Peter Longerich är en brittisk samtidshistoriker med inriktning på Förintelsen. I Sverige är han kanske mest känd för den biografi över Heinrich Himmler som kom ut 2009 och som fick ett mycket positivt mottagande. Den här boken förtjänar samma uppskattning.
En huvudkälla för Longerichs forskning är Goebbels omfångsrika dagbok. Den bild som tonar fram ur den är en narcissistisk personlighet, beredd att nästan vad som helst för att få omvärldens bekräftelse. Joseph Goebbels var född 1897 och hade studerat och doktorerat när han 1923 mötte Adolf Hitler. Som katolik hade han brottats med sin gudstro i Tysklands kaos efter det första världskriget, men nu mötte han sin politiska Messias. Det tycks som om driften att tillfredsställa sin politiska idol var hans huvudsakliga drivkraft. Denna process kan forskaren följa i alla dess enskildheter via dagboken. Hans första stora politiska uppdrag kom med att han blev distriktsledare för Berlin. Sedan blev han, efter lång tvekan från Hitlers sida, rikspropagandaledare 1930.
Emellertid släpptes han aldrig, förrän kriget redan i praktiken var förlorat, in i den närmaste kretsen med vilken Hitler diskuterade sina politiska och militära planer. Goebbels var t ex varken med när Hitler bestämde sig för att ansluta Österrike till Tyskland, när han slukade Tjeckoslovakien, när Tredje riket slöt förbund med Stalin eller när den tyska krigsmakten gick till anfall mot Sovjetunionen. Han meddelades i efterhand för att "sälja in" ledarens schackdrag till det tyska folket. Detta förhållande accepterade han utan protester.
Kanske ligger förklaringen i den egendomliga konstellationen Joseph Goebbels, hans hustru Magda och Adolf Hitler. Hitler var förälskad i Magda, men han avstod från henne till förmån för Goebbels. Paret Goebbels gifte sig 1931 och Hitler blev som en medlem i familjen. Joseph Goebbels träffade Hitler inte bara i tjänsten. Paret Goebbels tillbringade också en stor del av sin fritid med Hitler. Dessutom tillbringade Magda dagar, t o m veckor som ensam gäst hos Führern. När makarna 1938 ville gå skilda vägar - båda hade otrohetsaffärer - förbjöd Hitler skilsmässan.
Trots dessa pikanta detaljer är nog ändå det intressantaste med biografin skildringen av maktspelet i naziregimens innersta kretsar. Goebbels ville göra sig allsmäktig som propagandaminister, men Hitler höll emot. Diktatorn tycks ha använt en taktik som innebar att han medvetet gav sina medarbetare "luddiga" befogenheter. När medarbetarna kom ihop sig med vem som hade rätt att bestämma om vad måste de gå till Hitler för att lösa tvisten. På så sätt fick Führern kontroll över vad som gjordes och kunde avgöra inriktningen på åtgärderna.
Utgångspunkten för Longerichs biografi är Goebbels och hans syn på världen. Man ser hela tiden utvecklingen som Joseph uppfattade den - med de begränsningar som hans bristfälliga kännedom om Hitlers egentliga planer medförde. Ett drag hos Goebbels som dras fram är det egendomliga att han nästan helt tycks ha saknat egna politiska och ideologiska föreställningar. Möjligen kan man urskilja en stor portion nationalism och en förkärlek för ett system med en stark ledare i spetsen. Antisemitismen fanns också med. Han hade vaga "socialistiska" föreställningar, men ingenting av detta var i närheten av ett politiskt eller ideologiskt program. Allt hängde på vad Adolf Hitler ansåg.
Makarna Goebbels mördade sina sex barn - samtliga med förnamn som började på H - och begick därefter självmord den 1 maj 1945, dagen efter att Adolf Hitler och Eva Braun hade tagit sina liv.
Boken behandlar en omskakande period i Europas historia genom en nyckelaktörs glasögon. Epoken har förvisso beforskats förut, men i det här fallet har vi en historisk vetenskaplig framställning som närmar sig spänningsromanen - trots att man vet "hur det gick på slutet".
