Ayera Khan är mest ett stort leende. Fotografen vill gärna att hon ska se en aning mer allvarlig ut.
– Nej, jag vägrar vara en sådan där bitter flata, säger hon och skrattar.
Zayera var med redan vid den första upplagan av Pride i Stockholm 1998, då som volontär när hennes dåvarande flickvän satte upp en pjäs.
– Då var Pride väldigt stort. Folk kom från hela landet för att kunna leva sitt liv – på Pride kunde man få bekräftelse och leva ut. Som ung var det självklart att man skulle vara med. Pride hade den kraften, man samlades och knöt kontakter och nätverkade. På den tiden fanns ju inte Facebook, det behövdes en fysisk plats för att samla folk. Gissningsvis 95 procent av vår hbtq-community var där.
Zayera Khan har jobbat med frågor som rör diskriminering och mångfald länge: i Miljöpartiet, i den feministiska tankesmedjan Interfem, inom RFSL och i nättidningen Feministiskt perspektiv. Men i Stockholm Prides styrelse är hon ny sedan i våras. Att hon hamnade där kanske beror på att hon varit väldigt kritisk mot festivalen de senaste åren, säger hon.
– Jag tyckte att Pride hade blivit väldigt mainstream och vände sig till en stereotyp målgrupp: de som har pengar och bor i innerstan. Förr i tiden skulle alla dit, det var inget snack om saken. Nu känner sig inte alla längre inkluderade. Det är min utmaning att få tillbaka den känslan. Pride ska vara en samlingspunkt, men också en plats där man kan diskutera olika saker, politik, trans, barnafödande, you name it.
Har Pride spelat ut sin roll?
– Nej, Pride kan bidra till att man fokuserar mer på vissa frågeställningar och lyfter upp frågorna i medierna och i politiken. På så vis har den en viktig samhällsfunktion. Dessutom är det fortfarande viktigt med den sociala samvaron och möjligheten att träffa nytt folk. Men vi måste se till att alla deltagare känner att de kan göra sina röster hörda.
Årets tema för Pride Stockholm är makt. Det handlar om maktstrukturer, i allt från den egna kroppen och sängkammaren till samhälls- och arbetslivet. Vem bestämmer till exempel vad som är en familj och att alla ska vilja ha en sådan?
Zayera Khan har själv aldrig upplevt sig diskriminerad på jobbet. Jo, en gång i Schweiz tyckte hon att det var jobbigt när kollegorna tog för givet att hon hade en pojkvän. Hon har heller aldrig deklarerat att hon är hbtq på någon av de arbetsplatser som hon har varit på – hon vill hellre att kollegorna ska lära känna henne som person till att börja med.
Attityderna har förändrats. I dag är det inte omgivningens förväntningar på partnerns kön som tynger mest, utan förväntningarna på att en kvinna i en viss ålder ska ha barn, tycker Zayera Khan.
Rimligtvis har samhället och arbetslivet blivit mer accepterande och öppet under de snart 20 år som har gått sedan den allra första Pridefestivalen gick av stapeln.
– Jag vill ju gärna tro att det är så. Men jag vet ju att det också finns personer som inte upplever det så. En bekant som jobbade på ett stort svenskt teknikföretag råkade ut för diskriminering. Hon menar att hon utsattes för sexuella trakasserier för att hon är lesbisk och till slut blev hon uppsagd. Jag tycker att Sverige har blivit mer polariserat. Mellanmjölkens land finns inte längre.
De fackliga organisationerna har länge synts på Pridefestivalerna. Det är bra, anser Zayera Khan som tycker att det ger en signal om att man vill vara med och förändra. Men, menar hon, facken kunde göra mer.
– Det gäller att hitta engagerade hbtq-personer inom facket som vill uttala sig. Det är så klart ledningen som sitter på makten som måste pusha för att något ska hända.
Hur ser framtiden ut för Pride?
– Det beror mycket på hur vår community växer och utvecklas. Men jag kan tänka mig att Pride kan bli en mötesplats för smågrupperingar med egna intressen, de kanske samlas där och sitter och konfererar med varandra. Det behövs mer egna initiativ, inte bara giganter som RFSL och politiska partier som ordnar saker. Varför kan inte exempelvis alla som är intresserade av knyppling och My Little Pony samlas och prata om det? Jag anordnade exempelvis speeddejting ett år. De som deltog hade skitkul!
ZAYERA KHAN
YRKE: User experienceexpert på Arbetsförmedlingen.
ÅLDER: 42 år.
FAMILJ: Ensamstående.
BOR: I Stockholm.
AKTUELL: Sitter i styrelsen för Stockholm Pride.
MÅNGA FESTIVALER FÖR HBTQ
- Några av de mest kända Pridefestivalerna är de i Berlin och San Francisco. Även i Sverige finns en mängd olika Pridefestivaler utöver den i Stockholm.
- I Sverige hölls den första Pridedemonstrationen i Örebro 1971.
- 1992 startade Europride, en festival som byter stad varje år. 1998 kom den till Stockholm, året efter startade det egentliga Stockholm Pride.
- Det har blivit allt viktigare för politiska partier och intresseorganisationer att synas på festivalerna.
