Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Dissekera Alliansens och Reinfeldt politik!

Rot, rut och hushållsnära tjänster är den sektor där Alliansen "lyckas" skapa fler jobb. Samtidigt har Alliansen bantat arbetsmiljöverket, halvprivatiserat arbetsförmedlingen, sålt ut vård, omsorg och apotek.
Publicerad 13 augusti 2014, kl 11:03

Moderaterna påstår sig vara det nya arbetarpartiet men man kan med all rätt fråga sig om detta stämmer när över 37000 är i FAS3, utförsäkrade sjuka människor tvingas söka jobb.

Man kan fråga sig om de som använder ROT, RUT, hushållsnära avdragsgilla tjänster och går på restaurang om de i själva verket inte skulle behöva denna "bidragsform".

Reinfeldt har i sin bok "Det sovande folket" beskrivit medelsvensken som bidragsberoende, vad är då skillnaden mellan bostadsbidrag till de verkligt behövande jämfört med sänkt restaurangmoms och blåsa upp hantverkarbranschen och skapa tjänstefolk?

Min tolkning är att inget annat än att det är ett statligt bidrag till de minst behövande, de redan rika, de som tjänar över brytpunkten, 40-70 papp i månaden kan ha råd med tjänstefolk och renovera sina lyxvillor varje år. Istället hade dessa skattemedel kunnat användas till rehabilitering och fler riktiga jobb inom det offentliga, t ex arbetsmiljöverket och inspektörer. Solidaritet kallas det för, vilket innebär att du som har jobb idag kanske är sjuk i morgon och hamnar i byråkratiska återvändsgränder och förmodligen hos en FAS3 anordnare.

"Mindre pengar till statliga Arbetsmiljöverket, färre antal inspektörer och fler arbetsplatsolyckor som lett till sjukskrivning. Det har hänt mycket på de drygt sju år som den borgerliga alliansen haft makten. " Källa arbetaren.se

Detta är något för de blåögda svenskarna att bita i och fundera över inför valet.

Det är också en känga till de rödgröna som är väldigt dåliga i sin kommunikation och kampanjer inför valet. Det skulle kanske behövas ett nytt fristående parti som värnar om solidariteten i samhället.
//Bosse

 

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson