Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Forskning nedlagd redan före Pfizer

Pfizer skrotade inte Pharmacias läkemedelsforskning – den var redan flyttad till USA som en konsekvens av samgåendet med Upjohn. Det hävdar förre klubbordföranden Ingela Widén. Samtidigt är hon mycket kritisk till hur Pfizer behandlade personalen.
Ola Rennstam Publicerad 22 maj 2014, kl 15:07

2002 köpte amerikanska Pfizer upp konkurrenten Pharmacia Upjohn för 556 miljarder kronor och blev därmed världens största läkemedelsbolag. Vid tidpunkten hade Pharmacia omkring 5 000 anställda på fyra orter i Sverige: Helsingborg, Strängnäs, Stockholm och Uppsala. I dag har Pfizer endast kvar drygt 200 anställda på sin fabrik i Strängnäs och ungefär lika många på marknadsbolaget i Sollentuna.

Vi blev helt överkörda.

När uppköpet presenterades var det mestadels positiva tongångar från ledning och fackligt håll. Håkan Åström, vd för Pharmacia i Sverige, slog fast att verksamheten i Sverige inte skulle komma att påverkas och Sif-klubbens ordförande Ingela Widén sa i en intervju med Sveriges Radio att hon inte trodde att speciellt många skulle få gå. Hon uttryckte också entusiasm inför att ingå i världens största läkemedelsbolag och var hoppfull inför Pfizers löften om satsningar bland annat på fabriken i Strängnäs. Bara några år senare var scenförändringen total. Anläggning efter anläggning lades ner eller såldes av.

– Det lät så bra när Pfizer tog över och det vi hade var så bra, men det visade sig att de struntade fullständigt i vad vi tyckte och tänkte. Jag satt med i Pharmacias bolagsstyrelse och vi blev helt överkörda, säger Ingela Widén.

– Att jag inledningsvis var positiv till köpet berodde på att vi och Pfizer hade så olika inriktningar i våra produktportföljer och jag trodde i min enfald att de kommer att vilja ha oss, men det visade de sig inte intresserade av. Pfizer var över huvud taget inte intresserade av personalen i Sverige, jag har aldrig varit med om en större nonchalans gentemot sina medarbetare.

Jag blir ledsen. De vill skatteplanera igen.

De senaste veckorna har Pfizers agerande i samband med uppköpet av Pharmacia Upjohn hållits fram som ett varnande exempel. Men det stämmer inte att Pfizer lade ner all läkemedelsforskning på Pharmacia i Sverige, enligt Ingela Widén. Större delen av forskningen hade nämligen redan flyttats till USA efter att Pharmacia gått ihop med amerikanska Upjohn sju år tidigare, och flera avknoppningar hade också gjorts. Pharmacias huvudkontor flyttades till New Jersey och bolaget blev successivt allt mer amerikanskt.

– Vi hade bra forskning i Uppsala och Stockholm, men den lade de beslag på och flyttade till USA. Vi hade en amerikansk vd som bara ville tjäna sina pengar. Den forskning som fanns kvar 2002 var inom produktutveckling, säger hon.

Tolv år har gått men Pfizers bud på Astra Zeneca gör att känslorna kommer tillbaka för Ingela Widén, som gick i avtalspension 2006.

– Jag blir ledsen. De vill skatteplanera igen, precis som de gjorde förra gången. Pfizer är inte intresserade av att ha någon verksamhet i Sverige, som jag ser det. Det är detta som är så skrämmande med aktiemarknaden, man biter sig själv i svansen. För till sist finns det ingen mjölkko kvar.

Det var i praktiken ett amerikanskt bolag redan då.

Sven Andersson, ordförande på Unionenklubben vid Pfizers Strängnäsfabrik med förflutet på Pharmacia, bekräftar att stor del av läkemedelsforskningen redan hade flyttats till andra delar av världen när Pfizer kom in i bilden.

– Många har bilden att Pharmacia var ett svenskt företag vid uppköpet men det var i praktiken ett amerikanskt bolag redan då. Sen lade Pfizer ner den mindre kvarvarande delen av forskningen och flyttade den utomlands, säger han.

Var de 4 500 före detta Pharmacia-anställda som förlorade sina jobb har tagit vägen är lite oklart. En del, som Ingela Widén, fick bra avgånglösningar, andra gick till Astra Zeneca. En del följde med när delar av bolaget knoppades av, ett exempel är allergidiagnostik-verksamheten inom Pharmacia Diagnostics som blev Phadia.  Andra exempel är Sobi, McNeil och Octapharma.

Enligt Sven Andersson är Pharmacias arv inte utraderat utan lever kvar i den svenska läkemedelsindustrin om än i andra former och med andra ägare.

– Jag har ingen komplett bild men min uppskattning är att många av de 4 500 personerna fortfarande jobbar kvar, men på mindre bolag.  Verksamheten har övergått till andra former och många av bolagen har en ganska bra orderingång, säger Sven Andersson.

I Strängnäsfabriken finns ingen större oro inför ett eventuellt köp av Astra Zeneca, som har en modern fabrik ett par mil bort i Södertälje.

