Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Även det kinesiska miraklet sätts på prov

Kinesiska bilföretag har i väst pekats ut som potentiella köpare av Volvo eller Saab. Det scenariot har inte stöd i den bild av Kinas ekonomi som Bosse Lindwall levererar.
Bosse Lindwall Publicerad 9 februari 2009, kl 10:23
Bosse Lindwall
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kina har blivit bortskämt med ekonomiska framgångar utan att egentligen behöva anstränga sig. För lite tillspetsat: hur svårt är det att sno idéer från utlandet, låta miljontals fattiga medborgare tillverka billiga kopior och sedan exportera iväg grejorna till väst igen?

Trots det har kineserna inte precis varit blygsamma med sina ekonomiska framgångar. 10-11 procents tillväxt årligen har fått kammen att växa på  ledarna i Peking. I väst har vi samtidigt kunnat leva komfortabelt på att köpa de billiga kinesiska prylarna och har dessutom sålt mängder av våra egna produkter till de allt rikare kineserna - tills de lärt sig att kopiera dem också, förstås.

Men nu avskedas allt fler arbetare i de företag som levt på export.  Jag besökte nyligen Shenzhen som för 30 år sedan byggdes upp från ingenting. Staden blev en marknadsekonomisk experimentverkstad när Deng Xiaoping förvandlade Kina från en kommuniststat till ett i allt väsentligt kapitalistisk land.

Utanför en fabrik som en vecka tidigare slutat tillverka sina strykjärn och riskokare hade arga arbetare satt upp protestplakat. Att fabriken hade gått dåligt hade de fattat sedan länge eftersom de haft så lite att göra. Men de har svårt att smälta att chefen bara drog iväg till Hongkong på andra sidan bergen utan att ens betala lönerna. De anställda hade tjänat mellan 800 och 1 200 yuan i månaden (1 yuan =1,20 svenska kronor). Men några jag pratade med hade 20 000-30 000 innestående i retroaktiva pengar efter en arbetsrättslig tvist.

Fabriker i Pärlflodsdeltat runt Kanton läggs ner i en chockerande hastighet. Det finns 55 200 Hongkongägda företag här. Om trenden fortsätter kan 20 procent av dem komma att få slå igen. Många av de anställda som i januari trängdes på tågstationen i Kanton för att åka hem för årets enda besök hos familjen visste inte om det var någon idé att återvända till södra Kina, där de tidigare kunnat välja och vraka mellan jobben på de många fabrikerna.

Minimilönerna hade varit på väg upp. Och de anställda hade kunnat glädja sig åt nya lagar som stärkte både anställningstryggheten och arbetarskyddet. 

Nu fasar ledarna i Peking istället för fler kravaller och gatuprotester.  Kina är visserligen en enpartistat men också en kaotisk och bräcklig jätte. Ledarskapet ägnar mycket tid åt att ängsligt pejla eventuellt missnöje ute i landet, väl medvetna om att beteendet hos många korrumperade lokala makthavare ofta utlöser våldsamma protester.

Sedan årsskiftet har experter och politiker flera gånger öppet slagit fast att antalet "massincidenter" kommer att bli fler. I stället för de tidigare spontana upploppen där myndighetsbyggnader och polisbilar satts i brand, har nu "informella eller 'osynliga' organisationer arrangerat massincidenter med anknytning till kriser bland bönder eller arbetare", skriver en sociologisk forskare vid den kinesiska vetenskapsakademin.

Att regeringen öppet talar om väntande oroligheter innebär inte att man inte är beredd att sätta kraft bakom orden för att stoppa dem. Men efter de senaste tre decenniernas ökande ekonomiska och individuella frihet i Kina finns det ingen väg tillbaka till en diktatur av den typ vi såg under kommunisttiden. Kineserna är mindre lydiga nu - och mer desperata.

För att undvika sociala problem vräker den kinesiska regeringen ut pengar till infrastrukturprojekt, 4 000 miljarder. Mycket riskerar att gå förlorat i ineffektivitetet och korruption ute i provinserna. Men en del av pengarna kommer säkert att skapa nya jobb. 

Samtidigt har partiet tagit på sig enorma reformer. Till exempel billig sjukvård till de många som ställts utan läkarhjälp i marknadsekonomins Kina. En operation kostar tiotusentals kronor vilket har lett till att många fattiga dör i sjukdomar som kunnat botas med ett kirurgiskt ingrepp. 

