Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Gränslöst arbetsliv blir avtalsfråga

För högt och för kort, anser arbetsgivarna Teknikföretagen om det fackliga kravet på ett ettårigt avtal med löneökningar på 2,8 procent. Arbetsgivarna kontrar i stället med krav på treårigt avtal och slopade individgarantier.
Niklas Hallstedt Publicerad 19 december 2012, kl 14:23

- Det här har varit en dyster höst, men alla bedömare pratar om en vändning 2013. Jag anser att våra krav är välbalanserade, sa Cecilia Fahlberg, Unionens ordförande när avtalskraven överlämnades.

De tre facken Unionen, IF Metall och Sveriges Ingenjörer har ett antal gemensamma krav. Förutom löneökningen på 2,8 procent kräver man fortsatt arbetstidsförkortning och ytterligare en månads inkomstutfyllnad för föräldralediga. Dessutom har varje förbund ett antal egna krav. Unionen kräver bland annat att något görs åt kraven på ständig tillgänglighet och flexibilitet som pressar tjänstemännen. All tid som man ställer till arbetsgivarens förfogande ska vara arbetstid, anser Unionen som också vill att alla ska ha rätt till friskvård betald av arbetsgivaren. Inte heller ska det gå lika lätt att avtala bort sin övertidsersättning under första anställningsåret som i dag.

- En tredjedel av tjänstemännen är negativt stressade. Den ständiga tillgängligheten räknas inte i våra avtal i dag, sa Cecilia Fahlberg.

Teknikföretagen gör inte oväntat en annan bedömning av läget i omvärlden. Med en långvarig konjunkturnedgång på tapeten behövs treåriga avtal på låg nivå, hävdar man.

- Vi har en lång period med svag efterfrågan framför oss. Vi ser inte var nedgången bottnar, sa Anders Rune, Teknikföretagens chefsekonom, som tyckte att det var tydligt att facken byggde sin beskrivning av läget på gamla rapporter. Sedan dess har förväntningarna på den ekonomiska utvecklingen skruvats ned ytterligare.

Facken vill visserligen ha ett ettårigt avtal, men öppnar samtidigt för en längre avtalsperiod om "principiellt viktiga frågor" kan lösas.

Teknikföretagen kräver bland annat att individgarantin och de generella löneökningarna tas bort. Man vill också att mer av lönebildningen ska ske ute på företagen, löner på det enskilda företaget ska både kunna bli högre och lägre än det centrala avtalet.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.