Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Bara fina ord

Sedan år 2006 så är det bara något hundratal personer i hela landet som fått riktiga arbeten. Resten av de arbetssökande får bara höra en massa fina ord, men dock ingen annan saning än att företagarna bara är intresserade av bidragen som den arbetssökande har med sig ifrån arbetsförmedlingen.
Publicerad 26 augusti 2014, kl 10:25

Nästan alla hamnar inom Fas 3 aktiviteter. Det är då du som arbetssökanden får lära dig att alla fina ord du får höra ifrån arbetsgivaren är för att du som troende och lojal, skall bli så lurad som det bara går!

Råkar du illa ut inom arbetad tid ” Ja då får du skylla dig själv ” ingenting annat händer mer att du får söka läkarhjälp, du får betala vad det kostar ur din egen plånbok.

Alla arbetssökanden blir ” Kassa kor ” åt företagarna som lovar guld och gröna ängar....Du är blåst!
//Bara fina ord

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson