Annons
Annons

Fortsätt skriv om arbetslöshetens olika ansikten!

Publicerad 10 april 2014, kl 13:53

Jag tillhör de arbetslösas stora skara – och ändå inte. Hur hänger det ihop? I många år valde jag frivilligt att jobba deltid. Jag hade barn och mycket annat som jag ville lägga tid och kraft på. Men så blev barnen större och nu skulle den tid komma då jag skulle ge järnet i yrkeslivet istället. Så jag började söka heltidsjobb.

Jag sitter med senaste numret av Kollega och läser. Som vanligt innehåller tidningen flera engagerande artiklar. Att ni skriver om arbetslöshet och arbetsförmedlingens roll är bra och tyvärr tycks det vara ständigt aktuellt.

Jag tillhör de arbetslösas stora skara – och ändå inte. Hur hänger det ihop? I många år valde jag frivilligt att jobba deltid. Jag hade barn och mycket annat som jag ville lägga tid och kraft på. Men så blev barnen större och nu skulle den tid komma då jag skulle ge järnet i yrkeslivet istället. Så jag började söka heltidsjobb.

Jag har de senaste sju – åtta åren sökt säkert mer än 100 jobb. En period var jag helt arbetslös och kom då i kontakt med arbetsförmedlingen. Jag kan bara instämma med Annelie Ericson i Kollega nummer 3 om att arbetsförmedlingen är en helt uddlös organisation. Att behöva gå kurs i att söka jobb, att författa CV och fylla i handlingsplaner känns mest bara förnedrande. Att inte våga åka på semester och att ständigt ha ett hot över sig att om man missar något dras ersättningen in.

Jag har nu sedan flera år ett halvtidsjobb som jag i perioder lyckats komplettera med olika timanställningar så att jag kommit upp till 75% eller mer. Eftersom jag inte stämplar eller är anmäld till arbetsförmedlingen syns inte min arbetslöshet i statistiken. Jag är heller inte berättigad till att stämpla upp till heltid eftersom jag aldrig har haft den där heltidstjänsten som jag så innerligt gärna hade velat ha, eftersom jag trots allt väljer att hänga fast vid min halvtidstjänst och eftersom jag fyller ut tiden med att jobba i bemanningsföretag. Min arbetslöshet syns alltså inte officiellt men kommer naturligtvis att synas i pensionskuvertet den dagen då det är dags för pension.

Det diskuteras att vi i vår generation kommer att bli tvungna att jobba tills vi blir 70 för att det inte kommer att finnas tillräckligt med pengar i pensionssystemen. En annan dag diskuteras folks rättighet att få jobba efter 65. Ingen orimlig tanke eftersom vi lever allt längre och är allt piggare upp i hög ålder. Men samtidigt undrar man vad det ska vara bra för att höja pensionsåldern när ungdomar – även välutbildade - får allt svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Och inte bara ungdomar utan även folk ”mitt i livet” med både utbildning och erfarenhet

För min del är det trots allt inte ekonomin som är det stora problemet utan det personliga nederlaget. I en tid då många av mina vänner avancerat till chefstjänster, handplockats och headhuntats står jag och känner mig mest oönskad. Jag skickar in ansökningar till kvalificerade och okvalificerade tjänster. För det mesta får jag ingen respons alls från arbetsgivaren mer än i de fall jag söker via webbplats och får ett autosvar ”Tack för din ansökan”. I några fall har jag kallats till intervju men inte heller då har det lett till anställning, eller att arbetsgivaren har hört sig med ett avslag och en eventuell motivering. Det har gått så långt att jag på allvar nu är övertygad om att det måste vara något fel på mina personliga egenskaper. Behöver jag tillägga att jag har fyllt 50? Men å andra sidan känner jag mig både uppskattad och omtyckt på det jobb jag faktiskt har.

//Helena

Kommentarer

Hej! Jag 48-årig är systemvetare med 20 års arbetslivserfarenhet. Jag har sökt c a 5 jobb i månaden sedan jag blev uppsagd pga arbetsbrist 2009. Sedan dess har jag i viss utsträckning kompetensutvecklat mig i en del populära programmeringsspråk och metoder.
Man har tillåtelse att göra studieuppehåll från FAS1-3 i max ett år annars förlorar man ersättningsdagar har jag fått veta.
Jag har stor erfarenheter av Sql, databaser, kundanpassningar.

Hör av Er om Ni är intresserade. Jag börjar bli trött på att söka jobb och trött på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Skriv din kommentar

Kommentering av denna sidan upphörde 2014-05-01. Det är inte längre möjligt att lämna kommentarer på den här sidan.

Lediga jobb
  • Läs även...

    Höjd pensionsålder men avtal släpar efter

    Snart har du rätt att jobba tills du är 69 år. Men det är långt ifrån säkert att det stärker din tjänstepension. Inte heller är det givet att du kommer att få någon sjukpension efter fyllda 65.

  • Läs även...

    De mobbades röst

    Kollegas reportage om mobbning i arbetslivet har väckt många reaktioner. Här är några läsares erfarenheter.

  • Läs även...

    Inlåsning kan leda till depression

    En fjärdedel av anställda riskerar att inte kunna byta jobb den dag de vill. En sådan känsla av inlåsning kan leda till sämre hälsa och till och med depression, visar ny forskning.