Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Hur säkert är molnet?

Allt fler av oss jobbar dagligen mot molnet. Den nordiska molnmarknaden har vuxit med drygt 30 procent per år de senaste tre åren, visar en undersökning. Men molnet har en baksida.
Gabriella Westberg Publicerad

Datamolnets fördelar är uppenbara, inte minst i ett alltmer gränslöst arbetsliv. När företagets IT-miljö ligger där är arbetet tillgängligt från vilken plattform som helst – mobilen, plattan, hemdatorn eller den på kontoret. Man slipper kostsamma inköp eller leasingavtal av hårdvara. Uppdateringar och backups hanteras centralt, IT-avdelningen kan slimmas när utvecklingen outsourcas. Molntjänsten är ofta skalbar och snabbt implementerad. Plug and play!

Och värdet av molntjänster på den nordiska marknaden förväntas också nå cirka 20 miljarder svenska kronor under 2014, motsvarande en 36-procentig tillväxt från föregående år, enligt IT-analysföretaget Radar Ecosystems rapport Nordic Cloud Market 2014–16. Det är alltså en jättestor sektor, som rör oss tjänstemän i allra högsta grad, det är vi som använder molnet allra mest, både i jobbet och i det privata. Allra mest ökar användningen av globala moln­tjänster. Men även marknaden för svenska moln växer, inte minst bland de som har höga krav på dataskydd.

För det är med datamoln som med moln i allmänhet. De är flyktiga, obestämbara. Med de globala, publika molntjänsterna vet man aldrig riktigt var datan finns, på vilka servrar den lagras, i vilka länder servrarna står och därmed vilka lagar som reglerar dataskyddet. Man kan sällan vara säker på att molntjänstleverantören inte använder dina data för egna ändamål, eller lämnar ut dem till myndigheter som NSA (USA:s National Security Agency) eller vårt svenska FRA (Försvarets radioanstalt).

Många drog öronen åt sig i fjol, när avhoppade NSA-medarbetaren Edward Snowden avslöjade hur NSA fått tillgång till enorma mängder data från leverantörer som Google, Microsoft, Apple och Facebook. Enligt Radar Ecosystems undersökning var det så många som 40 procent av dem som stod i färd med att investera i en molntjänst när Snowdens rapporter offentliggjordes, som uppgav att de nog måste tänka igenom sina planer en gång till. Även på Data­inspektionen märktes Snowden-effekten.

– Vi har en upplysningstjänst med jurister som svarar på frågor, och de hade en strid ström med folk som var oroliga, berättar Ingela Alvefors, jurist på Datainspektionen.

Hur avtalen ser ut mellan kund och molntjänst­leverantör är av extra stor vikt om man hanterar personuppgifter. Som till exempel Unionen med över 570 000 medlemmar. Facklig anslutning är en typiskt känslig personuppgift, som regleras i personuppgifts­lagen, PUL. Unionen har därför valt att inte använda någon publik molntjänst från någon av de stora leverantörerna.

– Vi kan inte säkerställa att USA inte går in och plockar ut uppgifter. Även om vi bedömer att risken för våra medlemmar är ganska liten så har vi en skyldighet att säkerställa tillsynen av vår information, konstaterar Erik Junesjö, utvecklings­chef på Unionens IT-sektion.

Det är förstås de största leverantörerna, som Google, Microsoft och Amazon, som erbjuder de mest driftsäkra, innovativa och ständigt uppdaterade molntjänsterna, oemotståndligt enkla och klara att koppla upp sig på med några snabba klick med musen – men det blir alltsomoftast på deras villkor. Eller på NSA:s. Det är hart när omöjligt att påverka utformningen av avtalen.

Då kan det kännas tryggare att använda sig av ett svenskt moln. Med en mindre leverantör får man ofta en personlig kontakt och möjlighet att utforma avtalen mer specifikt. Dessutom finns datan då inom svenskt lagrum. Hoppas man. Men vad många missar är att även svenska molntjänster, som utvecklats i Sverige, ofta använder större leverantörer för drift. Då är det upp till kunden att kontrollera hur avtalen ser ut leverantörerna emellan, och att till exempel PUL efterlevs i alla led.