– Nej, vi jobbar med helt olika typer av teknologi. Det vore ingen vinst att flytta det ena eller andra mellan oss. Då konkurrerar vi mer internt inom Pfizer med andra fabriker inom samma segment, säger Sven Andersson.

Pfizer - världens största läkemedelsföretag

Pfizer har mer än 100 000 medarbetare och finns i fler än 150 länder. Huvudkontoret ligger i New York. I Sverige arbetar knappt 500 personer på Pfizers marknadsbolag i Sollentuna och fabriken i Strängnäs där man bland annat tillverkar Genotropin mot brist på tillväxthormon. 2002 köpte Pfizer konkurrenten Pharmacia Upjohn som då hade 59 000 anställda varav 5 000 i Sverige.

Arbetsmarknad

Hennes jobb – skapa ditt fredagsmys

Hon är hemkunskapsläraren som blev mamma till sourcream & onion och många andra chipssmaker. Möt Inger Gustafsson, som trots 30 år som produktutvecklare inte tröttnat på snacks.
Ola Rennstam Publicerad 12 april 2024, kl 06:01
produktutvecklaren Inger Gustafsson på Estrella arbetar med att ta fram nya smaker.
I labbet tar produktutvecklaren Inger Gustafsson fram de chipssmaker som ska lanseras första kvartalet 2025. Under arbetet väger hon upp en exakt mängd kryddor och blandar i en påse med osaltade chips – och smakar sig fram.  Foto: Nicke Messo

Hur hamnade du på Estrella?

 – Jag är utbildad hemkunskapslärare och har alltid haft ett stort intresse för matlagning och smak. Det kan vara svårt att tänka sig nu, men 1987 var det ont om lärarjobb och jag sökte säkert 50 tjänster innan jag såg en annons där Estrella sökte en produktutvecklare. Jag har kvar samma tjänst, men uppgifterna har ändrat sig mycket sedan dess.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Att jag får vara kreativ och innovativ. Jag känner verkligen att man litar på min kunskap. Vi är tre produktutvecklare i Göteborg och tre på vårt bolag i Norge, det är verkligen ett samarbete.

Hur får ni fram en ny smak?

– Vi börjar med att ta fram ett antal olika smakinriktningar för den produkt som ska lanseras ett år senare. Vi inspireras av allt från trender i krogvärlden till önskemål från våra kunder. I samarbete med våra leverantörer tar vi sedan fram kryddblandningar som vi testar, justerar och diskuterar oss fram till några smaker som vi är nöjda med. Det blir mycket smakande! Till slut får en panel med konsumenter tycka till.

Vilken är den största utmaningen?

– Att skapa balans. Du vill få till en bra start som gör smaken spännande, den ska vara saftig och ha en fyllighet och på slutet ge en ”lagom” eftersmak som inte dör av för snabbt. Man ska inte bli mätt på smaken efter tre chips.

Vilken smak är du mest stolt över?

– Jag var med och tog fram sourcream & onion på 80-talet som spred sig över hela Europa. Våra säljare hade hittat en variant i USA, men den var ganska smörig. Vi sökte något som kunde passa här och när jag lade till mer gräddfil gifte sig syran och löken. Det blev en omedelbar succé, vi nådde personer som aldrig brukade äta chips.

Har du gjort några mindre lyckade produkter?

– Smak är subjektivt och det är inte alltid mina favoriter som lanseras. Ibland har vi satsat på ”snackisar” som smak av varma mackor och äpplepaj. Ärligt talat tyckte jag chipsen med hamburgarsmak var ”så där”.

Äter du mycket chips på fritiden?

– Det kan bli lite mycket av det på jobbet så jag äter mer jordnötsringar och nötter hemma. Men det är en viktig del i jobbet att exempelvis testa konkurrenternas sortiment.

Hur ser du på hälsoaspekten med snacks?

– Man ska äta allt med måtta, men jag tycker att chips har oförtjänt dåligt rykte. De innehåller vitaminer, vegetabiliska fetter, fibrer och proteiner.

5 saker du inte visste om chipstilverkning

  1. Under 2023 konsumerade svenska folket 266 911 120 påsar snacks. Den genomsnittliga svensken äter cirka 5,8 kilo per år, nionde högst i Europa.
     
  2. Vid Estrellas fabrik i Angered utanför Göteborg tillverkas årligen strax under 24 000 ton snacks. Här finns också huvudkontor och produktutveckling.
     
  3. Det går åt nära fyra kilo potatis till ett kilo chips. Rå potatis innehåller en stor del vatten som ångas bort under tillverkningsprocessen.
     
  4. Estrellas grundare Folke Andersson har en arena uppkallad efter sig i Ecuador: Estadio Folke Anderson, som rymmer 14 000 människor.
     
