Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Avgrundsdjup mellan fack och arbetsgivare

Under måndagen var det dags för fack och arbetsgivare inom industrin att utbyta avtalskrav med varandra inför avtalsrörelsen 2016. Men det lär bli en utmaning att komma överens om ett gemensamt avtal. Medan facken kräver löneökningar på 2,8 procent vill arbetsgivarna helst inte se några löneökningar alls.
Linnea Andersson Publicerad 21 december 2015, kl 11:12
Kollega
Förbundsordförandena för industrifacken, från vänster Anders Ferbe (IF Metall), Martin Linder (Unionen) och Ulf Bengtsson (Sveriges ingenjörer) lämnade på måndagen över avtalskraven till arbetsgivarna. Kollega

På måndagsmorgonen överlämnade Unionen tillsammans med IF Metall och Sveriges Ingenjörer sina gemensamma avtalskrav till Teknikarbetsgivarna. Utgångspunkten är enligt facken att förena en fortsatt hög svensk konkurrenskraft med reallöneökningar.

Förbundens gemensamma avtalskrav är löneökningar på 2,8 procent, fortsatt utbyggnad av deltidspension/flexpension samt en ny modell för systematiskt jämställdhetsarbete och åtgärder för en bättre arbetsmiljö.

Utöver de gemensamma kraven för facken fram förbundsspecifika krav, där Unionen kräver att den tid som tjänstemän är tillgängliga för arbete ska regleras för att säkerställa en ostörd fritid och möjlighet till återhämtning. Dessutom kräver Unionen att föräldralön ska kunna tas ut på ett mer flexibelt sätt i stället för enbart som en enstaka period.

– Det är oacceptabelt att vi inte har jämställda löner, säger Martin Linder, Unionens ordförande, och poängterade att jämställdhetsarbetet måste förbättras.

Föga förvånande står arbetsgivarna långt ifrån facken.

– Vi kan konstatera att arbetsgivarna på sedvanligt sätt kräver dramatiska försämringar av kollektivavtalen, säger Anders Ferbe, ordförande IF Metall, som beskriver de olika sidornas syn som avgrundsdjup.

Även Martin Linder uttrycker oro över arbetsgivarnas krav på ökad disposivitet i kollektivavtalen, vilket skulle försvaga de centrala avtalen. Men den största utmaningen tror han blir att möta de låga löneökningar som arbetsgivarsidan motiverar med att återställa svensk konkurrenskraft.

Medan facken vill se fleråriga avtal förespråkar Teknikarbetsgivarna ettåriga avtal. Anders Weihe, förhandlingschef hos Teknikarbetsgivarna, säger dock att de inte är främmande för att förhandla om ett treårigt avtal men att det i så fall förutsätter mycket låga löneökningar, helst inga alls, och att det skulle öka svensk konkurrenskraft.

– Vi har formulerat krav på avtalsändringar för att öka flexibiliteten hos företagen, säger Anders Weihe.

När det gäller Unionen och Sveriges Ingenjörer vill Teknikarbetsgivarna göra om löneavtalen som i dag är utformade på olika sätt. ”Det är varken önskvärt eller rimligt att medlemsföretagen ska hantera den lokala lönebildningen i två skilda processer för tjänstemän enbart beroende på den enskilde tjänstemannens fackliga tillhörighet”, skriver de i sin kravlista och menar att de olika avtalen innebär såväl en administrativ börda som transaktionskostnader för företagen.

Avtalskrav

Fackens gemensamma avtalskrav:

  • Löneökningar på 2,8 procent
  • Fortsatt utbyggnad av deltidspension/flexpension
  • Ny modell för systematiskt jämställdhetsarbete
  • Åtgärder för en bättre arbetsmiljö

Unionens specifika krav:

  • Reglering av den tid som tjänstemannen är tillgänglig för arbete, för att säkerställa en ostörd fritid och möjlighet till återhämtning.
  • Föräldralön ska kunna tas ut på ett mer flexibelt sätt, inte bara som en enstaka period.
     
Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.