– Många säger ”Vi kommer aldrig att vilja drifta molnet globalt”, men ändå ser vi att Amazon, Google och Microsoft ökar sin andel av molnet hela tiden, konstaterar Hans Werner, vd för Radar Ecosystems.

Dessutom kan det vara lättare att kliva in än att kliva av. Vad händer om man vill lämna tjänsten? Det är inte alltid så säkert att uppgifter raderas från molnet för att användaren avbryter abonnemanget.

Innan man klickar i gång är det därför väldigt viktigt att man nagelfar avtalen och till exempel kontrollerar om uppgifter kan sparas och komma att användas för leverantörens egna syften, konstaterar Ingela Alvefors.

”Big Data” är ett hett begrepp i sammanhanget. I molnet samlas mängder av data över hur användarna agerar, när och varifrån de gör det. (Google, som haft hela sin verksamhet i molnet från start för 16 år sedan, har som uttalat syfte att samla all världens information i sitt moln.)

Än så länge finns det mer ”big data” än det finns metoder att processa och analysera datamängderna, men utvecklingen går snabbt. Och ju mer vi använder molntjänster, desto mer bidrar vi till den utvecklingen – med information om oss själva.  Det gäller även vid ”privata moln”, som VDI:er, där arbetsgivaren äger servrarna där data lagras.

– Allt man gör i molntjänsten innebär att data samlas in. Vad man gör, när man gör det, vilka sidor man surfar på. Det kan potentiellt ske en ganska stor kartläggning av mig som användare, vilket också innebär personuppgifter, säger Ingela Alvefors.

I dag är det ändå vanligast att använda molntjänster för administrativa uppgifter som bokningssystem och semesterrapportering, vilket kanske inte är ett företags mest känsliga uppgifter. Men även där finns svagheter.

– Tjänster som används frekvent internt, som de dagliga arbetsverktygen, måste svara snabbt, förklarar Erik Junesjö.

Molntjänster kan ta en sekund extra när data reser från en server till en annan, på annan plats. En sekund verkar kanske inte så mycket.

– Men om det tar en sekund extra per handgrepp och man har omkring 1 000 handgrepp på en dag, då innebär det ett reellt arbetsmiljöproblem, konstaterar han.

PUL i molnet

  • Inom EU utgår medlemsländernas nationella dataskyddsregler från EU:s dataskyddsdirektiv. I Sverige regleras dataskyddet främst av PUL, personuppgiftslagen. Ansvaret för att person­uppgifter inte kommer på villovägar ligger på den personuppgiftsansvarige.
  • För att placera personuppgifter i en molntjänst bör den personuppgiftsansvarige kontrollera att leverantören är ansluten till den amerikansk-europeiska Safe Harbor-principen samt att EU:s standardklausuler efterlevs. Sedan måste ett personuppgiftsbiträdesavtal upprättas.
  • Den som tecknar ett personuppgiftsbiträdesavtal med en svensk molntjänstleverantör måste också kontrollera vilka eventuella underleverantörer som används och att avtalet dem emellan är vattentätt också det.

Datainspektionen

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Grön omställning i pappersbruket: Här gifter sig tyg med skog

På Mörrums bruk i Blekinge omvandlas återvunnet tyg och lövskog till fibermassa – som blir nya kläder. Bristen på välsorterade gamla textilier sätter dock käppar i hjulen för den cirkulära ekonomin.
Elisabeth Brising Publicerad 17 april 2026, kl 11:00
Tjänstemännen Lars ”Krille” Björck och Åsa Degerman jobbar med en unik teknik för tygåtervinning på Södra Mörrum. Men det är brist på bra tygsortering i Sverige. Foto: Hanna Franzén

Lars ”Krille” Björck rör sig vant mellan brukets grönvita silor. Mörrum är skogskoncernen Södras minsta fabrik, men ändå två kilometer lång. Här cyklar han mellan uppgifterna på vedgården, fabriksrum och kontoret, när det inte är smällkallt som i dag.