Man har också infört skattbefrielse för alla som tjänar upp till 2 000 yuan i månaden, det vill säga det stora flertalet kineser utanför storstäderna. Allt i förhoppningen att de ska konsumera mer.

Jag träffar nationalekonomen Christer Ljungwall, som sedan många år forskat på Pekings universitet. Han säger att ledningen nog kan hålla på så där ett tag. Men om den globala återhämtningen dröjer och orderna fortfarande inte börjar strömma in till exportföretagen, blir det riktig kris.  Redan om den kinesiska tillväxten sjunker till 6-7 procent så förvärras den världsomfattande krisen. För världen - inte minst USA - har vant sig vid att kunna låna pengar ur de välfyllda kinesiska kassakistorna.

Så räkna inte med att kineserna just nu går in och köper krisdrabbade företag i väst, även om de får dem till vrakpris. Dels på grund av den osäkra framtiden. Dels för att kinesiska ekonomer vet att de inte är särskilt bra på att bedöma utländska organisationer och att det inte är någon lek att gå in och ta över dem.

Den kinesiska ledarstilen brukar bli ett problem när man ska smälta samman organisationer. En kinesisk chef detaljstyr. Han eller hon förväntar sig att bli snabbt åtlydd och aldrig ifrågasatt. En god vän som var chef på ett utländskt företag här i Kina sa upp sig sedan han fått en kinesisk chef ovanför sig: plötsligt deltog min vän inte längre i några diskussioner och ansågs inte betrodd med egen beslutanderätt. Kinesiska chefer tolererar dessutom inte att det begås fel. Och det finns en lomhördhet eller direkt likgiltighet för folk som inte mår bra.

Jag är säkert fördomsfull. Men många av synpunkterna har jag hämtat från kineser som bekänner att de hellre jobbar i västerländska företag.

I december sjönk Kinas import med en femtedel så just nu kan inte svenska företag hoppas på att kineserna ska köpa de varor de inte längre kan sälja i Europa eller USA. Däremot våras det för företag som håller sig framme när den kinesiska staten satsar på infrastrukturen, Atlas Copco, Ericsson, Scania och SKF.

En del av statens hjälpbiljoner ska dessutom gå till innovationer. Bra idé. För det är hög tid för Kina att komma med egna uppfinningar och sluta leva på vad västvärlden utvecklat. Då måste nog chefen låta den anställde misslyckas ibland för att lyckas hitta något nytt och eget.

Ståndpunkter:

  • Kineserna köper inte krisdrabbade företag i väst.
  • Hög tid att Kina utvecklar egna uppfinningar.
  • En kinesisk chef detaljstyr.  
Debatt

Debatt: AI kan ge oss bättre arbetsmiljö

AI kan lätta den administrativa bördan och frigöra tid. Det kommer att leda till friskare arbetsplatser, skriver Lina Ylander, Ellen Montén och Thibaud Hartwig.

Publicerad 14 maj 2024, kl 06:00
AI med ettor och nollor
AI-tekniken är en underutnyttjad tillgång för att skapa bättre arbetsmiljö, säger Lina Ylander, Ellen Montén och Thibaud Hartwig. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Hela Sverige tycks vara på väg in i väggen: stressrelaterad psykisk ohälsa och depression är nu den diagnos som kostar samhället mest i sjukpenning varje år, enligt Försäkringskassan. 

Den senaste tiden har vi hört om företag som inför den ena kreativa friskvårdslösningen efter den andra för att få bukt med de skenande ohälsotalen. Friskvård är viktigt, men meditation i lunchrummet eller höjt friskvårdsbidrag kommer inte att lösa grundproblemen: stress, orimlig arbetsbelastning, bristande ledarskap och chefer som fullkomligt drunknar i administration. 

Istället menar vi, borde fler rikta blicken åt ett annat håll, nämligen mot AI-tekniken. AI-baserad teknik har en enorm potential att lätta den administrativa bördan, frigöra tid, höja kvaliteten på ledarskapet och på så sätt hjälpa oss att skapa både friskare och effektivare arbetsplatser. 

Tekniken är här, redo att användas

Det handlar inte om att ersätta människor med digitala verktyg. Men tänk om vi kunde kombinera medarbetarnas kunskaper och erfarenheter med AI-baserad teknik för att få ut så mycket som möjligt av varje person, utan att de behövde betala med sin hälsa. 

Nu kommer fler och fler AI-baserade verktyg som effektiviserar arbetsuppgifter som tidsplanering, rapportering och dokumentation. De är ofta både kostnadseffektiva och lätta att använda. Tekniken är här, redo att användas. Problemet är att alldeles för få organisationer vet hur de ska dra nytta av verktygen för att förbättra företagshälsan. 

en undersökning från PwC  uppger exempelvis bara 18 procent av svenska företagsledare att de har implementerat generativ AI det senaste året, jämfört med det globala snittet på 32 procent. 

Det behöver inte vara komplicerat att komma igång

Vår erfarenhet är att många chefer tror att de måste göra om affärsplanen eller anlita särskilda “AI-chefer” för att kunna jobba systematiskt utifrån ett hälsoperspektiv. Vi har förståelse för att AI kan kännas stort, läskigt och svårt att greppa, men det behöver inte vara komplicerat att komma igång. 

Tekniken som utvecklas i dag byggs inte för techspecialister utan för administratörer. Snarare än att leta utanför organisationen handlar det om att blicka inåt och börja i frågan: vilka uppgifter tar tid och fokus från vårt kärnuppdrag? Var kan vi frigöra tid så att människor kan göra mer av det de är anställda för, och få en bättre balans i vardagen?

Här är tre steg för att komma igång med AI för att främja företagshälsan:

  1. Kartlägg behoven: vilka repetitiva uppgifter slukar tid för medarbetarna? Låt de som är experter på struktur och process som HR, ekonomi och andra supportfunktioner, hjälpa till att identifiera var AI-verktygen gör störst skillnad i medarbetarnas och chefernas tidspressade vardag.
  2. Undersök vilka tekniska lösningar som blir tillgängliga och gör en “önskelista”. 
  3. Sätt en ambition för hur medarbetarna ska få mindre att göra med hjälp av verktygen. 

Vi menar inte att AI är lösningen på allt. Det är det inte. Men om fler verksamheter vågade utforska AI som ett hälsoverktyg hade vi antagligen sett både friskare, gladare och mer lönsamma arbetsplatser.

/Lina Ylander vd me+ , Ellen Montén vd  KoalaClick, Thibaud Hartwig medgrundare av OrganAI.se

Debatt

Debatt: Tatueringar stoppar inte karriären

Att ha tatueringar på sin kropp ska inte påverka möjligheten att bli anställd, skriver Annica Jansdotter.
Publicerad 7 maj 2024, kl 06:00
Annica Jansdotter
Kan tatueringar stå i vägen för karriären? Nej, menar Annica Jansdotter. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

”Ingen kommer vilja anställa dig Annica ” Ledsen att hänga ut dig mamma, men så här sa du faktiskt till mig när jag var 17 år och ville tatuera mig för första gången. Jag kan i dag hålla med om att det kanske inte var det mest genomtänkta motiv jag valde när jag tatuerade en tribal i svanken, men den har tack och lov ingen i mitt arbetsliv behövt se. 

Detta ämne har diskuterats på några av de arbetsplatser jag har varit anställd på, och beroende på vilket jobb jag har haft så har man tyckt olika om synliga tatueringar. Kan det vara så att det spelar roll i vilken bransch vi jobbar, att man har olika syn på hur man ”bör” se ut?  

Enligt min mamma så kan man inte ha synliga tatueringar om man ska jobba på bank. Tatueringar bör kunna gömmas under en skjorta för att man inte ska dömas utifrån detta. Nu har jag aldrig jobbat på bank vill jag tillägga, men jag hoppas verkligen att jag inte skulle bli dömd efter mitt val av konst på min kropp.  Jag vill bedömas efter mina meriter, min personlighet och mina ord.

Vill jag göra affärer med människor som dömer mig efter mitt utseende?

I dag har cirka 20 procent av svenska befolkningen tatueringar på sin kropp. Det är rätt många som uppskattar denna konstform som man kan spåra 5 000 år tillbaka i tiden. I den antika världen användes tatueringar för att märka slavar och fångar. Detta minskade sedan när kristendomen infördes. Men man lyckades tyvärr inte hela vägen då man än i dag kan läsa i gamla testamentet att det är syndigt med kroppssmyckning. 

På ett av mina tidigare jobb så skulle jag och en kollega in på förhandling. Dagen innan planerade jag mitt val av kläder. Jag tog fram en vit skjorta med långa ärmar, svarta kostymbyxor och kavaj. För mig handlar det om att vara rätt klädd för varje möte och vid detta tillfälle kändes valet lätt. Har jag uppkavlad ärm tycker jag att skjorta är riktigt skönt att ha på sig, dessutom så var kavajen jag valde rynkad i ärmen, så det skulle inte passa sig att ha skjortan på ett annat sätt. Men har jag uppkavlad ärm så syns tatueringarna på min vänstra arm.

