För tio år sedan, 2003, var nära 22 000 unga under 30 år förtidspensionärer. Vid förra årsskiftet var de drygt 30 200 enligt Försäkringskassans statistik. Det innebär en ökning med nära 9 000, eller 42 procent.

En förklaring till det ökade antalet är att allt fler fått psykiska diagnoser som ligger till grund för förtidspensioneringen.

En annan är att det skett lagändringar som påverkar regelverket, vilket i sin tur påverkar statistiken.

Men en tredje orsak är också att allt fler fått sjuk- och aktivitetsersättning för att kunna fullgöra sin skolgång, menar Ingeborg Watz Forslund, chef på Försäkringskassans enhet för sjuk- och aktivitetsersättning.

Den vanligaste psykiska diagnosen bland de unga kvinnor som blir förtidspensionärer, och den näst vanligaste bland de unga männen, är en så kallad psykisk utvecklingsstörning, vilket innebär en intellektuell funktionsnedsättning.

- Det behöver inte handla om att man har en nedsättning vad gäller arbetsförmågan. I stället får man ofta ersättning som ett slags studiestöd, för att man ska kunna slutföra sin skolgång på en särskola, ett gymnasium eller på en folkhögskola, säger Ingeborg Watz Forslund.

2004 var det ungefär 500 av de 4 500 unga som blev förtidspensionärer som fick stödet för att kunna fullgöra sin skolgång. Förra året utgjorde de mer än hälften, ungefär 3 500 av totalt drygt 6 600.

- Eftersom vi vet att det här ofta blir en inkörsport till att fastna i systemet så är det jätteviktigt att man sätter in tidiga insatser både i grund- och gymnasieskolan, för att färre ska hamna i det här utanförskapet, säger Ingeborg Watz Forslund.

Vad gör Försäkringskassan för att hjälpa förtidspensionerade unga att komma i arbete?

-  Vi har i uppdrag att identifiera behov och samordna insatser. Men vi har inga insatser själva, det behöver vi hjälp med av andra. Vi jobbar i samverkan med vården, arbetsförmedlingen och kommunerna, och då är unga en prioriterad grupp.  Sedan har vi också flera EFS-projekt och jobbar intensivt med att träffa och identifiera olika berörda individers behov.

Hur fungerar era insatser?

- Hittills har vi inte lyckats hjälpa så många. Men det är först på senare år som vi gjort mer insatser, som att samarbeta med vården, arbetsförmedlingen och kommunerna, och det tar tid att se effekterna. Men jag hoppas vi ska kunna se en skillnad nästa år. Även om vi bara lyckas hjälpa några få till en början så är det ändå en enorm vinst, både för samhället och individerna.