Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Coronakrisen ställer krav på ledarskapet

Coronakrisen gör att många av oss leder på distans. Omställningen är en utmaning, inte minst arbetsmiljöansvaret. Klarar jag att leva upp till det? Hur mår medarbetarna – egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 5 maj 2020, kl 16:36
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare. Foto: Christopher Hunt

Coronakrisen ställer krav på chefer och ledare. Vissa behöver ta svåra samtal med medarbetare som förlorar jobbet. Andra måste pusha de anställda för att det finns mer än någonsin att göra. Eller möta oro för smitta och sjukdom.

Många har ställt om till att leda på distans. Hos oss jobbar alla hemifrån och arbetsmiljöansvaret är en utmaning. Jag vet ju att alla behöver en känsla av sammanhang för att må bra. Viktiga faktorer är samhörighet, rätt verktyg, tydliga mål. Och öppenhet för att skapa gemensam problemlösning och utveckling.

Men kommunikationen som krävs för att det ska lyckas blir trubbigare på distans. I alla fall nu innan vi vant oss. Kan jag lita på svaret jag får på frågan: Hur har du det på jobbet? Det där som inte sägs, men som man kan höra i ett tonfall eller se i en blick – går det förlorat per telefon eller video?

Kanske har vi ett läge att ompröva vårt ledarskap, till exempel att bli mindre drivande och mer coachande. För det borde vi, enligt de senaste rönen.

Läs mer: Självledarskap utmaning för chefer

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.