Blanda inte bistånd och militärt stöd!

Publicerad 7 februari 2011, kl 10:26 Uppdaterad 7 februari 2011, kl 10:51

På plats i Afghanistan har han sett hur förödande det är när gränsen mellan militära projekt och bistånd suddas ut. IT-projektledaren Björn-Åke Törnblom vill satsa mer på humanitärt bistånd och göra de militära insatserna billigare och effektivare.

Jag har sett vad det innebär när gränsen mellan humanitärt bistånd och militära projekt suddas ut. Jag har arbetat på plats åt Svenska Afghanistankommittén, SAK, i sju år, de senaste två åren som dess säkerhetsansvariga. Biståndsorganisationer bygger sin säkerhet på att projekten förankrats lokalt. SAK får förfrågan från lokalsamhället om stöd och hjälp, vilket i sin tur innebär att de lokalt också garanterar säkerheten. Privata företag och militärer åker ut i full stridsutrustning och erbjuder diverse stöd, ibland med förödande konsekvenser för dess personal och bybefolkningen.

Ett tydligt exempel är kidnappningsstatistiken för 2010. Fram till i oktober hade mer än sextio afghaner som arbetar åt biståndsorganisationer kidnappats av oppositionen. Alla frigavs oskadda. Lokalsamhället skötte förhandlingarna och i väldigt få fall betalades några lösensummor. För dem som arbetat åt privata organisationer med USA-anknytning eller i de militära PRTerna (Provincial Reconstruction Teams) och kidnappats har det gått sämre. Många har dödats och där man släppt personen har stora summor pengar varit inblandade.

Varför hanteras kidnappade så olika? Den väpnade oppositionen samlar information om organisationerna, vad de gör, vem som finansierar dem och liknande, utifrån att man vill skapa sin egen "legitimitet" och dominans i området. Bistånd utgör inget hot. Många i oppositionen är från trakten och även de, deras fruar och barn behöver hälsovård och utbildning. Privata och militärt anknutna projekt förknippas med centralregeringen och "ockupanterna" och blir legitima mål.

I höstas var debatten het om svensk militär och svenskt bistånd i Afghanistan. För mig handlar det inte om bistånd eller svensk militär. Vi är rika nog att finansiera både och om vi vill. Istället handlar det om gränsdragningen mellan bistånd och militära säkerhetsskapande åtgärder.

När utländsk militär dyker upp vid ett biståndsprojekt är det alltid ett hot mot projektet. Oppositionen får lätt för sig att biståndsorganisationen och militären samarbetar. Det riskerar vår säkerhet (och även bybefolkningens) och därför vill vi som arbetar med bistånd inte ha något samarbete med militären i fält.

Flera studier har visat att de amerikanska ansträngningarna att vinna "hearts and minds" inte haft någon som helst positiv effekt och varför skulle svenska ansträngningar i samma ärende ha någon annan inverkan?

För att undvika missförstånd vill jag säga att jag tycker att Sverige skall delta i FN-sanktionerade militära uppdrag. Det vore fegt och osolidariskt att lämna det till Bangladesh, USA eller andra länder. Därför är det ok att delta i ISAF:s insats i Afghanistan. Den Svenska styrkan om 500 personer som utgör en halv procent av de internationella styrkorna, gör dock en mer symbolisk insats med sin närvaro.

Den afghanska armen är svag och otränad och skulle inte förmå motstå den väpnade oppositionen speciellt länge utan det internationella militära stödet. Låt den svenska militären fokusera på det den är bra på: att utbilda den afghanska militären, den väg Sverige beslutat slå in på fram till 2014. Men varför vänta? Militären skall inte leka biståndsarbetare. Det klarar man lika lite som biståndsarbetarna klarar att vara soldater.

I Afghanistan har det trots allt skett stora framsteg. Från sexhundra tusen barn i skola 2001 till över 6 millioner idag, varav 30 procent flickor. Där finns en nationell sjukvårdsstandard. De humanitära vinsterna är enorma och dessa får vi inte svika.

SAK med sina 5?500 lokalanställda (största biståndsorganisationen i landet med bara 15 svenskar och annan internationell personal) sköter sjuk- och hälsovård i fyra provinser för cirka 1,6 millioner människor. Barnmorskor har utbildats i hundratal som hjälper kvinnor på landsbygden med en säker förlossning. Drygt 120 000 barn, 52 procent flickor, på landsbygden går i SAK:s skolor. Kommittén bedriver även landets mest omfattande stöd till handikappade.

