Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Hitta din positiva frekvens!

Jag kan höra människor som klagar och gnäller över sin arbetsplats och arbetsgivare, men jag tänker vad gör du själv då? Är det mitt fel är oftast svaret? Ja, livet är ju ditt och det gäller att se till att ta ett eget ansvar för sitt liv.
Publicerad 3 februari 2015, kl 10:40

Visst ibland kan situationen vara svår, men jag kan alltid göra något. Jag har lärt mig att det vi fokuserar på det växer, så ser du enbart det du kan gnälla över eller fokuserar du på det som gör att du är kvar och tycker om ditt arbete? Har ni svårt att få andra att arbeta hos er så kanske vi istället för att klaga berätta vad som är fördelen med det jobbet du har eftersom du själv är kvar.

Jag har själv sett över mitt liv och hur jag lever det både i mitt arbets- och privatliv för att må så bra jag kan och njuta av livet både till vardag som helg. Jag har ett eget ansvar för mitt liv och det är så mycket roligare när jag har hittat den positiva frekvensen i mitt liv.

Vad säger du; har du testat och insett att små förändringar kan göra stora underverk? Så hitta den positiva frekvensen på ditt liv och dela med dig.

//Tina Persson

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson