Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Att välja FAS 3 plats

Idag fick jag ett varningsbrev från Arbetsförmedlingen att jag måste välja FAS-3 plats. De anordnare som jag får välja emellan på en 1-timmaslång mässa var ett antal andrahandsbutiker samt några mystiska anordnare där man kan få hitta på egna projekt, släktforska eller hjälpa pensionärer med dataproblem.
Publicerad 29 april 2014, kl 14:16

Det känns ju väldigt lockande med tanke på att man är universitetutbildad och har 2 decennier lång arbetslivserfarenhet som konsult. Det känns mindre upplyftande att man fortfarande är mitt i livet och har lika lång tid kvar till pension samt studieskulder.

Tack företag för att Ni har svikit detta land och dess medborgare till förmån för låglöneländer.

Tack Alliansen för att Ni har försämrat och försvårat möjligheten till sjukskrivningar och socialförsäkringen, kriminellt och ren stöld! Jag är förvånad att politiker står så långt ifrån verkligheten och forskningsresultat. Kommer Ni någonsin att få smaka på Er egen medicin?

//Bosse

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson