När Arbetsmiljöverkets första förslag till en ny föreskrift för arbetsanpassning presenterades i december i fjol, var 27 av de 31 remissvaren kritiska. Nu har det kommit en andra version som faller arbetsgivarna mer på läppen. Men arbetstagarparterna är fortsatt skeptiska:
– Vi var positiva till att föreskriften om arbetsmiljöanpassning och rehabilitering skulle revideras eftersom det händer mycket på området. Men vi hade hoppats att föreskriften skulle bli bättre, i stället blir den betydligt snävare, säger Mirjam Olsson, arbetsmiljöutredare på Unionen.
Det nya förslaget innebär en kraftig bantning av den nu gällande föreskriften – bland annat har de allmänna råden, som i dag består av åtta välmatade helsidor med kommentarer och anvisningar hur man ska förstå och tolka föreskriften, reducerats till ett fåtal meningar.
Arbetstagarparternas huvudkritik är att rehabiliteringsdelen plockats bort i det nya förslaget. Om inte arbetsgivarens ansvar för rehabiliteringen specificeras i föreskriften kan det bli problem, befarar facken som gärna hade sett att arbetsgivarens ansvar för att få tillbaka sjuka i arbete blivit ännu tydligare än vad det är i dag.
– Vi tycker det är problematiskt att man gör det svårare att efterleva arbetsmiljölagen i och med att man bara preciserar en del av arbetsgivarens skyldigheter. Föreskrifterna ska vara begripliga för alla på arbetsplatsen och vi förstår inte på vilket sätt det blir tydligare och enklare av att inte preciserar rehabiliteringsansvaret, säger Mirjam Olsson.
– Förslaget är luddigt och otydligt och plockar man bort kravet på att man ska ha en organisation kring rehabilitering, komplicerar man det för parterna, säger Daniel Gullstrand, arbetsmiljöexpert på PTK.
Arbetstagarorganisationerna är också kritiska till att den hopkrympta föreskriften är mer individinriktad än den nuvarande. Mirjam Olsson menar att en rehabiliteringsprocess ofta handlar om att åtgärda brister i hela organisationen, vilket också framgår av förarbetena.
– Med tanke på de sjuktal vi har, där en stor del av ohälsan är stressrelaterad och ofta har samband med brister i arbetsmiljön, så är den krympta föreskriften oroväckande, säger Mirjam Olsson.
I den gällande föreskriften om arbetsanpassning och rehabilitering står det uttryckligen att rehab- och anpassningsarbetet ska ske i samarbete med facket. Men i det nya förslaget blir fackets roll ett mysterium för en lekman – ett allmänt råd hänvisar i vaga ordalag till arbetsmiljölagen.
– Vi tycker att skrivningen är obegriplig. Arbetsgivarrepresentanters roll i arbetet med arbetsanpassning och rehabilitering är otroligt viktig och kan inte förpassas till ett otydligt allmänt råd, säger Mirjam Olsson.
Arbetsmiljöverket ska fatta beslut om föreskriften efter sommaren och både Mirjam Olsson och Daniel Gullstrand befarar att verket kommer att slå dövörat till inför fackens farhågor.
– Det kan inte ha undgått Arbetsmiljöverket vad vi tycker. Men vi upplever inte att våra farhågor tagits på allvar, säger Mirjam Olsson.
– Vi har gjort upprepade försök att få fram någon form av dialog för att vi ska kunna mötas i våra behov, men har inte nått fram. Svaren vi får är att det ska tas fram en vägledning till föreskrifterna som ska utveckla vad som gäller, men vi tycker ju att om man behöver en vägledning för att förstå föreskrifterna så har man misslyckats i tydligheten, säger Daniel Gullstrand.
Arbetsmiljöverket har getts möjlighet att svara på kritiken.
Foto: Patrik Nygren, Camilla Svensk
Arbetsmiljölagen
Arbetsmiljölagen, AML, är en så kallad ramlag som ska förebygga ohälsa och olycksfall på arbetet och i övrigt verka för en god arbetsmiljö. Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger på arbetsgivaren. Utöver AML finns ett sjuttiotal föreskrifter som preciserar vad arbetsgivaren, (men även andra), har för ansvar, bland andra föreskriften Arbetsanpassning och rehabilitering AFS 1994:1
