Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Hur ärlig ska du vara som referens?

Du har en medarbetare, Olle, som verkar trött, irriterad och onödigt gnällig. Du vet inte om det är en svacka eller ett större problem. Innan du hunnit ta ett samtal med Olle blir du uppringd av en chef på ett annat företag, där Olle sökt jobb. ”Hur är han?” Vad svarar du då?
Dag Bremberg Publicerad 2 oktober 2014, kl 10:30
Konsulten My Schüldt, psykologen Alexandra Thomas och site service manager Dag Erenius ger råd på hur man bör agera som referens.

Säger du att du inte ärligt kan rekommendera honom eftersom han verkar ha blivit en gnällspik eller ger du endast ett omdöme om hur han har skött sitt jobb under alla år? Eller ber du att få återkomma när du har talat med Olle själv?

CHEFEN:
Dag Erenius, Site service manager på Akzo Nobel, Malmö. Vinnare av Positions chefspris 2010.

Min första reaktion är lite förvåning då Olle inte meddelat mig att han vill ha mig som ”referens”, men då jag och Olle jobbat ihop i flera år ger jag min ärliga syn på dessa år till den chef som frågar.

Sedan tar jag direkt ett snack med Olle om dels jobbet han sökt, dels om hur han egentligen mår.

Skulle det ur det samtalet komma fram något väldigt oväntat (vilket jag inte håller som troligt) så hade jag övervägt att kontakta chefen på det andra företaget – men då skall det vara synnerliga skäl som en ny arbetsgivare verkligen bör veta om innan man anställer.

KONSULTEN:
My Schüldt, har hjälpt team och ledare att fungera bättre i 25 år.

Ber att få återkomma! Det verkar som om Olle tidigare har skött sitt jobb och levererat resultat och chefen vet nu inte om det är ”en tillfällig svacka eller ett större problem”. Kanske är ett nytt jobb precis det som skulle få Olle att bli engagerad och positiv?

En ”irriterad och onödigt gnällig” medarbetare kan mycket väl vara någon som helt enkelt varit för länge på samma plats och som behöver något nytt att hugga tag i. Det kan vara så fint att Olle själv insett att det är dags att gå vidare och att alla blir vinnare om Olle får ett nytt jobb. Hur som helst är det dags att prata med Olle.

PSYKOLOGEN:
Alexandra Thomas, psykolog med chefsposition på konsultföretaget Move Management.

Alla upplever svackor och kan i perioder bete sig dysfunktionellt. Har Olle tidigare skött sig så kan gnället till exempel bero på en svår privat situation.

Som referent har du ansvar att ge en rättvisande bild. Om ingen vågar ta svåra samtal släpper man kanske i väg medarbetare som inte lärt sig något. De är ovetande om sitt bete­ende och kan därför inte ändra det. Om referenter inom vården döljer sanningen och tänker ”vi blir av med hen snart”, finns risken att ingen tar i problemet. Rör sig beteendena om allvarliga fel får det svåra följder.

I fallet med Olle bör referenten be att få återkomma. Prata med Olle och ge återkoppling på det du ser. När du lyssnat in svaret har du bättre förutsättningar att ta referentsamtalet och ge en heltäckande bild.

Ledarskap

5 konkreta tips: Så lär du dig tala inför folk

Får du panik av att hålla en dragning inför publik? Psykologen Alexandra Thomas, en av Chef & Karriärs mentorer, ger konkreta tips på hur du kan bemästra rädslan och göra presentationen till en succé.
Publicerad 10 april 2024, kl 06:00
Tecknad illustration av person med skakande ben som håller tal inför publik.
Visualisera framgång och skapa kontakt. Genom att använda dessa strategier kan du övervinna din talängslan och bli en effektiv och inspirerande kommunikatör. Illustration: Dennis Eriksson.

FRÅGA: Ända sedan barnsben har jag haft stora svårigheter med att prata inför folk. Både i skola och arbetsliv har jag i de lägena flera gånger drabbats av blackout. I vuxen ålder har jag försökt undvika situationen genom att inte ta på mig uppdrag som har inneburit redovisning. Eller i sista fall att sjukskriva mig.

Nyligen erbjöds jag att bli avdelningschef. Den rollen innebär att jag måste hålla dragningar inför hundratals medarbetare och även andra chefer. Så i stället för att bli glad och stolt över befordran känner jag enbart panik.

Självkänslan är skadad av alla gånger som det har gått åt pipan. Samtidigt vill jag inte återigen ta till flykten och tacka nej till tjänsten. Men hur ska jag göra för att våga? 

SVAR: Din fråga berör något djupt mänskligt. Att ställa sig utanför flocken var i människans tidiga historia förenat med fara och det är naturligt att hjärnan reagerar med flykt, som om du befann dig i en livshotande situation.

Att inte längre vilja fly är förstås rätt väg framåt. Efter mina år som retoriktränare har jag sett mycket som fungerar:

Försök att lugna hotsystemet genom andningsövningar. Du kan andas in genom att räkna till fyra och andas ut och räkna till fem. Visualisera det du vill uppnå. Om du får bilder av tidigare situationer, försök vända dem till scenarion där du lyckas.

Lär känna platsen och gå gärna dit och öva. Hur ser publiken ut, var sitter de, var står du, hur fungerar tekniken? Ju mer förberedd du är, desto lugnare kan du vara under framförandet.

Ett visst mått av nervositet gör att sinnena skärps och du gör dig redo att prestera. Gör dig vän med nervositeten och tänk att ingen vill lyssna på en blasé person som inte utstrålar något. Folk är ofta upptagna av sig själva och din nervositet kommer varken märkas eller synas på det sätt du upplever den.

Från blackout till framgång

Försök att minska det mentala avståndet mellan dig och publiken genom att vara personlig eller nämna något som andra kan relatera till. Du kan visa sårbarhet och avdramatisera situationen genom att till exempel säga: ”300 personer, nu blev jag nervös.”

De allra flesta kommer vilja dig väl och vill se dig lyckas. Om du ändå får en blackout vet inte publiken vad du ska säga. Då kan du låta punkterna komma i en ny ordning och ta dig tillbaka till strukturen efter hand.

Det mest effektiva – och jobbiga – sättet att komma över talängslan är exponering. Att möta situationen du är rädd för tills du lärt tankarna och kroppen att det inte är farligt.

Träna gärna hemma framför spegeln eller gå till en talcoach och simulera situationen. Den kemiska reaktionen i kroppen vid nervositet är identiskt med den vid förväntan. Enda skillnaden är våra tankar. Så ibland behöver vi överlista hjärnan och intala den att vi är taggade och att allt kommer gå bra.

ALEXANDRA THOMAS

GÖR: Psykolog, författare och specialist i organisationspsykologi på Creative Compassion. Inspirationsföreläsare och skribent.

ÅLDER: 45.

KARRIÄR: Facilitator, partner, mentor och regionchef. Har tidigare jobbat som skolpsykolog och på bup.

Har du en fråga till våra mentorer? Mejla [email protected].