Annons
Annons

Dmitrij Gluchovskij

Publicerad 20 juni 2012, kl 14:47

Pocketförlaget

 Vid ett besök i Ryssland undvek jag tunnelbanan eftersom alla bestämt hävdade att man garanterat blev rånad där. Efter att ha läst Metro 2033 ångrar jag mig bittert - det hade varit värt ett rån. Aldrig tidigare har jag fascinerats så av en miljö från en fiktiv bok. Trots att det är en science fiction som utspelar sig i en postapokalyptisk värld där en spillra av mänskligheten överlevt atomkatastrofen genom att stanna i Moskvas tunnelbanenät, så lär miljön vara autentisk - om man bortser från en del spöken, mutanter och galna fundamentalister som huvudpersonen Artiom bland många andra möter på sin odyssé i tunnlarna. Där precis vad som helst kan hända och även händer. Gastkramande och nervslitande till sista stationen.

Johanna Rovira
Johanna Rovira
[email protected]
Lediga jobb
  • Läs även...

    Julmusten skulle minska supandet

    Julmusten kom till för hundra år sedan för att minska superiet över jul. Hemlighetsmakeriet kring musten är fortfarande så stort att inte ens bryggeriets marknadschef känner till receptet.

  • Läs även...

    "Jag hoppas att fler vågar säga ifrån"

    Oavsett om det är på jobbet eller en manifestation med tusentals människor – Unionenmedlemmen Murphy Alex säger ifrån om han ser något som inte känns rätt. Ett budskap han nu hoppas ska sprida sig.

  • Läs även...

    Många tar bilen till jobbet av gammal vana

    De flesta som jobbpendlar med bil väljer bilen av gammal vana. Därför bör man fokusera på psykologiska faktorer om man vill få folk att byta transportmedel. Det visar en studie från Göteborgs universitet.