Många som blir av med jobbet förlorar samtidigt en del av sin identitet och sin självkänsla. Det gäller kanske särskilt dem som inte var beredda på det. En gammal trotjänare som tvingas gå efter 30 år för att lämna plats åt yngre kan ha svårt att värja sig mot bitterheten. Det är naturligt.
Eva Schmidinger jobbar som rådgivare på TRR Trygghetsrådet i Västerås. Hon råder den som mår dåligt efter en uppsägning att låta bli att söka jobb under en tid.
- Man måste landa i uppsägningen först. Om man söker jobb när man mår som sämst ger man i regel inget bra intryck, och då bränner man många skepp. Särskilt i en liten stad där nätverken är tajta.
En kris kan ta olika lång tid att komma ur för olika människor. Men någonstans måste man dra gränsen, också för sig själv, menar Eva Schmidinger.
- Man ska inte blunda för att det kan vara tungt och jobbigt. Men så småningom måste man jobba med att flytta fokus, plocka upp det goda i situationen. Det finns alltid möjligheter, även om de är små. Väljer jag att fokusera på bekymren så dyker de upp. Till viss del väljer jag hur det ska sluta genom mitt förhållningssätt.
Och kom ihåg, manar Eva Schmidinger, det finns ingen bortre gräns efter vilken det blir omöjligt att få nytt jobb.
- Nej, det finns inget bäst före-datum. Det gäller att hålla gnistan uppe. Jag hade en klient som hade varit arbetslös i sju år när hon fick ett nytt jobb. Hon blev visserligen uppsagd från det nya jobbet, men hon hade lärt sig att hon ändå kan få ett jobb. Det är aldrig för sent!
