Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

En kärleksförklaring till floskeln

Det finns inga problem, bara utmaningar. Jag blev utmanad av en chef att skriva en hel kommentar fylld med floskler.
Johanna Rovira Publicerad 17 december 2013, kl 15:15
Johanna kommenterar

Jag vill stärka mitt varumärke och eftersom jag är resultatorienterad vill jag fokusera på ord i tiden. Viktiga ord som kommuniceras på sociala medier. Ord kan dock inte döda mig och allt som inte dödar mig gör mig starkare och eftersom vi bara har ett liv så inventerar jag min verbala verktygslåda men den är så transparent. Den innehåller mest kärnverksamhet och jag vill inte slå in öppna dörrar med floskler som redan är i var mans hand.

Nej, jag tar nya tag och tänker utanför boxen på att kommunicera kvalitativa klyschor som står som spön i backen inom arbetslivet och används flitigt av arbetsmarknadens parter. Men sockrar gärna den beska medicinen med några vanliga hederliga idiom. Mitt viktigaste instrument (vid sidan av min sociala förmåga, min samarbetsförmåga etcetera) i mitt jobb - som är världens roligaste - är trots allt min kompetens i att matcha plattityder och klichéer inom arbetslivet.

En fågel gör ingen sommar, men vi kan inte bara låtsas som att det regnar när någon BP på HR försöker sätta oss på plats genom att lyfta fram fördelarna med lean och viral marketing. Vi kan betrakta det som ett systemfel, strukturerad orättvisa eller en bugg i systemet som spökar, men faktum kvarstår: Personalen ÄR den främsta tillgången, det är ingen floskel, det är dagens sanning och eftersom vi är varandras arbetsmiljö får jag väl bita i det sura äpplet och svälja förtreten för att få livspusslet att gå ihop.

Det gäller att fånga dagen och göra det bästa av situationen samt se till helheten. Så här är det: jag sitter med facit i handen och fastän folk hävdar att de hör vad jag säger så biter de sig själva i svansen, för de lyssnar inte. Vi har fått två öron och en mun av en orsak. Tolerans är a och o och vi har all anledning att återkomma i den frågan, men jag vill ha svar igår. Jag köper inte deras undanflykter men jag vill gärna ha feedback för att inte fastna i samma gamla mönster där jag gärna agerar spindel i nätet och håller bollar i luften (bollen är f.ö. rund).  

Men handen på hjärtat - jag älskar floskler och kommer att fortsätta kämpa för alla plattityders rätt till lika värde. Tillsammans är vi starka.

Då säger vi så.

Får se bara vad chefen säger (fast chef är bara en titel, ledare är något man blir). 

Arbetsmiljö

Tystnadskultur på apoteken - facket oroade

Tystnadskultur och rädsla för repressalier mot den som vänder sig till facket eller media om sina arbetsmiljöproblem. Unionens riksklubbordförande på kedjorna Apotek Hjärtat, Apoteket AB och Kronans apotek ser problem med tystnad och rädsla i branschen.
Elisabeth Brising Publicerad 18 april 2024, kl 06:00
Till vänster en medicinsnurra på Apotek, till höger Stephanie Nielsen, Norrköping.
Arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och rädsla för repressalier. Så beskrivs situationen på tre svenska apotekskedjor av Unionens klubbar. Många medlemmar tycker det är svårt att påverka arbetsmiljön, säger Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix/Henrik Witt.

Unionens fackombud på tre apotekskedjor har varnat för låg bemanning, stress och svårighet att hinna ta pauser. De har också berättat om personal som inte vågar säga nej till till övertid eller att ta pass i andra butiker. 

Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.  

Vågar inte uppge arbetsplats

Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad. 

Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar:  Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det. 

– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen. 

Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning. 

Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket. 

– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.

Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats. Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön. 

– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.

Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?

– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna. 

”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”

Per Skoglund.
Per Skoglund. Foto: Privat

Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring. 

Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen. 

– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund. 

Finns en tystnadskultur på Apoteket?

– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling. 

Finns en rädsla för repressalier?

– Ja. 

Vad är det man är rädd för?

– Till exempel sämre löneutveckling och schema. 

Vad krävs för att förändra det?

– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.

Svårt prata om arbetsmiljön i media

När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp. 

Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”. 

Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först