Sommaren 2012 var den nu 23-årige Christian Erps anställd som säljare på ett IT-företag. Efter tre månader sa han upp sig för att börja jobba som säljare av kontorsmaterial på ett annat företag i stället. När han efter ett halvår slutade där och skulle söka ersättning från a-kassan behövde han ett arbetsgivarintyg från båda arbetsplatserna.
Att få ett arbetsgivarintyg från den sista arbetsgivaren gick utan större problem även om det måste kompletteras.
Men när det gällde IT-företaget tog det totalt tre månader innan Christian fick ett intyg. Det sedan först han själv och sedan både han och ombudsmannen Patrik Cassersten legat på arbetsgivaren genom regelbundna telefonsamtal och mejl.
Det innebar att Christian gick utan ersättning från a-kassan i 3,5 månader, när han i stället levde på ”allmosor” som han säger, vilket främst innebar hjälp av föräldrarna.
- Det kändes inte alls kul för man vill ju klara sig själv. Och det är rent ut sagt för jävligt att arbetsgivare kan göra så här, alltså bara strunta i att skriva ett intyg utan att det finns något slags möjlighet att sätta press på och komma åt dem. Händer det en person med familj och barn så blir det ju en fruktansvärd börda för den människan.
62-åriga Mia Silverberg var provanställd på ett industriföretag fram till i början av januari i år. Sedan dess har hon först själv, och sedan med hjälp av Patrik Cassersten, försökt få ett arbetsgivarintyg.
- Jag har ringt och skickat mejl på mejl utan att få något svar över huvudtaget. Patrik har också skickat brev till arbetsgivaren där han påmint om skyldigheten att skriva arbetsgivarintyg och också erbjudit att hjälpa honom att fylla i det. Men än har vi inte fått något svar, säger Mia.
Eftersom hon provanställdes med hjälp av bidrag från arbetsförmedlingen och också var sjukskriven under en period har både arbetsförmedlingen, försäkringskassan och a-kassan begärt att få ett arbetsgivarintyg.
Sedan hon förklarat varför hon inte hade något intyg fick hon senare ändå ersättning grundat på att hon i stället skickat in sitt anställningsavtal, uppsägningspapper och sina lönebesked. Men det innebar ändå att hon stod utan ersättning i nära tre veckor och då måste låna pengar av släkt och vänner för att kunna betala räkningarna.
Och något arbetsgivarintyg har hon alltså ännu inte fått.
- Ett sådant kan ju också vara viktigt för mig framöver. Jag tycker jag det är fruktansvärt att man inte kan sätta dit de arbetsgivare som inte uppfyller den här skyldigheten, säger Mia.