Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

En säljares förmiddag

Yrkestiteln står för mer än att kränga dammsugare. Gabriella Ohlzon har varken hög provision eller tjänstebil – och jobbar med att sälja in utrikesfödda på arbetsmarknaden.
David Österberg Publicerad
Fredrik Stehn
Gabriella Ohlzon älskar sitt jobb för att hon gör gott och får använda sin sociala kompetens. Fredrik Stehn

08.30

Morgonmöte på Just Arrived i Stockholm. Vd Andreas König leder. På plats är säljare och rekryteringsansvariga. Försäljningschefen Kelly Miller drar siffrorna för första halvan av januari.

– Det är supersuperkul att presentera så här starka siffror.

Sedan berättar säljarna vilka kundbesök de ska göra under veckan.

– Vi är taggade till tårna att köra i gång. Vi ser verkligen fram mot veckan, säger Kelly Miller.

09.00

Möte för säljarna – säljkvart – på det gemensamma kontoret.

Fyra kontorsplatser och en stor whiteboardtavla. På den står bland annat dagens citat: ”Med gott självförtroende har du vunnit innan du ens startat.”

Gruppen går igenom dagens arbetsuppgifter.

Kelly Miller:
– Det viktigaste för oss är att det går bra för Just Arrived. Det spelar mindre roll vilken säljare det går bäst för en månad. Visst är vi också tävlingsinriktade, vi är säljare, men vi hjälps åt.

Louise Staffas, Gabriella Ohlzon och Kelly Miller informerar varandra om vad de har på gång och vilka företagsbesök de ska göra.

– Kanon! En supervecka! Då kickar vi i gång, säger Kelly Miller.

09.15

Gabriella Ohlzon promenerar mot tunnelbanan. Den ska ta henne till dagens första kundmöte, en HR-chef på en kommun.

– Så här är det när man arbetar för ett start-up. Vi åker tunnelbana. Många företag lockar säljare genom hög provision och tjänstebil. Så är det inte hos oss. Vi brinner för att hjälpa utrikesfödda ut på arbetsmarknaden.

09.20

Blå linjen mot Akalla rullar in på perrongen. Gabriella sätter sig med datorn i knät.

– Jag hittar företag att kontakta genom Arbetsförmedlingen, Linkedin, Allabolag och Hitta. Jag kontaktar dem först via mejl och följer upp med ett telefonsamtal. Oftast kontaktar jag HR, ibland hållbarhetschefen. Om ett företag söker någon till sin ekonomiavdelning händer det att jag vänder mig till ekonomichefen. De flesta som anlitar oss har ett intresse för social hållbarhet.

09.35

Framme i Hallonbergen. Gabriella kollar adressen i mobilen, men vet redan att det är 350 meter från tunnelbana till kommunhuset.

– Jag hatar att vara sen till möten. Gabriella i möte med en kommun.

09.45

Hon skriver in sig i receptionen.

– Just Arrived har anställt stjärnsäljare tidigare, men det har inte gått så bra för dem. Jag tror att de har saknat engagemanget för frågorna.

När jag säljer in vår affärsidé framhäver jag olika saker beroende på vem jag träffar. Men som säljare måste man också vara bra på att lyssna. På mina bästa kundmöten är det kunden som pratar mest, för då får jag veta vilka problem de har och hur vi kan lösa dem. Det är mycket psykologi i försäljning.

10.05

Möte med HR-ansvarig på en kommun. Gabriella drar bakgrunden till att Just Arrived startades och ställer frågor. Hon undrar hur kommunen rekryterar i dag, hur många förvaltningar man har, hur stor personalomsättningen är, om HR-chefen tycker att det låter intressant att Just Arrived har samarbete med en skola för att utbilda utrikesfödda undersköterskor.

10.35

Mötet är slut.

– 70 procent av arbetstiden går åt till att leta och boka träff med företag, resten är möten med dem. Som säljare måste man klara av att få ett nej.

När jag bokar möten så tackar kanske två, tre personer av tio ja till att träffas. Med en av dem blir det affär.

10.45

Tunnelbanan tillbaka mot city.

– Mitt drömjobb är att bli key account manager. Att bygga relationer, jobba med befintliga kunder, relationsbyggande. Att jobba som jag gör nu tar väldigt mycket energi. Det gäller att hela tiden göra ett bra första intryck, att hela tiden jaga nya kunder. Det är inte många som orkar med nykundsförsäljning när de fyllt 35.

– Jag har provisionslön, men skulle kunna tänka mig att ha högre grundlön och vara utan provision. Just nu är det inga problem att inte veta exakt hur mycket jag tjänar varje månad, men i framtiden vill jag ha familj.

11.10

Tillbaka på kontoret. Antecknar hur mötet gick.

– Det finns en bild av säljare som någon som försöker kränga på en sådant som man inte behöver. Så jobbar inte vi. Vi lurar ingen, jag ser oss mer som rådgivare.

– Allt vi gör dokumenteras. Alla mejl, alla telefonsamtal. Dessutom har vi en budget att leva upp till. Det kan bli en stress när det går dåligt.

– När jag började trodde jag att jag skulle vara på ett visst sätt bara för att jag var säljare. Nu inser jag att jag bara behöver vara mig själv. Man måste vara analytisk och hela tiden fundera över på vilket sätt man använder sin tid bäst.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet

Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising

På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.

Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar. 

1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?

Anastasia Kristiansson
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat

– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. 
Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter,  eftersom de stör henne. 
– Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon. 

Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.  

Mark Flanagan
Mark Flanagan.

– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen. 

Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. 
– Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget. 

2. Vad är det äckligaste en kollega ätit? 

Per Östberg
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising

– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.   

Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle: 

Yvonne Henriksson
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising

– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda. 

3. Får man kommentera kollegors lunchmat?  

– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.

– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg. 

– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då. 

4. Finns det någon mat som är tabu här? 

Mark Flanagan:  

– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha. 

Na Han
Na "Hanna" Han.

Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet: 

–  En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.

Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt. 

5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?  

– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt. 

– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson. 

6. Vad lagar ni helst för mat själva?

– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han. 

– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan.