Redan före coronapandemin var arbetslivet under stark förändring. Teknikutvecklingen har omformat affärsmodeller och ändrat förutsättningarna i olika hastighet i bransch efter bransch. Arbetsuppgifter och jobb försvinner och förändras. Pandemin har egentligen bara accelererat den påbörjade utvecklingen, den är en katalysator på arbetsmarknaden som gjort att förändringen nu sker mycket snabbare.
Digilaliseringen förändrar inte bara våra arbetsuppgifter och jobb utan också hur vi jobbar. Det påverkar i sin tur hur vi ser på ledarskapets uppgift. Chefsrollen är kanske den yrkesroll som påverkas mest i den förändring vi nu genomgår.
Lägg då på den kullerbytta som många chefer tvingades till när pandemin satte dem och deras medarbetare vid köksbordet i hemmet. Plötsligt skulle en stor del av tjänstemännens chefer i praktiken inte bara anpassa sitt ledarskap till digitaliseringens nya förutsättningar, utan också leda på distans och dessutom i de flesta fall helt virtuellt.
För att försöka förstå framtidens ledarskap kan vi se den långsiktiga förändring som digitaliseringen inneburit för organisationerna. Bildligt talat trycks de ihop och går från pyramider till mer plattformsliknande former. Pyramiderna har tjänat oss väl då vi byggde dem baserat på det förra teknikskiftet; fabrikernas löpande band-princip där ledarskapet mycket fokuserade på förutsägbarhet och kontroll.
Men i takt med att vi lämnat det till förmån för mer processorienterade organisationer där självständiga team jobbar horisontellt, har linjearbetet ersatts av projekt- och klusterteam som oftast sätts ihop utifrån uppgiftens art och komplexitet. Beslut måste tas snabbare och mandaten trycks därför nedåt i organisationerna.
I det landskapet blir ledarens uppgift snarare att förstå de självkörande teamens behov snarare än att besluta och bestämma i gammaldags hierarkisk ordning. Chefen blir möjliggöraren och inte kontrollanten. Mer tid frigörs till ledarskapsfrågor om välmående, hälsa och kultur på arbetsplatsen.
Sedan kom fjolårets krav om blixtsnabbt utvecklande av virtuellt ledarskap och arbete. Hur väl organisationerna klarade det var mycket ett lackmuspapper på digital mognad, transformationsförmåga och kulturell grund; allt det som varje företag måste rusta sig med framåt. Att leda team virtuellt är inte många tränade för och det ställer nya krav på ledarskapet.
Forskning har visat att vi tenderar att ge ledare status utifrån kön, utbildning eller utseende. Kvinnliga chefer anses ofta först och främst vara kvinnor, och i andra hand chefer. Mycket av detta verkar falla bort eller åtminstone minska i betydelse vid ett virtuellt ledarskap. Vi har sett att färdigheter och egenskaper som ofta premieras i den fysiska världen blir mindre viktiga i den virtuella världen.
Chefens karisma, förmåga att ta in ett rum eller vara visionär verkar inte vara lika viktig. En virtuell värld premierar istället tydlighet, förmåga att strukturera processer och främja samarbete och kreativt tänkande. Det här är färdigheter som ofta även krävs i dataspelsvärlden, och som många skickliga gamers tränar och är bra på. Lägg där till gamingvärldens krav på snabbhet och anpassningsförmåga, att snabbt förhålla sig till nya förutsättningar, och vi inser att gamers tränar många förmågor som ledare har glädje av.
Många leder dessutom internationella team, ibland på flera språk, där just förmågan att fokusera mot ett gemensamt mål, lägga strategi och utmed vägen justera den – allt för att lösa en komplex uppgift tillsammans – är grundläggande. Och då ska inte den digitala kompetensen glömmas bort, som ofta kommer på köpet.
Med dessa erfarenheter i bagaget hittar vi troligen många av nästa generations ledare just i spelvärlden eller åtminstone med en gedigen CV som raidledare från World of Warcraft eller annat strategispel.
Även om det totalt virtuella ledarskapet troligen inte består för alla framöver, så är de flesta överens om att hybridarbetet är här för att stanna för många tjänstemän. Vi fortsätter att jobba hemifrån och ses på jobbet några dagar i veckan. Det digifysiska blir det nya normala i våra arbetsliv helt enkelt. I en sådan värld har vi troligen en del att lära och inspireras av från spelvärlden redan idag.
/ Ann-Therése Enarsson, vd på TCO-förbundens tankesmedja Futurion.
Tidigare debattartiklar hittar du här
Skriv för Kollega debatt
Kontakt:
[email protected]
eller
[email protected]
Läs mer: Så här skriver du för Kollega Debatt
