Den fackliga organisationsgraden fortsätter att minska. Mellan 2006 och 2018 har andelen löntagare som är medlemmar i ett fackförbund sjunkit från 77 procent till 67 procent. Det visar en rapport som Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet, skrivit för Arena Idé. Störst minskning har skett bland arbetare, medan tjänstemännens organisationsgrad har minskat i något lägre utsträckning under de tolv åren. I dag är 59 procent av arbetarna och 72 procent tjänstemän med i ett fackförbund. 

Läs också: Tjänstemännen ökar – arbetarna minskar

– Förändringarna kan te sig små sett till enskilda år men sett till senaste dryga tio åren har det skett flera dramatiska förändringar, säger Anders Kjellberg.

Sedan 2006 har tjänstemännens organisationsgrad minskat med fem procentenheter och arbetarnas med hela 18 procentenheter. En förklaring till det kraftiga medlemstappet är Alliansregeringens höjningar av avgifterna till a-kassorna som ledde till att fackens försvagades lokalt på många arbetsplatser och gjorde det svårare att rekrytera. Många tjänstemannafack inom TCO och Saco lyckades dock vända medlemsraset efter åren 2007-2008. Unionen är ett exempel på det, sedan 2006 har förbundet lyckats öka antalet yrkesverksamma medlemmar med 108 500.

– Tjänstemannaförbunden tog tag i problemet tidigare än inom LO och lyckades vända medlemstappet, delvis tack vare inkomstförsäkringar som kompletterade a-kassan. Unionen har slagit ordentligt på trumman för sin inkomstförsäkring, säger Anders Kjellberg.

Men nu kan den positva utvecklingen för tjänstemännen ha vänt, enligt rapporten har organisationsgraden sjunkit de senaste två åren men enligt Anders Kjellberg är det för tidigt att tala om ett trendbrott.

Ett verkligt orosmoln är att skillnaden i organisationsgrad har ökat kraftigt mellan inrikes och utrikes födda arbetare. Från att 2006 ha legat på samma nivå till att i dag vara 63 procent för inrikes födda och 49 procent för utrikes födda. Enligt Anders Kjellberg beror det på att många utrikes födda har en svag anknytning till svensk arbetsmarknad, ofta arbetar på mindre företag och inom sektorer med låg organisationsgrad och dåliga villkor.

– Detta är en stor utmaning för facken. Om de inte lyckas rekrytera utrikes födda kommer det bli mycket svårt att höja organisationsgraden framöver, säger han.

Är den svenska modellen i fara?
– Än så länge är det ingen omedelbar fara, den står den sig ganska bra. Men den fackliga organisationsgraden kan givetvis inte sjunka hur lågt som helst, då urholkas fackens legitimitet och förhandlingskraft och det blir svårare att rekrytera. Men det går inte att ange exakt var gränsen går.

– Arbetsgivarna får inte heller dra sig ur sina organisationer som de exempelvis gjort i Tyskland. Om kollektivavtalens täckningsgrad och organisationsgraden sjunker i växande branscher kan det resas krav på allmängiltigförklaringar av avtalen.

Allmängiltigförklaring innebär, enkelt uttryckt, att staten bestämmer att kollektivavtal skall gälla för en hel bransch, även de företag och anställda som inte är organiserade. Frankrike och i viss mån Norge är några exempel på länder med allmängiltigförklarade kollektivavtal.

Hur kommer då organisationsgraden utvecklas i framtiden? Anders Kjellberg har gjort en prognos som bygger på att nedgången fortsätter i samma takt som under åren 2017 och 2018. Då kommer den fackliga organisationsgraden sjunka från 72 till 67 procent bland tjänstemän till år 2023. Bland arbetarna kommer den att falla från 59 till 52 procent.

Trots nedgången på senare år har Sverige högst organisationsgrad i världen, följt av de övriga nordiska länderna. Att tjänstemän är med i facket i högre utsträckning än arbetare är också unikt ur ett internationellt perspektiv.

Totalt omfattas 88 procent av andelen anställda av kollektivavtal, en siffra som har legat på samma nivå de senaste tolv åren.