Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Hade ADHD – blev uppsagd

En arbetsgivare avbröt provanställningen för en systemutvecklare med ADHD. Unionen stämmer nu företaget för diskriminering och kräver 100 000 kronor i ersättning.
Kamilla Kvarntorp Publicerad 13 december 2018, kl 10:05
Fredrik Sandberg/TT
Unionen stämmer företaget för brott mot diskrimineringslagen. Fredrik Sandberg/TT

En Unionenmedlem som studerar till civilingenjör vid Chalmers tekniska högskola blev i februari kontaktad av ett företag som undrade om han ville arbeta som systemutvecklare hos dem.

Mannen som har ADD, ADHD utan hyperaktivitet och Asperger, en form av autism, berättade inte om sina funktionsnedsättningar vid anställningsintervjun. Men han förklarade bland annat att han ogillade öppna frågor och att han föredrog att arbeta tyst utan att bli störd.

Mannen påbörjade en provanställning i mars. Men trots att han informerat företaget om sina behov frågade en projektledare flera gånger om dagen hur det gick med uppdraget. De oplanerade frågorna blev ett störningsmoment för mannen, som föreslog avstämning vid en fast tidpunkt. När han inte fick något gehör för sitt önskemål förklarade han sina funktionsnedsättningar för bolaget och hur de kan avhjälpas.

Han berättade bland annat att han har svårt att planera arbetsuppgifter och göra tidsuppskattningar, och föreslog därför regelbundna planeringsmöten på i förväg bestämda tider. Men även efter att bolaget fått kännedom om mannens funktionsnedsättningar fortsatta projektledaren att avbryta honom utan förvarning. Inför kollegorna började projektledaren dessutom ifrågasätta hur mannen utförde sitt arbete.

Sådana som du passar inte som konsulter

Under juli, när alla chefer var på semester, fick mannen inget stöd alls och visste inte hur han skulle prioritera bland arbetsuppgifterna. I augusti konstaterade en delägare att mannen inte fått så mycket gjort under sommaren, och tyckte att det var konstigt med tanke på hans höga betyg från universitetet. Mannen förklarade att han hade haft svårt att prioritera bland arbetsuppgifterna eftersom han har ADHD och Asperger.

Då sade arbetsgivaren att mannen borde se sig om efter andra arbeten, och fällde kommentarer som ”Sådana som du passar inte som konsulter” och ”Vi är ett litet företag och kan inte anpassa oss till dina problem, som konsultföretag kan vi inte kräva att våra kunder ska göra det heller.”

Den 10 augusti fick mannen besked om att bolaget skulle avsluta hans provanställning. Han kontaktade då Unionen som har stämt företaget för diskriminering. Förbundet anser att avbrytandet av provanställningen var diskriminerande, eftersom det hade samband med mannens funktionsnedsättning.

– Arbetsgivaren har bland annat uttryckt sig kränkande gentemot honom, säger Unionens förbundsjurist Elisabet Ohlsson.

Företaget har dessutom en skyldighet att anpassa arbetet till mannens förutsättningar enligt såväl arbetsmiljölagen som diskrimineringslagen. Bolagets underlåtenhet att vidta åtgärder utgjorde också diskriminering, anser Unionen.

– Trots att arbetsgivaren hade kännedom om vår medlems funktionsnedsättning fick han inget stöd. Det hade inte krävts stora insatser för att han skulle kunna utföra sina arbetsuppgifter lika bra som alla andra – till exempel regelbundna avstämningsmöten, där arbetsgivaren hjälpte till att prioritera. De här mötena hade inte behövt ta mer tid än möten med arbetstagare utan funktionsnedsättning, säger Elisabet Ohlsson.

Förbundet kräver nu att bolaget betalar 100 000 kronor i diskrimineringsersättning till mannen.

Diskriminering

Rasism på Amnestys kontor – så tog de tag i det

Utrikes födda personer upplever en betydligt sämre arbetsmiljö än inrikes födda. På Amnestys svenska kontor blev situationen till slut ohållbar.
Noa Söderberg Publicerad 19 januari 2024, kl 07:39
Jämlikhetsstrategen Armina Etminan säger att hon tog jobbet på Amnesty eftersom organisationen menar allvar med sitt interna jämlikhetsarbete. Foto: Anders G Warne

Den 12 december 2020 publicerades en uppseendeväckande nyhet: Amnestys generalsekreterare i Sverige avgår efter anklagelser om rasism på föreningens kontor. En av världens mest profilerade människorättsorganisationer beskrevs i Aftonbladet som en arbetsplats präglad av rasistisk utfrysning och användning av ”n-ordet”.

För Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben, var det ingen överraskning. När historien blev offentlig hade hon redan företrätt flera medlemmar som upplevt rasistiska kommentarer och diskriminerande begränsningar av karriärutvecklingen – och fått sin kompetens ifrågasatt när de lyft problemet.

Liknande problem hade uppdagats på Amnestysektioner runt om i världen. På huvudkontoret i London inleddes en utredning som senare skulle visa att det fanns både aktiv rasism – okvädesord som avfärdades som skämt, vidrörande av svarta personers hår utan samtycke – och en mer subtil rasistisk struktur där chefer i London behandlade personal utanför Europa som om de hade lägre kompetens.

"Amnesty är hycklare"

Frustrationen kulminerade när organisationen tog offentlig ställning för den antirasistiska gräsrotsrörelsen Black Lives Matter. Anställda och medlemmar kom med hårda anklagelser om att Amnesty var hycklare, även i Sverige.

Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty.
Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty. Foto: Privat

– Det var kaosartat och väldigt känsligt till en början. Ett smärtsamt uppvaknande. Det blev tydligt att vi inte alls hade det systematiska arbetet för att förhindra att sådant här sker, säger Marianne Gyllenpistol.

Den bristen finns hos fler arbetsgivare. I höstas publicerade Arbetsmiljöverket en rapport som visar att utrikes födda upplever en klart sämre arbetsmiljö än inrikes födda. Av de förstnämnda svarar 12 procent att de utsatts för mobbning på jobbet. Bland inrikes födda är motsvarande siffra 6 procent.

Amnesty hade redan före krisen tagit fram en formell jämlikhetsstrategi. När stormen lade sig inleddes arbetet med att göra den till något mer än en pappersprodukt. Arbetsgivaren och facket började tillsammans ta fram planer, listor och mål.

Rekryterade jämlikhetsstrateg

En av de första åtgärderna var att rekrytera en jämlikhetsstrateg. Armina Etminan, som tidigare arbetat på stiftelsen Make Equal, fick jobbet. Hon tog plats i Amnestys svenska ledningsgrupp och fick ansvar för att jämlikhetsarbetet skulle genomsyra hela organisationen.

Konflikterna hade visat att det först och främst behövdes mer kunskap. På senare år har Amnestys anställda gått regelbundna utbildningar i bland annat minoritetsstress, ålderism och antimuslimsk rasism. Armina Etminan påpekar att sådant inte kan göras en gång och sedan bockas av.

– Kunskap är en färskvara. Det går inte att säga ”vi gick en utbildning och workshop om detta” och sedan tro att man är klar.

Problemet behöver också mätas, enligt henne. Amnesty införde regelbundna kartläggningar av arbetsmiljöproblem kopplade till ojämlikhet. Där ställs frågor om bland annat rasism, hbtqi-diskriminering och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.

– Det finns en stor diskussion om hur man ställer sådana frågor på ett bra vis. Man kan till exempel integrera det i sina vanliga medarbetarundersökningar och göra det på ett sätt som bygger på anonymitet, frivillighet och självidentifikation.

Diskriminering i samhället återspeglas på jobbet

Därefter inleddes den svåraste delen – att göra jämlikhetsarbete till något som präglar varje avdelning dagligen. Exemplen på vad det innebär är många: nya upphandlingskrav på företagshälsovården, jämlika spelregler på möten, särskilda utbildningar för chefer. Varje avdelning har fått i uppdrag att använda jämlikhetschecklistor.

Armina Etminan ger några exempel på vad en sådan kan innehålla.

– Om jag ska planera en kampanj, skriva ett inlägg i sociala medier eller planera ett årsmöte, vad behöver jag då veta och kolla upp? Behöver vi göra en syntolkning av inlägget? Har vi vilrum, bönerum och rätt kost på mötet? Det handlar om att verkligen kolla i förväg.

Amnestys problem blev offentliga

Trots att ämnet är känsligt, problemet svårt att mäta och lösningarna tar tid så har Armina Etminan och Marianne Gyllenpistol ett övergripande råd till den som märker av rasism och diskriminering på jobbet: lyft på locket. Säg som det är.

Att man vågade göra det på Amnesty är enligt Marianne Gyllenpistol en av förklaringarna till att just deras situation blev offentligt uppmärksammad.

– Jag tror att om man skulle göra detta på andra arbetsplatser så skulle det uppdagas samma sak.

Armina Etminan fyller i:

– Maktstrukturer och diskriminering som finns i samhället återspeglas ju på jobbet. Det handlar om vem som har möjlighet att vara sig själv, dela med sig av sina misstag, utvecklas och göra karriär. Vilka personer som får vilka tjänster. Det är inte säkert att sådant kommer fram i medarbetarundersökningar.

Jämlikhet kräver mod

Samhällsutvecklingen i Europa, med ökad polarisering och växande högerextrema partier, gör också att frågor om jämlikhet och mänskliga rättigheter blir mer politiserade. Det kan vara ännu ett hinder för att lyfta problemen på sitt jobb. Men Armina Etminan vill vända på perspektivet. Hon tror att en arbetsgivare som inte tar jämlikhetsproblem på allvar kommer ha svårt att i framtiden hitta personer att anställa.

– Både arbetsplatser och organisationer behöver komma fram till vilka de är och vad de står för. Det kommer vara viktigare än någonsin, men också ganska utmanande. Och det kommer att kräva mycket mod.

Amnesty International

➧ Människorättsorganisation grundad i Storbritannien 1961.

➧ Har drygt två miljoner ”medlemmar och supportrar”. Uppger inte exakt medlemsantal.

➧ År 2019 hade organisationen kontor i 63 länder.

➧ I Sverige jobbar omkring 90 personer.