Förr när Lars J O Larsson, retoriker och språkkonsult, brukade åka tunnelbana på den blå linjen från Kista, hörde han folk prata med varandra efter arbetets slut. Det var olika människor varje dag men ungefär samma historia. "Vet du, då satt alla på mötet och han sa... att han aldrig kan... begriper han inte att...". Små brottstycken, samma generaliseringar.

- Det är ett sätt att bonda. Om vi kan peka finger åt någon så stärks våra band. Vi känner oss förtrogna när vi kan lyfta på ögonbrynen åt varandra i samförstånd "nu börjas det igen".

 - Men det är inte vuxet.

En medarbetare kanske ofta kommer för sent, en annan tar otroligt många rökpauser, en tredje verkar inte jobba över huvud taget. Att reta sig på någon men inte säga det till personen i fråga, bara till andra, är ett sätt att mata konflikten med näring. Om missnöjet sedan brer ut sig på hela arbetsplatsen är det lätt att skylla på chefen. Dåligt ledarskap, viskas det om i korridorerna. Men alla har ett ansvar, menar Lars J O Larsson. Vi måste kunna säga åt varandra. 

Att ge kritik

Kritik ska vara konkret och tydlig och ske direkt men aldrig inför andra.

- Säg det eller glöm det. Att komma och kritisera i efterhand är ödeläggande.

Man ska också ge raka jag-budskap som är hårda i sak men inte mot person.

Jag-budskap kan låta väldigt flummigt eller vekt, men det handlar inte om att sitta i terapisoffan och säga "jag upplever att det händer något i rummet nu". Den som tror det, tror fel. Det gäller att vara rak. I stället för att klaga "att du aldrig kan komma i tid", säg "jag känner att det är meningslöst att börja mötet när du kommer för sent, vi kan inte avhandla viktiga saker, och jag vill att du meddelar när du har förhinder". Det är väldigt rakt och man kan vara väldigt hård om man inte går mot person.

Att ta kritik

Det brukar heta i Lär dig ta kritik-artiklar, att om du har svårt att ta kritik beror det på att du har låg självkänsla. Som om det inte skulle räcka med kritiken, man ska också få en etikett på sig som gör en ännu svagare.

- Det är inte konstigt att vi tar kritik personligt. Ge oss en dålig dag så har vi dålig självkänsla.

Det sämsta är att slå tillbaka. Det bästa är att agera, och inte reagera, då fastnar man i det. Tacka för kritiken och försök skala av den. Går det att mala ner gnället till något konstruktivt? Finns det ett önskemål bakom klagomålet? Försök hjälpa den som kritiserar. "När du säger det här, då är det viktigt för mig att veta vad jag ska göra. Kan vi hitta en lösning? Kan vi ses om en månad och se hur läget är då?"

- Tänk på att det aldrig är fel på dig men att det kan vara fel på det du gör. Du har full rätt att vara som du är.