Annons
Annons
  • Varje fredagsnatt går Maria eller ett par av de andra volontärerna runt och bjuder de prostituerade på fika och delar ut hygienartiklar och kondomer. Foto: Anna Rehnberg

De gör gott för andra

Publicerad 3 september 2021, kl 12:53

”Jag behöver engagera mig ideellt, för då känns mitt liv mer meningsfullt.” Så säger copywritern Maria Melkersson, som på sin fritid hjälper kvinnor i prostitution. Kollega har träffat tre Unionenmedlemmar som berättar om hur deras ideella engagemang hjälper dem att få balans i livet.

Maria hjälper kvinnor i prostitution 


Det ideella arbetet ger Maria Melkersson kraft att verka i den lite mer ytliga reklambranschen.

Skilda världar. Tisdag klockan 12 på dagen. Maria Melkersson skissar på en ny tonalitet för ett varumärke på reklambyrån där hon jobbar som copywriter, omgiven av rosa flamingos och Starwars-figurer.

Fredag klockan 12 på natten. Maria Melkersson kommer dragandes på sin kärra, fullpackad med preventivmedel, hygienartiklar, smörgåsar och kaffetermos, på en av gatorna i Rosenlund i Göteborg där manliga sexköpare cirklar runt i bil på jakt efter prostituerade.

– När jag berättar om mitt ideella engagemang i föreningen Rosenlundstödet får jag ofta höra:

”Va – finns det gatuprostitution i Göteborg? Det trodde jag hade försvunnit för länge sedan.”

Maria Melkersson önskar att de som reagerar så haft rätt. Målet med föreningen är att kunna avveckla sig själv när det inte finns någon gatuprostitution längre. Men så ser det inte ut, konstaterar hon krasst. Därför turas hon och de andra volontärerna om att vandra runt på gatorna varje fredagsnatt för att stötta några av de mest utsatta kvinnorna i samhället.

Mitt ideella engagemang gör att jag kan stå ut med mig själv

Samhälle, samtycke, samlag, samvete. Maria är bra på ord, i sitt yrke äger hon ordets makt. Men för dessa ofta fattiga EU-migranter, som oftast saknar röst, vill hon inte föra ordet.

– Jag vill att kvinnorna själva ska få komma till tals.

Hon som vet hur man skapar nya språk och identiteter för varumärken önskar att hon kunde skapa nya identiteter till kvinnorna på gatan. Hjälpa dem att skaffa vanliga jobb, så att de kan försörja sina familjer utan att behöva sälja sina kroppar.

Maria är ordförande i Rosenlundstödets styrelse och den enda som är kvar av de som startade föreningen för drygt åtta år sedan. Det är inte svårt att få folk att engagera sig kortsiktigt, menar hon.

– Men kortsiktigt funkar inte här. Vi bygger relationer till kvinnorna, de måste kunna lita på att vi finns kvar. Men som det ofta är med ideellt arbete orkar folk bara i några år.

Hon medger att hon kan känna sig rätt trött själv ibland, för det handlar inte enbart om att dela ut kondomer och fika på fredagsnätter. De utsatta kvinnorna kan ringa Maria och de andra volontärerna när som helst på dygnet, även när hon till exempel äter söndagsmiddag med sina barn.

Volontärerna hjälper även kvinnorna med myndighetskontakter och att följa med till läkare. Så är det bara och så måste det vara.

Så hur har hon orkat i åtta år? Maria vänder på frågan.

– Att jag har engagerat mig är kopplat till att jag har tampats med min yrkesroll i många år. Mitt ideella engagemang gör att jag kan stå ut med mig själv, säger hon.

– Jag jobbar med reklam och älskar mitt yrke. Men det är inget arbete som gör världen till en bättre plats. Jag har ett behov av att bidra till samhället. Det är nog därför många reklambyråer gör pro bono-jobb (obetalda samhällsnyttiga uppdrag, red:s anm.) för organisationer som Amnesty och Greenpeace. Det är samma drivkraft.

Ibland händer också det sällsynta att hon får hjälpa en kvinna att skriva ett CV, som ett första steg ut ur prostitutionen. Då kommer hennes förmåga att formulera sig väl till pass. Kombinationen av hennes ideella engagemang och yrkesliv har gett henne balans på mer än ett sätt.

