Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Ersätt Fas3 med Fas2! Hur svårt ska det vara?

Sluta plåga människor som redan har plågats. Ge dem hjälp istället, rehabilitering och arbetsförmedling värt namnet.
Publicerad 27 april 2015, kl 11:30

Detta är vad som händer om du går in i väggen i Sverige idag och blir arbetslös:

* Alliansen har 2010 "tagit bort" rehabiliteringsmöjligheter och läkarintyg för de som drabbats av utmattningssyndrom. Att gå till läkare är förnedrande och pengarna i sjön! Om man överlever ett självmordsförsök kanske man lyckas ta sig igenom byråkratin...

* i första fasen händer inte så mycket men sen bombarderas du med CV-kurser och jobbcoacher som tjänar pengar på dig. Informationsträff om arbetsmarknadsutbildning, välj och vraka mellan kockutbildning, billackerare, plåtslagare även om du har universitetsutbildning.

*Undvik psykologutredning! Det kan leda till förstärkt arbetsträning och 3 månaders praktik i en cafeteria, städfirma, second handbutik eller vaktmästare i någon idrottsförening.

*I FAS3 tvingas man att gå till ett anordnarföretag varje dag 8-17, secondhandbutik och andra vidrigheter. Man placeras i källarlokal hos någon anordare som tjänar lättförtjänta pengar på dig.

Det är så vidrigt att det borde avskaffas omedelbart och de skyldiga borde spärras in! De som anser något annat är inte riktigt friska.  Det är inte tillåtet att gå arbetsmarknadsutbildning i denna fas.

I FAS3 får man ingen semester, motionsbidrag, flextid. Passiviserande och kompetensförstörande, nedbrytande och kränkande. Fack och A-kassor verkar inte ha några invändningar mot detta.

Den som lämnar systemet förlorar sin A-kassa. Det enda tillåtna att tillfälligt lämna systemet är att i max 5 år studera heltid, sjukskrivning eller frihetsberövad.

Det är skrämmande och vidrigt att Sverige utsätter medborgare som har arbetat och slitit i sina liv! Människor som har haft oturen att drabbas av uppsägningar, utförsäkrade etc.

Hoppet tändes med den röd-gröna regeringen som vann valet men det hoppet har nu släckts ner.
//Linnea

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson