I veckan som gick fick Stockholm besök av sex representanter för REPAM, den fria fackföreningen för bland annat bilarbetare och elektronikindustrin. De kunde alla berätta om hot, förföljelser och fängslanden av fackligt aktiva.
- Jag känner en man som kidnappades av okända män och misshandlades svårt. Man vet inte vilka de var, men de var inte huliganer eller kriminella. De ville hindra honom i hans fackliga arbete. Han blev uppsagd och har inget nytt jobb. Vi hjälper honom ekonomiskt. Det är inte mycket, men så att han klarar sig, berättar Mikalai Halko.
Medlemsavgifterna betalas kontant för att ingen statlig instans ska kunna spåra dem. Protestmöten får hållas, men bara på undanskymda platser ute i landet eller i storstädernas förorter. Polisen är ständigt närvarande, tar ansiktsbilder och namn på alla inblandade. Informationsblad får delas ut i upplagor om mest 300, däröver är det straffbart.
Trots motståndet fortsätter de fackliga aktivisterna sitt arbete.
- Det är klart att vi inte kan bedriva en omfattande facklig verksamhet. Vi delar ut informationsblad, ger juridisk hjälp och stöttar våra medlemmar. Men vi måste bli fler, säger Mikalai Halko.
I Sverige vill REPAMs utsända lära av den svenska traditionen.
- Det är ett konkret exempel på solidaritet. Vitryska fria fackföreningar har kort historia, vi har nyligen blivit fria från det kommunistiska oket, säger Aliaksandr Serdziukou.
Den fackliga delegationen besökte bland annat Scania, UD, TCO, Sifs förbundsstyrelse och Metall.
LINDA SVENSSON