Annons

De dödas samtal

Publicerad 16 april 2013, kl 10:37

Minoutaur

 Två gånger ger mig boken De dödas samtal en rejäl magspark - på första sidan och på sista. I förordet får jag veta att världens bästa deckarförfattare Reginald Hill har dött! Jag har missat detta utomordentligt sorgliga faktum och försöker läsa fortsättningen snuttvis för att dra ut på njutningen så länge som möjligt.  Aldrig mer kommer jag att få kuckla åt den burdusa polisen Dalziel och hans sympatiske sidekick Pascoe.  I De dödas samtal sker en lång rad märkliga mord. I början ser de ut som olyckor, om de inte vore för de detaljerade texter som dyker upp på ett bibliotek och tycks vara skrivna av mördaren. Som vanligt är det underhållande, nervkittlande och skitsmart i perfekt balanserade doser. 

Sedan kommer magspark nummer två - här är ett slut som får mig att börja fundera på gravskändning alternativt att ta kontakt med ett medium för ha ett eget allvarligt samtal med de döda. Innan jag hinner bränna ner förlaget i frustration så inser jag att De dödas samtal inte är Hills absolut sista, utan att man av någon underlig anledning publicerat hans Dalzielböcker i kronologisk oordning.  Det finns en fortsättning.  Tack! Och nu hoppas jag bara att översättaren får tummen ur så att jag snart kan kasta mig över uppföljaren. 

Johanna Rovira
Johanna Rovira
[email protected]
Lediga jobb
  • Läs även...

    De mobbades röst

    Kollegas reportage om mobbning i arbetslivet har väckt många reaktioner. Här är några läsares erfarenheter.

  • Läs även...

    New York nästa för Unionen

    Nästa vecka öppnar Unionen ett pop up-kontor i New York. Syftet är att peka på vikten av att hålla koll på vad som händer med pension och trygghetsförsäkringar när man jobbar utomlands.

  • Läs även...

    Vi dricker inte kaffe för att det är gott

    Nej, det är inte alls smaken på kaffe som gör att du dricker – det är koffeinet. Eller alkoholruset när det handlar om starkare drycker. Det visar forskare vid Northwestern University i USA.

  • Läs även...

    De heter det de gör

    Båtbyggaren och ensamseglaren Sven Yrvind ville ha ett efternamn som passade honom – och det han gör. Han är inte ensam om att ha ett namn som hör ihop med jobbet, men för de flesta är det en tillfällighet.

  • Läs även...

    Mot alla odds: Från heroinist till verksamhetschef

    Om man befinner sig så djupt ner i träsket att man ligger på en toalett och injicerar heroin. Vad är då oddsen för att komma tillbaka till ett liv med fast jobb och familj? Sara Woldu är beviset för att allt är möjligt.

Nyhetsbrev

Prenumerera

Håll dig uppdaterad med färska nyheter från Kollega.