Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Dubbelanslutning upphör

UPPDATERAD. Det går inte längre att vara dubbelansluten i Unionen och ett annat Sacoförbund. Akademikerna har utan förvarning sagt upp avtalet och instruerar i ett e-postutskick sina medlemmar hur man går ur Unionen. Nu väntar en dragkamp om tusentals akademiker.
Ola Rennstam Publicerad 18 mars 2013, kl 14:59

I måndags morse, helt utan förvarning, fick Unionen ett brev från Sacoförbunden där man sade upp samtliga dubbelanslutningsavtal. Det innebär att 3 300 medlemmar senast den 30 juni är tvungna att välja om de ska vara kvar i Unionen eller i Sacoförbundet.

Samtidigt skickade de olika Sacoförbunden ut e-post till sina medlemmar med instruktioner om hur man lämnar Unionen.

Unionen och Saco har diskuterat dubbelanslutningens framtid vid ett par möten under 2012. I en intervju i Kollega i februari sa Unionens förbundssekreterare Leif Nicklagård att han hoppades att processen skulle ske gemensamt och lugnt så att inte någon medlem riskerade lämnas vind för våg:
- Det vore märkligt om vi skulle stå och slita i medlemmarna från två håll, här måste den enskilde få tänka igenom sitt val och själv avgöra vilket förbund man vill tillhöra. Det är viktigt att förbunden genomför det här tillsammans, sa Leif Nicklagård till Kollega.

Med anledning av de tidigare samtalen parterna emellan kom måndagens plötsliga uppsägningsbrev som en total överraskning för Unionen.
- Vi hade hoppats göra det här i en mer ordnad form än på det här sättet. Hur de gör får stå för dem, säger Fredrik Nilsson, chef för Unionens enhet för marknad och medlemsutveckling.

Nu inleds i stället en dragkamp om de dubbelanslutna akademikerna. Unionen kommer att kontakta samtliga berörda medlemmar och bland annat erbjuda gratis medlemskap under sex månader för dem som väljer Unionen.
- Vi har en hyfsat god beredskap för att hantera det här så vi kommer självklart göra insatser för att informera medlemmarna om vilka val man har och varför vi tycker Unionen är bättre, säger han.

Orsaken till uppsägningen är enligt Sacoförbunden att dubbelanslutningen varit till nackdel för medlemmarna. I ett öppet brev konstaterar förbunden att de och Unionen står för olika grundläggande värderingar och syn på medlemmarna och deras kompetens. "När medlemmarna har stått med en fot i varje läger har det försvårat för förbunden att få genomslag för sina krav, inte minst på arbetsplatserna", skriver man.

Orsaken till uppsägningen är enligt Sacoförbunden att dubbelanslutningen varit till nackdel för medlemmarna och att lösningen varit gammalmodig.
- Vi har känt att tiden var mogen i flera år. Flera av de här avtalen är tecknade i början på 70-talet och det har hänt en del sedan dess, säger Ramón Sanchez-Lövy på fackförbundet Naturvetarna.

- Vi påbörjade en diskussion med Unionen redan 2010 och sen hände inte så mycket. Vi förnyade diskussionerna under förra året och var överens om att en avveckling inte var av ondo, men vi kunde inte enas om tidsschemat. Unionen ville avveckla det med ett förbund i taget under en ganska lång period och vi tycker inte att det är acceptabelt. Vi ville ha ett avslut vid en bestämd tidpunkt.

Sacoförbunden anser vidare att de och Unionen står för olika grundläggande värderingar och syn på medlemmarna och deras kompetens. Man konstaterar att båda parter har varit otydliga med vad dubbelorganiseringen innebär för den enskilde medlemmen, att man till exempel bara kan vara med i en av organisationerna lokalt.
- När medlemmarna har stått med en fot i varje läger har det försvårat för förbunden att få genomslag för sina krav, inte minst på arbetsplatserna, säger Ramón Sanchez-Lövy.

Att förbunden nu kommer att tampas om medlemmarna är ingen större dramatik, enligt Ramón Sanchez-Lövy.
- Må bästa man vinna. Tycker medlemmen att Unionen är det bästa alternativet då ska man vara medlem där och tvärtom. Skulle man ångra sig är det inget problem, man kan inte tvinga någon att vara medlem. Det här berör enbart medlemskapet, vi vill poängtera att det inte har någon inverkan på den fackliga samverkan, varken centralt eller lokalt.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.