Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Förtroendekris

Vi känner en oro inför framtidsutsikterna i flygbranschen i allmänhet och våra arbetsförhållanden i synnerhet. Vi lever i en tid då löne- och socialdumpning verkar vara helt i sin ordning inom lågpris-bolagen samt att bemanningsföretagen tar över allt mer i vårt samhälle. Vi har under de senaste åren sett en snabb försämring när det gäller villkoren för oss kabinanställda.
Publicerad 28 april 2014, kl 12:08

Hur kan det komma sig att ett fackförbund (läs Unionen) har ägar/vinstintressen i ett bemanningsföretag; Proffice? Hur ska Unionen ta till vara våra önskemål/krav angående arbetstider/löner och övriga arbetsvillkor när bemanningsföretag konkurrerar  ut tillsvidare-anställningar och anställningstrygghet? Varför aktier i bemanningsföretag istället för i företag med fasta anställningar? Vad är syftet? Att få en arbetstagarsida utan synpunkter och engagemang? En arbetstagarsida rädd för att uttrycka sina åsikter?

Vi tycker att det är anmärkningsvärt att Unionen medverkar i att risktagande vid anställningar hamnar antingen hos den enskilde eller hos bemanningsföretaget. Ser Unionen något problem med att sitta på dubbla stolar?

Tills sist: Varför ska vi vara medlemmar i Unionen när "slutdestinationen" verkar vara bemanningsföretag? Har fackförbunden gjort sitt? Vad är fackets uppgift i dagens samhälle? Varför ska våra medlemsavgifter hamna i aktier i Proffice? Detta samtidigt som A-kasseersättningarna ligger still sedan 12 år tillbaka? Ersättningarna som ligger i paritet med de ersättningar som erhålls från Socialförvaltningen.

Vi hoppas att detta kan komma upp till diskussion och att vi kan få ett klarläggande från Unionen i dessa frågor.
//Eija Johansson, Marie Westas-Lindquist Kabinanställda Tuifly Nordic AB

Svar från Niklas Hjert, förhandlingschef Unionen: Unionen delar den oro för utvecklingen inom flyget som medlemmarna känner. Flyget är, precis som andra transportnäringar, hårt utsatta för internationell konkurrens och pressas att se över sina kostnader. Tyvärr drabbar detta personalen på ett mycket negativt sätt.

Unionen arbetar aktivt för medlemmarnas villkor. Vi sitter kontinuerligt i förhandlingar med företag och arbetsgivarorganisationer för att försvara villkoren. Vi arbetar på europeisk nivå med påverkan av beslutsfattare. Unionens medlemmar ska inte betala priset för det utomordentligt hårda konkurrentryck som flygbranschen utsätts för.

Över 95 procent av bemanningsföretagen i Sverige har kollektivavtal och de fyller en viktig funktion i flera avseenden. Unionen har också många medlemmar i bemanningsföretag som har bra arbetsförhållanden och som trivs med sina jobb. Detta är alltså inte en fråga om att Unionen ska välja mellan medlemmar inom flyget eller medlemmar i bemanningsföretagen. Det handlar om att säkerställa bra villkor för Unionens medlemmar.

När det kommer till Unionens kapitalinnehav har förbundet bland annat tillgångar i aktier. Detta för att medlemmarna ska känna sig trygga med att förbundet har finansiella tillgångar när så krävs, exempelvis vid en eventuell konflikt.

Det är absolut täta skott mellan kapitalförvaltningen och förhandlingsverksamheten. Det är en självklarhet att det är medlemmarnas bästa som är utgångspunkten för förhandlingsverksamheten och det som driver alla förtroendevalda och anställda i Unionen som förhandlar. Alla förhandlingar utgår ifrån medlemmarna och de förtroendevalda i berörda företag och branscher. Vi är ytterst noga med hur vi hanterar detta i vardagen och vi skulle aldrig låta överväganden kring en kapitalplacering påverka vårt uppdrag att företräda medlemmarna. Förhandlingsverksamheten styrs av Unionens stadgar och av riktlinjer som utfärdats av Förbundsstyrelsen.

Det är hög tid att höja A-kassetaket. Att nivån på A-kasseersättningarna stått still så länge är ytterst beklagligt. Det är en fråga som är väldigt viktig för Unionen och vi arbetar för en höjd A-kassa vid alla möjliga sammanhang, inte minst genom av vi är en del av TCO.

Jag försäkrar att Unionens medlemmar aldrig behöver känna sig det minsta osäkra på var förbundets lojalitet ligger. Medlemmarnas intresse kommer alltid först.

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Insändare

Mer bonus till folket!

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går dåligt och med stora förluster. Gör de likadant med chefernas bonusar?
Publicerad 11 augusti 2016, kl 11:51

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går så dåligt och med stora förluster.

Samtliga fackföreningar har godkänt att alla chefer ska få bonus då de är viktiga i det kommande arbetet för att få företaget på fötter igen.

Om Vattenfall fortsätter att blöda, kommer man då att återkräva bonuspengarna av cheferna?

//Tja vadå

 

Insändare

Fackföreningsrörelsen arbetarnas röst

Känslan av främlingskap sprider sig i det svenska folkhemmet i takt med den tilltagande centraliseringen på snart sagt alla områden. Kraven på effektivitet och produktivitet i utnyttjandet av de offentliga resurserna i spåren på den ekonomisering som pågått sedan 1990-talet har resulterat i fusioner och sammanslagningar och lett till att allt färre av medborgarna känner sig delaktiga i de beslut som påverkar vardagen.
Publicerad 16 mars 2016, kl 13:22

Känslan av främlingskap sprider sig i det svenska folkhemmet i takt med den tilltagande centraliseringen på snart sagt alla områden. Kraven på effektivitet och produktivitet i utnyttjandet av de offentliga resurserna i spåren på den ekonomisering som pågått sedan 1990-talet har resulterat i fusioner och sammanslagningar och lett till att allt färre av medborgarna känner sig delaktiga i de beslut som påverkar vardagen. Bolagisering och resultatenheter inom den offentliga sfären liksom alltför långtgående privatiseringar av den gemensamma sektorn försvårar insyn nu när besluten fattas i stängda styrelserum.

 I ställningskriget mellan vänster och höger, i de svenska samhället, har de nyliberala strömningarna haft alltför stor påverkan. Istället för att utgå ifrån medborgarnas behov utgår man uteslutande från att verksamheterna måste rymmas inom budgetramar som i regel är alltför snäva. Istället för att utgå från medborgarnas behov tvingas invånarna acceptera undermåliga trygghetssystem. Istället för att med hänsyn till det faktiska behovet ordna finansiering för vår gemensamma välfärd reducerar vi välfärdsamhället och accepterar att den svenska modellen krackelerar.

Det  är viktigt att fackföreningsrörelsen åter blir arbetarnas röst på den allt hänsynslösare arbetsmarknaden. Den lokala tillgängligheten måste ökas så att känslan av främlingskap bryts och så att medlemmarna åter kan känna sig delaktiga i kampen för bättre villkor på den egna arbetsplatsen. De folkrörelseägda företagen och verksamheterna måste återta sin roll i samhället. En återuppbyggnad och nystart för konsumentkooperationen med kunden i centrum kanske vore på sin plats. Kooperation måste åter bli en prisdämpande kraft, ett reellt alternativ till de privatägda företagen och som ett behövligt komplement till den politiska demokratin.

Kari Parman