  5. 22 minuter. Så lång tid tar det för potatisen att förvandlas till ett färdigt chips i fabriken. Knölen sorteras, tvättas och skivas innan den friteras i 175 gradig olja. Därefter åker chipsen genom en stor trumma som fördelar kryddblandningen jämnt.
Estrellas fabrik i Angered.
Efter att chipsen friterats i 175 gradig olja åker de genom en stor trumma som fördelar kryddblandningen jämnt. Foto: Nicke Messo

ESTRELLA

  • 267 anställda, från 20 olika länder. De flesta arbetar vid anläggningen i Angered utanför Göteborg.
  • Bolaget grundades 1946 av Folke Andersson. De första åren importerades bananer från Sydamerika. Produktion av chips och popcorn inleddes 1957.
  • Unionenklubben på Estrella har 77 medlemmar.
Arbetsmarknad

Transport vill ta över kabinanställda

Transportarbetarförbundet är i öppen strid med Unionen. LO-förbundet har börjat organisera kabinanställda − en bransch som tillhör Unionen − med uttalat syfte att ta över hela avtalsområdet.
Ola Rennstam Publicerad 8 mars 2024, kl 14:18
Till vänster kabinpersinal, till höger Transportarbetarförbundets huvudkontor.
Transportarbetarförbundet och Unionen är i öppen konflikt. Transport organiserar nu kabinpersonal, som normalt tillhör Unionen, i ett försök att utvidga sitt inflytande över avtalsområdet. Foto: AP/Claudio Bresciani/TT.

Det har seglat upp en konflikt mellan Unionen och Transportarbetarförbundet. Bråket gäller vilket fackförbund som anställda inom flyget ska tillhöra. Enligt Transports förbundsordförande, Tommy Wreeth, är många kabinanställda missnöjda med Unionens sätt att företräda dem och vill nu gå över till LO-förbundet.

Tommy Wreeth.
Tommy Wreeth. Foto: Martin Hörner Kloo.

I en krönika i tidningen Transportarbetaren går Tommy Wreeth till attack mot Unionen och konstaterar att hans förbund nu officiellt börjat organisera kabinpersonal inom flyget. Syftet är att ”ta över hela avtalsområdet från Unionen på sikt”. Han passar också på att dela ut en råsop mot Unionen:
”Deras nuvarande förbund Unionen verkar mest intresserade av deras avgift och mindre intresserade av fackligt medlemsnära arbete", skriver Tommy Wreeth i krönikan.

Unionen har en annan bild av stämningen bland medlemmarna inom flyget. Samtidigt är ledningen medveten om att det finns en frustration kring hur villkoren i branschen har försämrats under de senaste åren, särskilt efter pandemin.

− Generellt är medlemmarna inom flyget nöjda med Unionen men vi vet också att det finns missnöje. Vi har nu en tät dialog med alla klubbar för att reda ut eventuella missförstånd och se hur vi kan hjälpa dem istället för de lämnar till ett annat förbund, säger Martin Johansson, andre vice ordförande i Unionen.

Vilken är er kommentar till Transports agerande i den här frågan?

Martin Johansson.
Martin Johansson. Foto: Peter Jönsson.

Det är bara ett halvår sedan vi fick till ett avtal mellan Unionen och LO för att hantera den här typen av frågor, och nu väljer de att bryta mot det avtalet genom att försöka organisera en grupp som vi sedan länge organiserar och tecknar avtal för. Det är tråkigt och bekymmersamt, säger Martin Johansson.

Kollega har varit i kontakt med de tre kabinklubbar, som enligt Transportarbetarförbundet, har uttryckt att de är beredda att lämna Unionen. Samtliga tillbakavisar uppgifterna, man påpekar dock att man uttryckt missnöje med hur förbundet företrätt dem men att man nu har en bra dialog.

Tommy Wreeth vill inte uppge vilka företag det rör sig om eller hur många som gått över till Transport, men skriver i ett mejlsvar att det finns en lång historik av missnöje med Unionen bland kabinanställda.

Enligt Unionen finns ett avtal mellan LO och Unionen om att inte ta över varandras medlemmar. Bryter ni mot det avtalet?

"Transport har inte sökt medlemmar inom avtalsområdet. Det är kabinanställda som kontaktat oss och uppgett att de är missnöjda med Unionen och att de vill byta till Transport. Vi har sedan informerat Unionen, LO och arbetsgivarorganisationen om situationen, enligt praxis."

Du går hårt mot Unionen i din krönika och skriver att Unionen inte är någon riktig fackförening och att Unionen bara är intresserad av medlemsavgifterna. Står du fast vid den kritiken? På vilket sätt är Unionen inte någon riktig fackförening?

"Jag skriver att medlemmar i Unionen vänt sig till oss och att de söker efter en riktig fackförening som är närvarande och tar fighten. Jag skriver ingenting om vad Unionen är eller inte är. Jag skriver också att det "verkar" som att Unionen mest är intresserade av deras avgifter och det är ordagrant den kritik som framförts till oss från de som kontaktat oss. Om kabinanställda varit nöjda med Unionen hade vi sannolikt inte varit där vi är. Sedan kan Unionen säkerligen agera bättre inom andra branscher och till andra medlemsgrupper."