Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Hemliga experter bakom EU:s arbetsrätt

EU:s expertgrupper har 50 000 deltagare som förbereder lagstiftningen. Nästan alla är hemliga. Ingen vet vem som skapar EU:s arbetsrätt.
Bill Erlandsson Publicerad 22 augusti 2008, kl 14:30

Då nya EU-lagar och regler ska skrivas använder sig kommissionärerna av expert­grupper med sammanlagt 50 000 deltagare. Men de allra flesta av dem är hemliga. I de fåtaliga expertgrupper som ändå har redovisats är industrins och näringslivets representanter klart överrepresenterade medan fackföreningsrörelsen och ideella organisationer kan saknas helt och hållet.

EU:s industrikommissionär Guenter Verheugen är ansvarig för 127 expertgrupper, men bara i 19 av dem har man redovisat vilka som sitter med i gruppen. 
Expertgruppen för bioteknik har 20 representanter från industrin, 6 akademiker och ingen enda från ideella organisationer eller facket.

I en brevkampanj till EU-kommissionärerna kräver 160 europeiska ideella organisationer och fackförbund att EU ska redovisa namnen på alla deltagare i expertgrupper som har inflytande över EU:s lagstiftning. De ideella organisationerna och facken har samlats i kampanjen "Alliance for Lobbying Transparency & Ethics Regulation" (ALTER-EU.) Där ingår organisationer som Greenpeace, Jordens vänner Europa och Europeiska Journalistfederationen.

I våras lovade EU-kommissionen att offentliggöra uppgifterna om vilka som sitter i dess expertgrupper, men ännu har ingenting hänt. ALTER-EU är synnerligen kritiska mot kommissionens passivitet och menar att utnämningen av olika experter måste försiggå genom en öppen process med full offentlig insyn. Annars kan vissa lobbyister och grupper får en oproportionerlig tillgång till expertgrupperna.

Kommissionären för forskning, Janez Potocnik, ansvarar för 97 grupper. 17 är offentliga.
Energikommissionären Andris Piebalgs ansvarar för 36 grupper varav 3 är offentliga.
För kommissionären för sjuk- och hälsovård, Androulla Vassilou, är summan 70 stängda grupper och 8 öppna.
Miljökommissionären Stavros Dimas ansvarar för 95 stängda grupper och bara 3 öppna.

Den expertgrupp som förbereder den arbetsrättslag­stiftning som EG-domstolen dömer efter kan uteslutande bestå av arbetsgivarnas och industrins representanter. Ingen vet. "Bristen på demokrati i EU:s beslutfattande är uppenbar", menar ALTER-EU.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.