I tre fjärdedelar av områdena där SAK arbetar har den väpnade oppositionen (talibaner eller andra) kontrollen. SAK:s arbete bedrivs helt utan stöd från svensk eller annan militär, tack vare en genuin lokal förankring där oppositionen accepterar både flickskolor och kvinnliga anställda.

SAK:s bistånd i Afghanistan är oerhört kostnadseffektivt. En måttstock är att en svensk soldat kostar lika mycket som 2?500 skolbarn under ett år. Sverige satsar drygt 500 miljoner i årligt bistånd till Afghanistan och den tredubbla summan på den militära insatsen.

Här är ett intressant dilemma för mig som skattebetalare: var gör pengarna mest nytta för den vanliga afghanen? Jag tror det finns utrymme att göra den militära insatsen billigare och effektivare och använda mer pengar till det humanitära biståndet där det gör skillnad för den vanlige afghanen. Det är ett effektivare sätt att få bukt med den väpnade oppositionen.

Ståndpunkter:

  • Afghanistankommittén får förfrågan lokalt om stöd och hjälp, vilket innebär att lokalsamhället också garanterar säkerheten. Annat är det med privata företag och militärer som åker ut i full stridsmundering.
  • Bistånd utgör inget hot. Militära projekt förknippas med centralregering och "ockupanterna" och blir legitima mål.
  • Gör den svenska militära insatsen billigare och effektivare och använd mer pengar till humanitärt bistånd. Det är ett effektivare sätt att få bukt med den väpnade oppositionen.
Björn-Åke Törnblom

Kommentarer

Array

Array

Skriv din kommentar

Kommentering av denna sidan upphörde 2011-02-28. Det är inte längre möjligt att lämna kommentarer på den här sidan.

Lediga jobb
  • Läs även...

    Kön avgör startups framgång

    Startups drivna av kvinnor är mer framgångsrika – om de backas upp av andra kvinnor.

  • Läs även...

    Så lycklig blir du av din lön

    Att lönen är rättvis är viktigare än hur hög den är. Därmed inte sagt att storleken inte har någon betydelse. Forskning visar att lyckan klingar av efter en viss nivå.

  • Läs även...

    Ny lag slår mot ideella föreningar

    I maj nästa år ersätts personuppgiftslagen av en ny dataskyddsförordning, förkortad GDPR. Den berör inte minst medlemsorganisationer som måste se till att uppfylla de nya reglerna för att inte riskera stora böter.

  • Läs även...

    Ständiga omorganisationer sliter på medarbetarna

    7 av 10 tjänstemän har varit med om en omorganisation det senaste året. Målet brukar vara att bli effektivare och lönsammare. Men för personalen är förändringarna ofta slitsamma.

  • Läs även...

    Tjänstemän vill få vägledning

    En av fyra tjänstemän, eller närmare 375 000, vill ha yrkesvägledning, studievägledning eller både och. Det visar TCO:s nya rapport som benar ut tjänstemännens behov och erfarenheter av vägledning.

  • Läs även...

    Hemmajobb kan vara fälla

    Ser du det som en förmån att jobba hemma ibland? Ett sätt att få bättre balans i livet? Se upp! Det kan vara tvärtom. I värsta fall leder det till ökad stress, isolering och sömnsvårigheter.

  • Läs även...

    Tjänstemännen ökar – Arbetarna minskar

    Att tjänstemännen blir allt fler – betyder det att deras frågor är mer på tapeten än arbetarnas? Kollega synar vem som egentligen håller i taktpinnen på svensk arbetsmarknad.

  • Läs även...

    Bör robotar beskattas?

    Om robotarna tar våra jobb måste välfärden finansieras på annat sätt. Frågan är bara hur.

  • Läs även...

    Få lön utan att jobba

    Minskad fattigdom, ohälsa och byråkrati. Om alla i Sverige fick en basinkomst, oavsett om de jobbar eller inte, skulle allt bli bättre, menar förespråkarna. Men modellen saknar inte kritiker.

Nyhetsbrev

Prenumerera

Håll dig uppdaterad med färska nyheter från Kollega.