Det slog mig för en sekund att någon kan störa sig på att jag har tatueringar, men i nästa sekund så ställde jag mig frågan ” vill jag göra affärer med den typ av människor som dömer mig efter mitt utseende?” svaret var enkelt, så uppkavlat fick det bli.

Uppenbarligen är jag inte svåranställd

När min kollega hämtade upp mig så tittade han på mig och sa ”jaha, du valde att visa upp dina tatueringar, just i dag?” som om det vore fel av mig. Jag svarade ”ja” i all enkelhet och klev in i bilen. Efter en timmes möte där jag presenterat vårt företag och offerten som jag tagit fram så reste sig vd:n på företaget som vi förhandlade med upp och sträckte ut sin hand mot mig och sa ”jag är sjukt imponerad Annica, du är en vass förhandlare och detta kommer bli ett fint samarbete”.

Det kändes som en vinst i dubbel bemärkelse, även om de bara var jag som visste om det.

De är få som har bemött mig med annat än positivt vad det gäller mina tatueringar. De väcker intresse och jag får ofta frågor om vad det ligger för historia bakom och vem som gjort dem. 

Jag har ett långt cv, allt ifrån trafiklärare där jag haft körlektioner med några hundra elever, till driftchef och ansvarig för drift, personal och ekonomi, så uppenbarligen är jag inte så svåranställd. Att jag har nått dit där jag är i dag har inte med hur jag ser ut eller mina tatueringar att göra, utan ett rejält pannben och ett driv. Så jag uppmanar alla att vara den de är, för din resa är din och ingen annans oavsett hur du ser ut. 

/Annica Jansdotter, regionsäljare

Debatt

Debatt: Många bollar i luften – säker väg till sjukskrivning

Att hålla många bollar i luften är inte ett tecken på bra simultanförmåga. Det är ett tecken på osund företagskultur, skriver Weisly Perez.
Publicerad 30 april 2024, kl 06:00
en skylt som är sprucken med namnet stress
Balans mellan jobb och fritid är ett måste för att anställda ska må bra, skriver Weisly Perez.
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Varje år blir fler och fler sjukskrivna på grund av stress på jobbet. Det finns många myndigheter, fackföreningar och forskare som pekar på att det här är ett samhällsproblem som växter under tystnad. 

Sverige var tidigare ett föredömligt land när det gällde balans i livet. När arbetsdagen var slut, så slutade man att jobba. Tyvärr är det inte så längre. Anställda drabbas konsekvent av önskemål om att maximera sin prestation. Ny teknologi gör det möjligt att jobba dygnet runt.

Vi leker att ”springa snabbare än ett expresståg” och resultatet är att i stället för att uppnå företags- och karriärmål, springer vi mot en sjukskrivning. Stressrelaterad psykisk ohälsa är den enskilt största diagnosen i Försäkringskassans statistik.

Vi springer mot en sjukskrivning

Det är inte bara individer som drabbas av konsekvenserna. Arbetsgivare kommer att tappa personal. När det blir mer att göra och färre ska utföra det kommer anställda tröttas ut och säga upp sig.  Det är också du och jag som betalar konsekvenserna med våra skattepengar i och med de sjukskrivningar som följer. 

Det här är pengar som skulle kunna gå till annat om vi jobbade mer förebyggande: sjukhus, forskning, skolor och kommuner som vill utveckla projekt. 

Företag existerar inte utan anställda. Arbetsmiljöproblematiken diskuteras varje år mellan fack och arbetsgivare. Lön och villkor är viktigt, men om balansen mellan jobb och fritid inte fungerar kommer arbetsgivarna inte ha några anställda som kommer till jobbet. 

Arbetsgivare måste lyssna på medarbetarna för att hitta åtgärder. Om det inte görs får det konsekvenser för både individer, företaget och samhället i stort. Många arbetsgivare hävdar att anställda måste lära sig självledarskap men då läggs ansvaret helt på individen och det håller inte. 

Företag existerar inte utan anställda

Jag tror att målet uppnås genom samarbete. Att bygga ett team är mycket mer än att dela uppgifter, göra rapporter och samla poäng.  Att bygga ett team kräver en ledare med engagemang, som har mänskligt och empatisk beteende. Att ha många bollar i luften är inte längre en indikator för hög prestation. Det är en indikator på att företaget är i kaos och anställda köper en biljett direkt till en lång sjukskrivning.   

/Weisly Perez, arbetar med HR