Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Dags att se över arbetstagares försäkringar och skydd!

Varför ska det ta så lång tid att avveckla arbetsförmedlingens Fas-program? Ett program för arbetslösa som inte är effektivt eller lönsamt för någon men ett program som "gör det lätt" för arbetsförmedlingen som bara behöver slussa vidare de inskrivna.
Publicerad 5 maj 2015, kl 10:46

Enligt publikt.se har Fas3 kostat över 5 miljarder kronor. Människor som kommer allt längre ifrån arbetsmarknaden. Fas3 är vare sig utvecklande eller stärkande för dessa människor, offentlig utbildning tillåts inte. Det handlar bara om att sitta av tiden eller i bästa fall sortera inlämnade föremål i en andrahandsbutik.

Många borde vara sjukskrivna istället! Vad spelar det för roll om de är sjukskrivna eller plågas i Fas3 för politikerna? Är det något slags inflationsdämpande enligt den s k Nairu-teorin som ligger bakom? Dessutom kostar det med att plåga dessa människor i och med all administration för handläggare inom Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samt den feta ersättningen till anordnarna eller rättare sagt fångvaktarna för det är precis vad det är.

Det är dags att den nya regeringen som står för frihet och kunska tar och läser sociologen Roland Paulssens böcker, Karl Marx, Castell, Emile Durkheim så kanske Ni börjar förstå. Även nättidningar som Dagens Arena mfl kan rekommenderas.

Det är dags att vakna! Sluta att plåga människor som redan haft otur i livet!

Allianspartierna och SD är rena skämtet och har orsakat enormt lidande och till och med dödsfall i Sverige! Det är dags att se över arbetstagares försäkringar och skydd. Den som har arbete idag kan vara arbetslös eller bli sjuk i morgon!
//Elsa

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson