Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Gör steget kortare till att återgå till arbete!

Det är mycket fokus på att få ut unga i arbetslivet, vilket är bra! En grupp som också finns ute i den ovissa arbetslösheten är de som befinner sig mitt i livet. De som har mängder med erfarenhet och kunskap, men som har svårt att ta sig in i matchen igen.
Publicerad 4 november 2015, kl 14:25

Att du har arbetat sen gymnasiet verkar inte smälla lika högt som någon form av högskoleutbildning. En kunskapshöjning eller omskolning är kanske ett måste för att få ett arbete igen men är inte helt okomplicerad. Studiemedlet kan, beroende på din tidigare inkomst, bli ännu lägre än den ersättningsnivå du har som arbetssökande. Exempelvis kan du inte få ett tilläggslån om du har haft en för låg årsinkomst och som inkomst räknas även a-kassa.

Inför kortare utbildningar, för att komplettera den kunskap som redan finns från arbetslivet. Det gör steget kortare till att återgå i arbete. Studiemedel som är mer anpassat efter verkligheten är också en möjlig tanke. Är det orimligt och kontroversiellt, eller orättvist om studier ska genomföras på lika villkor? Fast förutsättningarna är, vanligtvis, inte densamma vid 20 som när du är 40+. Ytterligare en stressfaktor är att rätten till studielån begränsas fr.o.m. det år du fyller 47.

/JS

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson