Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

De gick från strid till frid

Förtroendet för högste chefen var i absoluta botten. Men när turbulensen och missnöjet på Barncancerfonden var som allra störst kom vändningen.
Ola Rennstam Publicerad 28 januari 2016, kl 14:10
Bobo Olsson
"Det som för mig var en liten justering kallar en del för Den Stora Omorganisationen", säger Per Leander, chef på Barncancerfonden. Bobo Olsson

Jag underskattade det kontroversiella i förändringarna

Kallhamrad kapitalist, okänslig räknenisse. Omdömena om Barncancerfondens nytillträdde chef Per Leander var allt annat än smickrande våren 2012. Hans förändringar på kansliet och målet att dubblera insamlingen på fem år sågades längs fotknölarna av medarbetarna. Själv blev han överraskad av de starka reaktionerna:

 – Det jag tyckte var en liten justering kallar en del än i dag för ”den stora omorgansationen”. Jag underskattade definitivt det kontroversiella i förändringarna. Visst, några skulle få nya arbetsuppgifter, men ingen förlorade jobbet. Där jag arbetat tidigare hade folk fått sluta hela tiden, för mig kändes detta som ett i-landsproblem i jämförelse, säger han.

Vi höll kanske för hårt i det gamla

Personalen, som av tradition var van vid inflytande, kände sig överkörd. Framför allt saknade man information om varför förändringarna var nödvändiga.

– Det gick mycket energi åt att undra, spekulera och förstå. En framgångsrik förändringsprocess får man med kommunikation om vem som berörs, hur, när och varför. Genom att inge en känsla av meningsfullhet skapas förutsättningar att få med folk på tåget. Hade man hjälpt medarbetarna att förstå hade de flesta sannolikt köpt förändringarna. Det var en stor brist, säger Jessica Runemark på företagsinsamling.

Enligt Ylva Andersson på kommunikationsenheten tog många den nya chefens idéer som kritik.

– I våra öron lät det som att allt vi hade gjort fram till dess hade varit dåligt. Själva tyckte vi att vi hade gjort en otrolig resa, bara under min tid hade vi gått från 85 till 185 miljoner i intäkter. När chefen bara pratade om pengar, inte om mjuka värden, uppstod en rädsla att vi skulle glömma bort för vem vi faktiskt jobbar. Samtidigt, i den osäkerhet som uppstod, höll vi kanske lite för hårt i det gamla, säger hon.

Pengar sågs som fult att tala om

Arbetsplatser inom ideell sektor utmärks ofta av en stark konsensuskultur. Barncancerfonden var inget undantag. Den var länge en liten intresseorganisation med så få anställda på kansliet att allas röst blev hörd. När man började växa blev det förhållningssättet problematiskt, och ställdes på sin spets när det virvlade in en chef utan kunskap om eller förståelse för det som varit.

Det blev – milt uttryckt – en kulturkrock. Per Leander, med en bakgrund i säljsvängen, där resultat och tillväxt är självklara ledstjärnor, insåg inte att han bröt mot en rad oskrivna regler inom den ideella sektorn genom att prata pengar, inte om barnen och sjukdomen.

Pengar sågs som fult att prata om. Någon frågade mig rakt ut om jag inte brydde mig om barnen. Min ingång var att om ska vi kunna utrota barncancer, som är vårt ambitiösa mål, måste vi samla in mycket mer pengar. Jag såg en enorm potential, men i efterhand inser jag att jag använde fel vokabulär och framstod som oförstående, säger han.

Vi saknade en relevant förklaring

Enligt Jessica Runemark och Ylva Andersson hade medarbetarna självklart inget emot att intäkterna skulle öka, däremot efterlyste man en analys av hur medlen egentligen skulle användas.

– Problemet var att vi sedan tidigare hade svårt att få in tillräckligt med kvalitativa forskningsansökningar som kunde ges stöd, vi saknade en relevant förklaring till varför insamlingen behövde dubbleras, säger Jessica.

Parallellt med jobbet som högste chef tog Per Leander tillfälligt även kommandot över kommunikationsenheten.  Ambitionen att sitta på två chefsstolar samtidigt föll inte i god jord.

– Det kokade i gruppen. Vi kände varken att Per lyssnade på oss, hade tid med oss eller förde vår talan i ledningsgruppen. Och vi blev sinnebilden för förändringsobenägna bakåtsträvare. Det kunde ha blivit en framgångsfaktor om han hade dragit nytta av vår erfarenhet och förenat det nya med det gamla, men historien betydde plötsligt ingenting, säger Ylva Andersson.

Läget var akut

Missnöjet jäste i korridorerna – medarbetare gick till styrelsen och protesterade. Upprorsstämningen eskalerade våren 2013 när flera medarbetare började må dåligt. Efter ett år på posten som verksamhets-chef var förtroendet för Per Leander i botten. En medarbetarundersökning indikerade så låg arbetsglädje att han var övertygad om att få sparken.

Det var då det vände.

Av en slump hade Per fått kontakt med psykologen Anne Grefberg, som genast vann medarbetarnas förtroende.

– Läget var akut och vi behövde professionell hjälp. Vi hade kunnat få mycket psykisk ohälsa på den här arbetsplatsen om vi hade fortsatt i samma hjulspår, konstaterar Per Leander.

Vi fick syn på hans ödmjukhet

Anne Grefberg blev den katalysator som behövdes för att lösa upp de infekterade knutarna. Samtidigt som arbetsgrupper och ledning jobbade med att försöka förstå varandra bättre började Per Leander att reflektera över sitt eget ledarskap – och sig själv.

– Jag har alltid uppfattat mig själv som en utpräglad humanist och mjukis, men här sågs jag precis tvärtom. Det var frustrerande. Jag började fundera över hur jag uppfattas av min omgivning och omvärderade vilken vokabulär jag använde. Under min tid på Barncancerfonden har jag först och främst lärt känna mig själv. I efterhand, nu när jag anpassat mig mer till organisationens kultur, förstår jag att mina ordval uppfattades negativt, säger han.

Personalens förtroende för psykologen Anne Grefberg blev avgörande för att vrida utvecklingen åt rätt håll. De fick lära sig mer om sig själva som individer och som grupp. Pers arbete med sitt ledarskap utmynnade bland annat i att han vågade bjuda mer på sig själv.

– När Per visade sin sårbarhet och medgav att han hade en del i det som hänt, att det inte bara var vi som grupp som var problemet, uppstod ett slags harmoni. Vi fick syn på hans ödmjukhet, säger Jessica Runemark.

Personalen som Kollega pratar med berömmer Per Leander för hans mod att stanna kvar när det blåste som mest, många erkänner att de själva sannolikt skulle ha lagt benen på ryggen.

– Han måste verkligen ha känt sig väldigt mot-arbetad. Det är roligt att han stannade och att vi tillsammans kunde skapa ett bättre arbetsklimat, säger Jessica.

Jag tvingade dit alla - och det blev riktigt lyckat

Ett exempel på en konkret konflikt som ändå slutade positivt var när Barncancerfonden efter en förlagskonkurs fick 17 000 exemplar av deckarduon Buthler & Öhrlunds romaner. Per beordrade hela kansliet att stå en heldag på Stockholms central och dela ut böckerna till förbipasserande.

– Tanken var att folk skulle skänka vad de ville mot att de fick en bok. De första reaktionerna hos personalen blev att det inte är proffsigt och att vi inte jobbar på det sättet. Men jag tvingade dit alla – och det blev riktigt lyckat. I efterhand tyckte de allra flesta att det var roligt att vara ute på fältet och möta folk.

Ett visst mått av självgodhet tror jag alla mår bra av

Den nya organisationen började sätta sig och när kommunikationsavdelningen fick en egen chef blev det lugnare och man kunde börja blicka framåt. I efterhand medger Per att det var ett dåligt beslut att försöka bemästra två chefspositioner samtidigt.

Trots den infekterade stämningen slogs nya insamlingsrekord under hela perioden. Fyra år efter styrelsebeslutet är dubbleringen inom räckhåll, vilket blivit ytterligare en pusselbit till ett bättre arbetsklimat. Den senaste medarbetarundersökningen visade att folk trivs och har förtroende för ledningen, även om mycket arbete återstår.

En annan nyckel till att Barncancerfonden kommit på rätt köl igen är att personalstyrkan har fördubblats de senaste åren och gett organisationen nytt blod.

– Trots allt missnöje var det faktiskt ingen som slutade och jag tror det beror på den så kallade Tingelingfaktorn. De som jobbar här mår bra av att känna att vi arbetar med saker som verkligen betyder något, det ger lite stjärnglans åt var och en och den vill man inte mista. Ett visst mått av självgodhet tror jag att alla organisationer mår bra av, det är viktigt för stoltheten, säger Per Leander.

Arbetsmiljö

Apotek Hjärtat får kritik efter facklig anmälan

Apotek Hjärtat på Arvika sjukhus får kritik av Arbetsmiljöverket efter en anmälan från skyddsombud om ohållbar stress. Men det är ovanligt. Arbetsmiljöinspektören Anders Ringqvist berättar vad som krävs för att de ska agera.
Elisabeth Brising Publicerad 22 april 2024, kl 06:04
Skylt från Arbetsmiljöverket och skylt från Apotek Hjärtat.
Arbetsmiljöverket riktar kritik mot Apotek Hjärtat på Arvika sjukhus efter en anmälan från skyddsombud om stress. Foto: Naina Helén Jåma/TT/Bertil Ericson/TT.

Kollega har berättat om Unionens medlemmars kritik mot stressen i arbetsmiljön på apotek. Men bara ett fåtal anmälningar, så kallade 6:6a, har skickats in till Arbetsmiljöverket av Unionens skyddsombud senaste åren. 

Varför anmäler ni inte arbetsmiljön oftare om den är bristande?

– Vi vill främst försöka att lösa problemen tillsammans med vår arbetsgivare. Men om vi inte kommer någonstans i våra försök att få till förbättringar kontaktas Arbetsmiljöverket, säger Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på Apoteket AB. 

Stephanie Nielsen, Unionens nya klubbordförande på Kronans apotek, tror att facket historiskt arbetat på ett annat sätt inom apoteksbranschen.

Lena Svensson, riksklubbordförande på Unionen, har själv gjort några anmälningar till Arbetsmiljöverket genom åren. Men hon upplever att det sällan lett till särskilt mycket. 

– Jag upplever Arbetsmiljöverkets regler som fyrkantiga, säger hon.  

I höstas anmälde hon, ihop med Sveriges Farmaceuters skyddsombud på Apotek Hjärtat, arbetsmiljön på tre olika apotek i Arvika. 

Medarbetarna upplevde stress, oro, kommunikationsbrister, ändringar i schemat, hög sjukfrånvaro och många medarbetare som sa upp sig enligt anmälan. Anställda kunde inte släppa jobbet när de inte var på plats och hamnade i ett stand-by-läge över att bli uppringda av chefen. 

Fallet ledde till inspektioner, men anmälan lades ner i april på två av apoteken efter beslut av Arbetsmiljöverket. 

Lös problemen - eller riskera vite

På apoteket vid Arvika sjukhus har myndigheten däremot lagt ett förslag om föreläggande om åtgärder. Senast 21 juni ska arbetsgivaren ha redovisat hur man lyckats lösa problemen. Annars riskerar de vite. 

Anders Ringqvist.jpg
Anders Ringqvist. Foto: Privat

Enligt Arbetsmiljöverkets sektionschef Anders Ringqvist måste anställda på apoteket få veta vilka uppgifter de ska utföra, vilka resultat de ska uppnå och hur de ska arbeta.  

– De ska få veta vilka prioriteringar de ska göra när tiden inte räcker till och vem de kan vända sig till för att få stöd och hjälp samt vilka befogenheter de har att bestämma över arbetsuppgifterna, säger han. 

Han beskriver att ärendet handlar om tapp på personal och ledarskap. 

– Den största bristen här är att man inte tänkt till före som arbetsgivare. Man har skyldighet att se och förebygga risker, både hårda och mjuka, som: Vad händer om en chef blir sjukskriven? 

