Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Unga utsatta när Skanska varslar

35 tjänstemän och 50 arbetare mister jobbet i Skanskas region för husbyggnad i Göteborg. Det var byggföretagets första regionvarsel när de anställda i hela landet minskas med en sjättedel, 2 000 personer.
- Många unga är rätt utsatta nu, befarar Unionens klubbordförande Anders Rättgård.
Bengt Colling Publicerad 1 december 2008, kl 12:52

Av 11 000 anställda i den största av Skanskas fyra svenska affärsenheter, Skanska Sverige, varslas 800 tjänstemän och 1 000 yrkesarbetare i landet om uppsägning, när hela koncernen bantar bort 2 000 jobb i landet.

Skanska Sveriges regionledning i Göteborg var snabbt ute med ett varsel med antal berörda för regionen: 35 tjänstemän och 50 arbetare.

Anders Rättgård är ordförande för Unionens klubb inom Skanskas regionala verksamheter i Västra Götalands län - Hus Göteborg, Hus Väst, Väg och anläggning Väst samt Skanska Teknik, utom där medlemmar inte utsett arbetsplatsombud eller har klubbverksamhet.

Han tycker vändningen kom abrupt.

- I organisationen pratar man mycket om framtiden, att satsa på de unga - och sedan förbyts det, bara som att vända på en hand, till varsel.

Av de 35 tjänstemän som arbetsstyrkan ska minskas med kanske 15-20 tillhör Unionen och övriga fackligt anslutna Ledarna och Sveriges Ingenjörer, uppskattar Anders Rättgård.

Men säkert vet han inte hur många anställda som alls är anslutna. Det har varit gott om jobb i flera år och unga tjänstemän kanske inte har gått med i facket och arbetslöshetskassan.

- Det är lägre anslutningsgrad bland de yngre, så jag kan tänka mig att många unga är rätt så utsatta nu. De är ju den goda tidens barn. För dem kan det bli en yrvaken upptäckt att man faktiskt kan bli av med sitt jobb, som man just har fått.

Att Skanska Sverige i västra Götaland blev först med att bryta ned det riksomfattande varslet till regionala siffror kan förklaras med att Västsverige är särskilt utsatt av finanskrisens verkningar både inom fordonsindustrin och på bostadsmarknaden.

- I Göteborg har vi några ganska tunga moln hängandes över oss, säger klubbordföranden Anders Rättgård - och det är ju Volvo. Vi jobbar mycket för Volvo och Volvo är i någon sorts beslutskramp. Motorverkstäder, labb och annat som vi skulle bygga läggs på is.

- Sedan har vi en väldigt trög bostadsmarknad. Man säljer inga bostäder i stort sett här nu. Det gäller HSB, JM och Skanska, ingen kommer undan. Folk får inte låna pengar och är rädda och försiktiga.

- Göteborg har stor bostadsbrist, men det är skillnad på att vilja ha en bostad och att kunna betala för den också.

Skanskas ledning vill i första hand erbjuda avgångspension för äldre medarbetare för att inte stå utan yngre när det blir bättre tider igen. Anders Rättgård tycker det är rätt.

- Vi har varit väldigt tydliga från fackligt håll med att det är det vi ska börja med. Det är ju den vanliga ordningen nu, kan jag tycka, men Skanska har inte varit så bra på det förut.

- Man bör vara beredd att betala avgångspension åt några fler årgångar, och sätta en peng på att utbilda nya med, för att hålla kontinuitet. Annars riskerar vi att göra oss av med alla som är yngre. Vi har ju ett stort glapp på mitten, runt 40 år - de fick gå förra lågkonjunkturen - och gör vi riktigt dumt nu så blir vi av med alla som är yngre och är bara ett gäng gamlingar kvar.

- Jag uppfattar att företaget både själv funderat på det och noterat vår uppmaning, så jag tror att de arbetar på det.

Anders Rättgård känner av oron hos medlemmar och arbetskamrater.

- Man är orolig för sin egen del och för att mista arbetskamrater som man tycker mycket om.

- Vi vet inte vad de här varslen slutar i. Men jag kan tänka mig att det här är en barometer. Den kan peka uppåt eller nedåt den kommande tiden. Får vi in några jobb ändå kanske några kan jobba kvar lite längre. Blir vi av med några jobb som vi räknat med blir det kanske fler som får gå.

- Vi har inte mer folk än vi har arbete. Vi är inte annorlunda än andra företag. Dom pratar om Skanska som en byggjätte, men vår ekonomi bryts ned i projekt och distrikt och längre ned i organisationen. Var och en måste bära sitt, det finns ingen som sponsrar. Har vi inga jobb får vi gå hem.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.