Anna-Maria Hedman kommer ursprungligen från Småland, men har bildat familj och bor och jobbar på Island sedan många år. När Islands ekonomi började svaja, ringde hon och hennes man upp sin bank Kaupthing för att plocka ut sina besparingar. Bankmannen övertygade dem om att låta pengarna stå kvar. Två dagar därpå gick deras Kaupthing i konkurs och besparingarna försvann för gott.

- Pengar är pengar, de kan man alltid jobba ihop igen, säger Anna-Maria Hedman samlat.

- Vi har inga utländska lån och har inte levt över våra tillgångar, så vi sitter ganska torrt. Men många andra som har kreditskulder, får gå från bilar och hus, och här finns inget socialt skyddsnät som tar emot dem.  

Island har tvingats höja sin styrränta till 18 procent för att få låna pengar från Internationella valutafonden, IMF. Matpriserna på Island har stigit med 48 procent på ett halvår och nu börjar det bli tomt på hyllorna i affärerna, berättar Anna-Maria Hedman.

- Vi har breddat vår egen produktion, så det finns kött och fisk och grönsaker, men importerade varor är det dåligt med, och nu såg jag att det var brist på medicin också.

- Just nu går alla och håller andan och väntar på vad som ska hända. Det som gör mig mest irriterad är att andra länder stått med armarna i kors och tittat på. Men nu verkar det som om Nordens länder ska låna ut pengar till oss.

Några planer på att överge den sjunkande ön har hon inte. Och även om hon skulle vilja, så har hon ingen möjlighet eftersom det inte går att sälja något. Det är också nästan omöjligt att åka utomlands eftersom det inte går att få tag på euro. Dessutom har islänningar utpekats som terrorister av brittiske premiärministern Gordon Brown, i syfte att frysa isländska tillgångar i Storbritannien.

- Det är så absurt så att det inte ens är värt att kommentera, säger Anna-Maria Hedman.

- Islänningarna är ett tufft släkte och tänker att vi fixar det här. Det är kanske den inställningen som fått oss att hamna i den här situationen. Man har blundat för riskerna och tagit för stora chanser. På sätt och vis kan krisen vara en nyttig väckarklocka för många - det går inte att leva hur mycket som helst över sina tillgångar.