Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Krisen en västanfläkt jämfört med pesten

Dagens kris är en fis i rymden jämfört med de kriser Sverige haft genom åren. Det bevisade historikern Dick Harrison för deltagarna på TCO:s stora jobbdag i Stockholm på tisdagen.
Johanna Rovira Publicerad 5 mars 2009, kl 10:39

84 procent av deltagarna på TCO:s jobbdag, med rubriken Så jobbar vi oss ur krisen, gissade att krisen kommer att förvärras innan det vänder. En av pessimisterna var Dick Harrison som gav åhörarna perspektiv på det vi är mitt uppe i.

- Det kommer att bli värre, men det har varit mycket, mycket värre förr. Vi har haft fruktansvärt djupa kriser och vi har alltid kommit ur dem.

Jag säger bara Digerdöden. Där kan man snacka kris. Det tog enligt Harrison 150 år för svenskarna att komma ur den kris som uppstod när närmare 80 procent av befolkningen strök med. Pestkrisen, som liksom vår pågående var global, följdes av tulpankrisen, sedelkriser, krigskriser, börskriser, oljekriser och allehanda andra kriser som vi enligt Dick Harrison tenderar att förtränga ur vårt minne.

 - Historien är en hel reservoar av kunskap som man kan utnyttja för att ta sig ur kriser, men vårt minne blir kortare och kortare och vi glömmer det faktum att kriser går över.

- Det som fyller en med hopp är att kriser tvingar fram effektiviseringar och innovationer. Före digerdöden var till exempel banker klumpiga bjässar som gick omkull. Under århundradet efteråt växte det fram små slimmade organisationer och utbildningar som leder fram till den moderna affärskulturen.

Ju längre fram modern tid vi kommer desto snabbare kommer kriserna, men vi tar oss också snabbare ur kriserna, på grund av att orsakerna till att det blir kris är fler idag, menar Dick Harrison och räknar upp överkonsumtion, spekulation, politiskt tryck som några moderna kristriggare.

- De som klarat sig bäst från digerdöden och framåt är de som spridit riskerna. Det är viktigt att inte dra till med barbariska snabbåtgärder. Ju mer fackföreningar och vanliga människor tillåts agera och ju mer is i magen man har, desto bättre brukar det gå, säger Dick Harrison. 

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.