– Det är viktigt att komma ihåg att den ytliga värld jag befinner mig i om dagarna gör att jag orkar hålla i det ideella. Det är en hitte-på-värld där jag får tänka på glättiga, härliga, goda saker – det lyfter mig. Om jag hade jobbat inom vård eller socialtjänst hade jag nog inte orkat arbeta med de här extremt utsatta kvinnorna, det hade blivit för mycket misär. Jag behöver mitt reklamjobb för att orka stötta kvinnorna och jag behöver engagera mig ideellt för att mitt liv känns mer meningsfullt då.

Arbetet med Rosenlundstödet har också påverkat henne som person. Det har gjort henne mer fördomsfri och ödmjuk, men också mer fördomsfull i sin syn på män.

– Jag har fått en förmåga att sätta mig in i andra människors liv, eftersom jag umgås med folk från olika världar. Det finns ingen skillnad mellan oss, vi har bara haft olika förutsättningar i livet. Slumpen kan avgöra om du säljer tidningen Faktum eller sitter på ett flott reklamkontor, säger Maria, som har förstått hur lätt det är att hamna utanför samhället – och hur svårt det är att ta sig tillbaka om du väl hamnat där.

Hon dömer ingen i den ytliga reklamvärlden heller. Och hon har blivit tydligare för sig själv.

– Jag upprätthåller min bild av mig själv. Jag är en person som tror på något och då gör jag något. Jag tycker inte bara att patriarkatet är vidrigt, jag försöker göra någonting för dem som utsätts för det.

 

Markus tränar knattar i fotboll


För tidigare säljaren Markus Karlsson känns det självklart att engagera sig ideellt i knattefotbollen.

Leda, styra och samordna är i korthet vad Markus Karlsson lär sig på utbildningen i Facility Management, vilket betyder ungefär en som effektiviserar verksamheter. Tre begrepp som passar väl in även på hans ideella engagemang som fotbollsledare och tränare för ett gäng tioåringar i Balltorps FF.

Att träna och leda barnen utvecklar mig som människa

Torsdag eftermiddag. Markus har pluggat hela dagen inför en tenta om regelverk för entreprenad och hyresjuridik. Ämnet ingår i den tvååriga yrkesutbildningen Facility Management vid Affärshögskolan i Göteborg. När sönerna Anton och Filip kommer hem från skolan lägger Markus undan studielitteraturen. Dags att byta om till den röda träningströjan med Balltorps FF Mölndal på.

Klockan 17 är det samling på plan.

– Vad ska vi tänka på i dag? frågar Markus.

– Att fokusera på att vara här och nu, svarar sönerna.

Det har gått fyra år sedan Markus åtog sig att vara fotbollsledare och tränare i äldste sonen Antons lag. Klubben hade svårt att få föräldrar att engagera sig, men för Markus var det en självklarhet.

Nu ägnar han cirka fem timmar i veckan åt att planera och genomföra lagets träningar och matcher och vid behov hjälper han även till i andra lag.

– Att träna och leda barnen utvecklar mig som människa, säger Markus som själv spelade fotboll från 7 till 23 års ålder.

Markus fick alltså tidigt med sig glädjen med föreningsliv och fotboll, något han haft nytta av både som kock och säljare. Samtidigt bidrar hans yrkeserfarenheter till uppdraget som fotbollsledare.

– Som kock har du din station. När bångarna rullar in och servicen börjar går man in i sin bubbla och kopplar på fokus, precis som när man går in i match. Har du en pizza, en biff och en sallad som ska serveras samtidigt måste alla hjälpas åt för att få bollen i mål. Först när slutsignalen går och alla gäster fått sin mat är man färdig.

Inom fotbollen finns fyra ledord som Markus applicerar både på sina studier och sitt yrkesliv: kamratskap, fokus, att ha roligt och att kämpa.

– Det handlar om att lyssna och ta eget ansvar, självledarskap. Har man roligt ökar motivationen och sammanhållningen stärks. Man behöver inte kunna allt, men alltid göra sitt bästa.

Med tidigare erfarenhet som målvakt är han van vid att vara extra utsatt och ta stort egenansvar. Egenskaper som kan komma väl till pass när han efter studierna står redo att anta utmaningen som till exempel servicechef eller projektledare.

När träningen är avslutad samlar Markus laget och frågar vad de gjorde bra som de kan ta med till nästa gång. Själv vet han exakt vad han får med sig från sitt ideella fotbollsengagemang.

– Min drivkraft är att må bra och ha en balans i livet.Mitt engagemang i Balltorps FF bidrar till det.

 

Frida räddar djur


”Att vara jourhem gör mig stolt och glad och ger mig andrum när jobbet känns tufft”, säger Frida Östermyr.

Som specialist på sökmotoroptimering på nätet har Frida Östermyr ett ”hemligt vapen” som hjälper henne både att få företag att sticka ut i internetflödet och hemlösa katter att finna nya hem.

En stilig grå katt med gula ögon hoppar upp i Fridas knä och lägger sig spinnande till rätta. Frida Östermyr besöker ett av Djurens Vänners jourhem och välkomnas av Scooter, som inte längre är en jourkatt. Jourhemmet blev ett permanent hem.

– Det är den största risken, att våra jourhem försvinner därför att jourkatterna blir kvar som nya familjemedlemmar, säger Frida.

På gården i Kinnarumma ryms lyckligtvis både de egna husdjuren och jourdjur som får stanna tills de får nya, permanenta hem.

Djurens Vänner blev min ventil, den pusselbit som fattades i mitt liv

Frida gick med i Borås-avdelningen för snart tre år sedan. Efter ett halvår blev hon invald i styrelsen.

– Jag tror jag bidrar med en hel del teknisk kompetens, säger Frida, som bland annat fått den lokala sajten att bli mer levande.

Hon har många idéer om hur föreningens nationella hemsida kan förbättras ytterligare, expert som hon är på att få företags webbplatser att hamna högt upp när människor googlar. Frida tycker att jobbet som expert på sökmotoroptimering på företaget Seodr i Göteborg är jätteroligt.

– Jag älskar mina arbetsuppgifter men innan jag engagerade mig i Djurens Vänner kände jag alltid något slags skuld, säger hon.

– Jag bidrar till kommersialiseringen och hjälper dem som redan har.

Det skavde i Fridas hjärta, vars drivkraft alltid varit att dra sitt strå till stacken för en bättre och rättvisare värld. Hon blev vegetarian och började sopsortera och köpa second hand långt innan det blev vanligt.

– Djurens Vänner blev min ventil, den pusselbit som fattades i mitt liv.

Frida beskriver en bransch med hårt tryck och små marginaler, men också extremt kreativ där man själv får skapa fungerande strategier. Hade hon inte haft sitt ideella engagemang finns risken att hon hade bränt ut sig.

– Jag är en sådan där som bara jobbar på och lätt engagerar mig för mycket. Med katter hemma måste jag ta en paus eftersom det finns en mage att klappa på.

När Scooter hittades var han utsvulten, skabbig, full av löss och rädd för människor. Så är det med många av djuren föreningen tar hand om – ändå får så gott som alla nya hem. Här kommer Fridas ”hemliga vapen” väl till pass.

– Jag är bra på att ”trycka på rätt knapp”, oavsett om det gäller att kommunicera med hemlösa katter eller vita medelålders män i chefsposition. Jag vet när jag ska koppla på charmen och vara skojsam och käck eller seriös och professionell. Jag vet när jag ska lämna en katt ifred eller när jag ska ”tvångsgosa” med den.

Så hur ”tvångsgosar” hon vd:ar?

– De behöver få känna sig säkra och kompetenta. Det gäller att bygga förtroende, få individen att känna sig trygg och avslappnad – precis som med katterna.

text & foto ANNA REHNBERG

  • Läs även...

    Debatt: Ge anställda inom civilsamhället trygghet

    Föreningar och organisationer måste ges möjligheter att vara en jämbördig part till näringslivet och offentlig sektor. Och få samma förutsättningar finansiellt, skriver Petter Skogar, vd arbetsgivarorganisationen Fremia.