Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Myterna om Generation Y

"Slöfockar, utan lojalitet, ointresserade av sina jobb." Många påståenden har hörts om generation Y, som därför skulle kräva särskilt ledarskap. Men forskning visar att mycket är myter.
Helena Munther Publicerad 11 mars 2013, kl 15:58

Det har blivit populärt att köra seminarier och kurser om hur man som chef ska hantera generation Y (födda på 80- och 90-talen) - eftersom de betraktas som så annorlunda jämfört med andra generationer. Det finns företag som har satsat mycket pengar på att skapa särskilda program för generation Y.

Men frågan är hur nödvändigt det egentligen är. Kan det till och med vara bortkastade pengar?
Det har påståtts att generation Y skulle vara allt från kräsna bekräftelseknarkare och bortskämda, pengakåta egoister till att vara lata eller energiska. Hur nu en hel generation människor skulle kunna vara lat eller dess motsats energisk?

Men på allt fler håll har myterna börjat avslöjas. Jennifer J Deal, forskare på Center for Creative Leadership i San Diego, har efter tolv års forskning om generationsskillnader sammanfattat fem myter som hon ofta stött på i företagsvärlden.

Första myten är att generation Y, som hon kallar millennials, inte gillar att bli tillsagda vad de ska göra. Förklaringen skulle vara att de har blivit curlade av sina föräldrar och alltid fått höra att allt de gjort var fantastiskt. Och därför skulle de vara svåra att hantera. Inte alls, menar hon. De är i stället mer villiga att göra som chefen vill än vad generation X (födda på 60- och 70-talen) och babyboomers (födda på 40- och 50-talen) är. Det visar sig bland annat i en studie på 5 000 personer. De har till exempel i större utsträckning hållit med om påståenden som att "anställda ska göra vad chefen säger, även om de inte förstår orsaken till det".

Andra myten är att de är illojala. Det hävdas att de byter jobb så fort de erbjuds en mindre löneökning någon annanstans. Men forskningen visar att de känner samma lojalitet som tidigare generationer. Alla är dock bara måttligt lojala. En förklaring skulle, enligt Jennifer J Deal, kunna vara att varje generation har bytt jobb oftare när de var unga. Något de gör för att få fler erfarenheter, menar hon. Inte för att de är illojala. En annan förklaring kan vara att de som jobbar i lägre nivåer i organisationen är mindre engagerade och att dessa tenderar att vara unga.

Tredje myten är att generation Y inte är intresserade av sina jobb, vilket skulle vara en annan sida av deras brist på lojalitet. Men forskningen visar att de är lika motiverade som tidigare generationer. De som är något mindre motiverade är de som jobbar på lägre nivåer, där jobben är mindre självständiga och har mindre intressant innehåll.

Fjärde myten är att de bara motiveras av bonusar och höga löner, så företag skulle gå i konkurs om de skulle försöka göra generation Y till viljes. Men enligt samma studie finns inget samband mellan generation och lönemotivation. Dessutom rankas inte lönen högt när det gäller att skapa motivation för någon generation. Skillnaden finns även här mellan de som arbetar på olika nivåer i organisationen. De på lägre nivåer motiveras mer av högre löner.

Femte myten är att generation Y vill ha mer balans mellan arbetet och fritiden, och att de helst vill använda arbetstiden utanför jobbet, medan tidigare generationer är mer workoholics. Här finns ett korn av sanning, medger Jennifer J Deal. Generation Y vill ha balans, men inte mer än generation X.

En studie av Corporate Executive Board på 400 000 anställda i olika generationer visar också att generation Y inte är de pengakåta människor som påstås. Men de vill ha rättvisa löner jämfört med sina jämlikar.
Generation Y är inte heller illojala. Studien visar att generation Y faktiskt är något mer lojala än tidigare generationer. Dessutom tror fler i generation Y att arbetsgivaren vill se till de anställdas bästa. Generation Y är dock något mer intresserad av att pröva olika karriärsvägar.

Även svensk forskning visar att generation Y inte är slöfockar som bara vill ha kul. Thomas Fürth, forskningsledare på trendanalysföretaget Kairos future, har skrivit böcker om den unga generationen. De som är födda efter 1985, som han kallar Generation Ordning, har visat sig ha lika traditionella värderingar som de födda på 19 20-talet. De har vuxit upp med plastmorsor och plastfarsor och prioriterar därför det lilla livet; familj, ha bra jobb och fint boende. De har en gammaldags moral och tror på livslång trohet och vill kunna föra sig på middagar, något som tyder på att klassiska umgängeskoder är på väg tillbaka.

Även intresset för droger är på nedgång. Tidigare generationers backpackande imponerar inte. De har själva släpats runt världen av sina föräldrar. De har även vuxit upp under en period då de fått oroa sig för att få jobb. Därför prioriterar de karriären och tar de jobb som erbjuds, de är dessutom beredda att jobba hårt.



Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.