Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Fackligt arbete handlar om solidaritet

Trygga villkor på jobbet och en rimlig lön är goda skäl att vara med i facket. Men det finns även anledningar utanför den egna vardagen: att kunna bidra till utveckling för människor som har det eländigt på arbetet i andra delar av världen.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 26 februari 2021, kl 11:27
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Christopher Hunt

Jag är inte medlem i facket bara för min egen skull, utan också för att jag vill höra till i en rörelse som verkar för solidaritet och demokrati.

Det här arbetet behöver ske även på global nivå för på många håll i världen är villkoren eländiga. Och den som går med i facket riskerar att drabbas av repressalier. Så är det till exempel i Sydafrika, där Unionen och Systembolaget kämpar för vinarbetarna. Här hittar du Johanna Roviras reportage därifrån.

Läs även om kampen i Indien – världens farligaste land för kvinnor.

I vår bevakning av internationellt fackligt arbete har vi också samlat på oss rapporter om hur fackligt aktiva på olika håll i världen ställt om nu under pandemin. Du hittar vår specialupplaga av Kollega här.

Trevlig läsning!

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.