Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Avtal – men ännu inget kollektivavtal med Ryanair

Att det tidigare så fackfientliga Ryanair nu har gjort en överenskommelse med Unionen, genom att ha skrivit ett ”letter of intent”, innebär ännu inga förbättrade villkor för kabinpersonalen.
– Först måste vi få till ett kollektivavtal och dit är det långt, säger Lise Iderström, ombudsman på Unionen.
Anita Täpp, Kamilla Kvarntorp Publicerad
Pixabay
Avtalet mellan Ryanair och Unionen är inget kollektivavtal. Pixabay

Under hösten har Ryanair skrivit ett ”letter of intent” med fackförbund i flera europeiska länder. Det innebär att man erkänner facken som part att förhandla om kollektivavtal med. I Belgien har det också lett till ett sådant avtal.

Nu har även ett ”letter of intent” skrivits med Unionen. Men eftersom det inte är vanligt i Sverige ledde det till långa diskussioner mellan förbundet och flygbolaget.

– Det behövs ju inte i Sverige. Men det är vanligt på Irland och i Storbritannien. Därför såg vi till sist inte heller något problem med att skriva på avtalet i och med att det ändå betyder att man respekterar våra förtroendevalda och att vi är en facklig motpart, säger Lise Iderström.

Ett krav som förbundet ställde under förhandlingarna var att både överenskommelsen liksom ett eventuellt framtida kollektivavtal ska omfattas av svensk lagstiftning, vilket flygbolaget också slutligen gick med på.

Förhandlingar om ett kollektivavtal är nu i princip redan i gång.

– Vi ska snart ha nästa träff. Men jag vill poängtera att det är långt till ett kollektivavtal. Det är nu det riktiga arbetet börjar, där många knutar ska lösas för att vi ska få ett avtal enligt svensk standard, säger Lisa Iderström.

Vilka kommer de stora stötestenarna att vara?
– Det kan jag inte gå in på. Men man kan ju ändå konstatera att vi kommer från två väldigt olika världar. Dels den irländska och svenska, dels både vad gäller företag och facket. Och vi har identifierat några saker som vi tror kommer att kräva en hel del förhandlingar. Så vi får se hur det går.

– Får vi till ett kollektivavtal så kommer det att vara enligt svensk standard, annars är det inte aktuellt för oss. Det skulle innebära väsentliga förbättringar för de anställda på Ryanair.

Michael O'Leary är känd för sin fackfientlighet. Varför denna omvändning?
– Jag tror det är flera saker. Det har ju varit en del konflikter i flera andra europeiska länder och även på pilotsidan i Sverige och det är klart att inställda flyg pressar flygbolaget, säger Lise Iderström.

– Men sedan har säkert också den EU-dom som kom mot Ryanair 2017 spelat roll. I den slogs fast att irländsk domstol inte ska avgöra de tvister flygbolaget hamnar i. Sedan har också EU-kommissionen pressat på Ryanair och förklarat att nationell lagstiftning och inte irländsk ska gälla där flygbolaget har sina baser. Det har varit ytterligare en press som jag tror har varit minst lika viktig för att flygbolaget har börjat öppna upp för förhandlingar.

Ryanair har 120 anställda på Skavsta och Landvetter som skulle kunna omfattas av kollektivavtal mellan Unionen och Ryanair. Runt 65 procent av dessa är anställda av flygbolagets egna två bemanningsföretag.

 

"Brexit blir farligt för Ryanair"

Flygexperten Jan Ohlsson tror även att Brexit är en anledning till att Ryanair har börjat samarbeta med facken.

När Storbritannien lämnar EU väntas flygtrafiken till och från landet minska.

– Brexit blir farligt för Ryanair. Flygbolaget har ett desperat behov av att få in foten i kontinentala Europa. De har redan köpt ett bolag i Europa och inlett tätt samarbete med andra, säger Jan Ohlsson.

– Den arroganta stilen mot fackföreningar och personalpolitiken är mer gångbar i Storbritannien och på Irland än i kontinentala Europa. För att inte riskera omfattande personalkonflikter ute i Europa måste de anpassa sig till övriga flygbolags arbetsvillkor.

Trots att Ryanair har träffat överenskommelser med fackförbund i flera länder är personalpolitiken fortfarande densamma, påpekar han.

– Kabinpersonalen får till exempel inga matpauser och de får själva betala för sina uniformer och transport från hotellet till flygplatsen. Och många är rädda. Att besättningen inte vågade agera när en man utsatte en äldre svart kvinna för ett rasistiskt påhopp berodde nog på att de var rädda för att få sparken.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.