du hade problem med synen", säger han efteråt.

- Jag tycker det är starkt, så fort vi människor har en krämpa så är det väldigt lätt att vi talar om det, men du har aldrig sagt något, säger Jan.

Stein är 54 år och bor i ett parhus i Hässelby utanför Stockholm. För sex år sedan konstaterades att han hade ögonsjukdomen Glaukom, det som tidigare kallades grön starr. Det är synnerven som drabbas, vilket gör att personen får ett sämre synfält. Stein berättar att han knappt ser något åt sidorna eftersom sjukdomen ger tunnelseende. Utan glasögon ser han mest en massa sudd.

- Utan dem skulle jag behöva komma extremt nära för att se något. Tack vare glasögonen blir det bara knepigt i situationer med motljus och till exempel när jag går nerför trappor, eftersom det är svårt med nivåskillnader och avståndsbedömning.

Stein har jobbat som utesäljare på Dagens Nyheter i 27 år. När han berättade om sjukdomen för sin chef fick han stöd med en gång. Det var aldrig fråga om någon omplacering. Tjänstebilen byttes ut mot ett taxikort och Stein fortsatte jobba som vanligt.

- Kollegorna är avundsjuka på min stora skärm som jag fått till datorn. Men de är inte alls lika avundsjuka på min telefon som kanske ser lite klumpig och omodern ut.

Stein är tveksam till om han hade fått samma stöd som nyanställd på en arbetsplats. Varken han själv eller arbetsgivaren har sökt någon form av stöd eller bidrag för att kunna anpassa hans arbete. Tillsammans kom de överens om att majoriteten av kunderna skulle finnas i centrala Stockholm där kommunikationerna är bra.

- Jag gillar att komma ut och röra på mig och utnyttjar kollektivtrafiken när jag ska träffa kunder. Det går jättebra att jobba trots en mindre funktionsnedsättning, man får bara planera lite. I mitt fall handlar det om att ta med två par glasögon, det beror på om jag ska läsa eller se på långt håll. Men jag gör heller ingen stor grej av det. Det är ju inte konstigt att en man över 50 behöver byta glasögon, så det är ingen som reagerar på det.

På väg till en av Steins kunder tar han fram sin stegräknare. Han siktar på att gå 10 000 steg per dag, och det blir en del promenerande nu när han inte får köra bil. Bilen innebar en stor frihet men numera åker han taxi när det behövs i tjänsten. Det tog ett tag att acceptera sitt handikapp, att tänka om och lägga om sina rutiner, berättar han.

- Jag kände en väldig bitterhet och osäkerhet i början. Glaukom är en smygande sjukdom och inget som gör ont, man märker inte av förändringar så tydligt. Men jag fick snabbt ett stort stöd av både familjen, arbetsgivare och fackklubben. Det är tur, för jag älskar mitt jobb, att vara ute och träffa kunder på deras arbetsplatser.

Vi är nästan framme vid konstnärs- och hobbybutiken Kreatima när Stein berättar att personer med Glaukom kan uppfattas som lite dryga. I motljus kan det vara svårt att se och känna igen personer man träffar. Det kan dessutom uppfattas som klumpigt när man ska hälla upp ett glas vin och missar glaset.

Vid butiksentrén stannar han upp och öppnar hövligt dörren för mig medan han berättar att han sålt annonser där i 15 år. Jag frågar vad kollegor lämpligtvis kan göra för att hjälpa honom? Eller om han har något tips till andra med liknande handikapp.

- Var ärlig och mörka inte vad du kan behöva hjälp med. Det kan vara något så enkelt som att hjälpa till med lunchbrickan. Som kollega kan man helt enkelt bara fråga om man kan hjälpa till. Man behöver inte göra så stor affär av det.

Kreatimas butikschef, Bo Carlsson, kommer ut och möter oss i butiken. Han och Stein ställer sig bland mosaikplattor och färgburkar medan Stein vecklar ut dagens DN. Hans jobb handlar om att skapa förtroende och bygga relationer till sina kunder. Väl på plats motiverar och förklarar han vad som är ett attraktivt pris och rätt placering i Dagens Nyheter.

Under vädret, på baksidan av tidningen är en väldigt populär annonsplats, berättar Stein. Alla är alltid intresserade av vädret, därför är det bra att synas där. Samtidigt kan en liten annons mitt i teve-tablån vara att föredra.

Efter besöket bär det raskt av till nästa butik. Stein har ett hundratal kunder inom mode, sport och inredningsbranscherna i Stockholm. Det är ett socialt och aktivt arbete i en väldigt aktiv stad. På frågan om det är något som fungerar mindre bra på jobbet till följd av hans handikapp blir han tyst och svarar sedan:

- Jag måste tänka efter, men nej det funkar bra. Det spelar ingen roll vilken sjukdom det handlar om. Det gäller att fortsätta med det liv man hade innan och försöka vara aktiv. Med stöd från ens omgivning kan man ha ett rikt liv ändå.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.