Anders Ringqvist förklarar också varför myndigheten beslutade att lägga ner anmälan mot de två andra apoteken i Arvika: 

– Vi har valt att gå dels till avslag, dels till avvisning. När det blir avslag bedömer vi att det här finns inom vår lag för tillsyn, men vi anser att den brist skyddsombudet tagit upp inte är befogad eller att arbetsgivaren redan har vidtagit åtgärder. 

Arbetsmiljöverkets krav och skyddsombudets ansvar

Anledningen till att myndigheten avvisar anmälan handlar ofta om hur den är skriven. De kan avvisa ett helt ärende eller delar det där arbetsmiljölagen inte kan användas. 

– Till exempel kan vi inte bestämma antalet arbetstagare på en arbetsplats eller vilka dagar apoteken ska hållas stängda, säger Anders Ringqvist. 

Vad säger du till de som upplever Arbetsmiljöverkets regler som fyrkantiga?

– Som skyddsombud har man ett stort ansvar att förstå hur en 6:6a-anmälan framställs. Man behöver utbilda sig i hur den ska formuleras. Det är inte lätt.

Han tipsar om att ta hjälp av fackliga råd och företagshälsovården. Skyddsombud ska använda ett nytt formulär på Arbetsmiljöverkets hemsida som är tänkt att underlätta.

Det kan också vara en poäng att även lyfta in chefens arbetsmiljö i anmälan tipsar han: 

– Chefen ska kunna prioritera och leda arbetet. Det är ett väldigt vanligt problem att chefen inte har tillräcklig kompetens eller förutsättningar för att klara av sitt arbete.

Hur ser du på apoteksbranschens arbetsmiljö i stort?

– En tanke är att ökade vinstkrav leder till att man slimmar en organisation. Apotek har blivit en starkt konkurrensutsatt bransch. Att jobba med arbetsmiljöfrågor kostar både i tid och kompetens. Det är dock ett lagkrav som inte kan prioriteras bort.

Apotek Hjärtats HR-chef Per Bergman vill inte kommentera ärendet på Arvika sjukhus eftersom det är pågående.

Så skriver du anmälan som arbetsmiljöombud

Här anmäler man åtgärder för brister i arbetsmiljön som skyddsombud/arbetsmiljöombud, som det kallas i Unionen. 

Fler tips från Unionen: 
Begäran om arbetsmiljöåtgärder (6:6a)

Arbetsmiljö

Tystnadskultur på apoteken - facket oroade

Tystnadskultur och rädsla för repressalier mot den som vänder sig till facket eller media om sina arbetsmiljöproblem. Unionens riksklubbordförande på kedjorna Apotek Hjärtat, Apoteket AB och Kronans apotek ser problem med tystnad och rädsla i branschen.
Elisabeth Brising Publicerad 18 april 2024, kl 06:00
Till vänster en medicinsnurra på Apotek, till höger Stephanie Nielsen, Norrköping.
Arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och rädsla för repressalier. Så beskrivs situationen på tre svenska apotekskedjor av Unionens klubbar. Många medlemmar tycker det är svårt att påverka arbetsmiljön, säger Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix/Henrik Witt.

Unionens fackombud på tre apotekskedjor har varnat för låg bemanning, stress och svårighet att hinna ta pauser. De har också berättat om personal som inte vågar säga nej till övertid eller till att ta pass i andra butiker. 

Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.  

Vågar inte uppge arbetsplats

Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad. 

Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar:  Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det. 

– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen. 

Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning. 

Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket. 

– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.

Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats. Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön. 

– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.

Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?

– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna. 

”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”

Per Skoglund.
Per Skoglund. Foto: Privat

Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring. 

Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen. 

– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund. 

Finns en tystnadskultur på Apoteket?

– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling. 

Finns en rädsla för repressalier?

– Ja. 

Vad är det man är rädd för?

– Till exempel sämre löneutveckling och schema. 

Vad krävs för att förändra det?

– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.

Svårt prata om arbetsmiljön i media

När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp. 

Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”. 

Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först