Hon är ung, hon är arg, hon är engagerad. Det sistnämnda har hon inte minst visat i tv-programmet Toppkandidaterna, där hon fick tala sig varm för ungas rättigheter. Bristen på vettiga saker att syssla med för många, har fått henne att starta en Streetbasketförening i Göteborg. Ilskan hänger samman med hur hon, och många andra, behandlades på sommarjobbet på telemarketingföretaget Vision Office Technology förra sommaren.
Nu närmar sig ännu en sommar, och många unga ska ut i arbetslivet, kanske för första gången. Hur många ska råka ut för det Teysir råkade ut för?
Inga, om Teysir får som hon vill, men själv tänker hon inte söka sig till branschen överhuvudtaget. Hon är bränd.
Hennes historia börjar en dag i juni förra året. Hon var kallad till anställningsintervju, men när hon steg in på kontoret på Andra Långgatan i Göteborg fanns de hon skulle träffa inte på plats. Konstigt, tyckte Teysir. Men hon fick jobbet direkt per telefon dan efter istället. Och nog var det lite konstigt med introduktionsutbildningen där hon inte fick veta så mycket. Och varför sa hennes arbetskamrat att hon inte fått sin lön?
När Teysir frågade sin 19-åriga närmaste chef om semesterersättning och sjukersättning fick hon svaret att det skulle hon inte få. Varför?
"Det får du fråga ägarna", blev svaret.
Problemet var att ägarna nästan aldrig var där.
Vision Office Technology hette företaget, det var ett nystartat telemarketingbolag som sålde färgpatroner till skrivare och kopiatorer. De som jobbade med försäljningen var unga.
-Vi fick ett manus vad vi skulle säga i telefon. Vi skulle säga att vi hette Visiontech och att vi fått ett pris, berättar Teysir Subhi.
-Inget av det stämde.
Det företag i Malmö som verkligen heter Visiontech fick ta emot telefonsamtal från företag som var missnöjda med Vision Office Technology.
Teysir Subhi blev mer och mer fundersam - vad var det för jobb hon hade egentligen? Varför fick hon inget anställningsavtal till exempel? Och hur seriöst är det att belöna en bra säljinsats med ett sexpack öl? Till en sjuttonåring till råga på allt. Från att ha känt sig bra behandlad i början (hon hade ju trots allt sålt två färgpatroner redan efter fem minuters jobb), kände hon sig allt sämre behandlad. Hon själv och hennes arbetskamrater drog slutsatsen att det berodde på att hon frågade för mycket.
Efter en sjukdomsperiod på några dagar blev hon plötsligt sparkad, så som många andra blivit. Ungdomar kom och försvann. Nu visste Teysir mer om sina rättigheter eftersom hon ringt HTF och frågat vad som gäller.
Helt plötsligt stod hon utan sommarjobb, och några pengar hade hon ännu inte sett till.
-Dan efter ringde jag min chef och frågade om uppsägningslön, semesterersättning och sjukersättning, men hon var arg och kallade mig en massa saker.
Ännu värre blev det när Teysir tog med sig fem arbetskamrater för att gå till företaget och kräva de pengar de hade rätt till
-Vi sa att vi inte ville bråka, vi ville bara diskutera våra rättigheter, men vi blev hotade och de knuffade faktiskt ut oss ur lokalen, berättar Teysir.
Men så lätt blev de inte av med sina före detta anställda. Nästa dag kom Teysir och hennes kamrater tillbaka, nu tillsammans med en reporter från GP och två ombudsmän från HTF. Alla blev lika arrogant behandlade. "Bråkar ni så lägger jag ner och startar ett nytt företag", fick ombudsmännen höra.
Teysir Subhi är fortfarande arg. Visserligen har hon precis fått sina pengar genom en statlig lönegaranti, men ilskan över att bli förnedrad och illa behandlad sitter i än. Dessutom är det ju staten som får stå för kalaset - inte företagets ägare.
Teysir fick hjälp av HTF och drev frågan till Arbetsdomstolen, som dömde till Teysirs fördel. Företaget drevs i konkurs, eftersom de slarvat med en massa betalningar - inte minst skatteinbetalningar för de anställda. Och Vision Office Technology var ägarens andra telemarketingbolag som gått samma väg.
Ägarna tog ut rejäla löner åt sig själva, betalade småsummor åt de anställda ungdomarna och betalade nästan ingen skatt. Att Teysir själv fått de pengar Vision Office lurat henne på är inte tröst nog.
-Pengar kommer och går. Det är ingen riktig upprättelse så länge ägarna kommer undan. Varför får de inte näringsförbud?
-Minst 40 ungdomar har blivit lurade, kanske många fler, säger hon.
Halloncheescaken är nästan slut, och där vi sitter på ett café i centrala Göteborg börjar Teysirs kompisar släntra in. Det är dags för styrelsemöte i den Streetbasketförening som Teysir startade för några år sen. Föreningen som ska aktivera unga i Göteborg med bland annat basket, men även andra aktiviteter. Nu tänker de starta ett Ungdomscenter tillsammans med UNF, Ungdomens nykterhetsförbund. Innan mötet börjar pratar vi om telemarketingbranschen som tydligen de flesta har erfarenhet av.
-Nio av tio har jobbat där, det är det jobb som finns för unga idag. Det finns seriösa företag, men majoriteten av dem är oseriösa. Jag har jobbat med telemarketing åt ideella föreningar också, och lite går till verksamheten. Mycket går till feta löner åt ägarna.
-Det är ett luckrativt sätt för ägarna att skaffa sig jobb, konstaterar Teysir krasst.
Själv tänker hon inte jobba mer med telemarketing.
Lön&jobb har försökt få en kommentar från ägarna, men det har inte lyckats.
-Jag skiter i HTF-tidningen. Jag är inte intresserad av att prata med dig, säger Thomas Magnusson