– Akta isfläckarna, varnar han under rundvandringen.

Lars Björck kom hit för två år sedan för en tjänst som driftsingenjör och för att arbeta med delvis återvunnen textilmassa. Han är själv före detta skogsägare i kooperativet och tycker det är bra att skogsägarna skapar nya produkter på marknaden.

– Jag hade aldrig bytt jobb om jag inte kände att det var utmanande, lite i det gröna tänket, säger han.

Fibern säljs till modeföretag som Lindex

Sedan 2019 gör Södra en speciell massa av trä och 20 procent återvunnet tyg. Fibern kallas Oncemore och finns i plagg från klädföretag som Lindex och Filippa K.

– Vi jobbar stenhårt för att få ut det här, säger Åsa Degerman, senior affärsutvecklare på Södra Innovation och strategi i Värö, som besöker bruket i Mörrum för dagen.

Hon bor i Göteborg och jobbar med att utveckla den cirkulära affären och möter klädföretag och beslutsfattare.

I det blekingska skogsbruket bryts gamla kläder ner till ny fibermassa. Foto: Hanna Franzén

"Världsunik teknik"

Den teknik de har utvecklat här är världsunik, enligt Åsa Degerman, eftersom de tar emot blandplagg som består av både bomull och polyester. De flesta nya kläder består av så kallad polycotton, vilket försvårar återvinning eftersom fibrerna är svåra att skilja åt. Men Södras textilavskiljare tar emot blandade tyger som separeras först torrt och manuellt och sedan med kemikalier.

– Vi vill åt bomullen, den gifter sig väl med cellulosan från träden, förklarar Lars Björck.

Bomullen blir till nya tygfibrer medan polyestern går till energiåtervinning och förbränns i värmeverk.

Vill skala upp 

Södra skulle vilja skala upp från dagens kapacitet på 2 000 ton textilavfall per år till 50 000 ton. Men det finns utmaningar. En är bristen på insamling och tygsortering.

I januari 2025 infördes EU:s lag om separat insamling av textilavfall i Sverige. Vi svenskar sorterade genast gamla kläder så att högarna svämmade över på återvinningar och secondhand. Det fanns dock inget system för att ta emot allt. På grund av det kom en tillfällig lag om att små mängder trasiga kläder får slängas i brännsopen.

Vad gäller? Får jag slänga en trasig strumpa?

Sedan januari 2025 ska textilavfall sorteras och samlas in separat. Syftet är en mer cirkulär textilmarknad i EU.

Samtidigt finns ett undantag. Strumpor och underkläder, tyg som är mögligt, har skadedjur eller är så smutsigt eller trasigt att återanvändning eller återvinning inte är möjlig får slängas i brännbart.

Kommunerna ansvarar för att samla in textilavfall från hushållen.

Textiltillverkare och grossister ansvarar för att sortera och lämna sitt textilavfall till behandlingsanläggningar.

EU:s nya producentansvar för textilindustrin nationellt ska vara inrättat senast 2028. 

Källa: Naturvårdsverket.

Tygåtervinning haltar i Sverige - behövs AI

Tygåtervinningen haltar fortfarande i Sverige, konstaterar Åsa Degerman. Dessutom saknas en kvalitativ sortering. Precis som plast består kläder av olika råvaror, som plast, växtfiber och metall.

Åsa Degerman
Åsa Degerman. Foto: Hanna Franzén

– Det är jättebra att samla in, men nästa steg är mer sortering och återvinning. Vi behöver bygga upp mer kompetens, AI och automatisering inom det här, säger Åsa Degerman.

Smuts, dragkedjor och stora delar elastan i kläder gör dem svåra att återvinna i Mörrum.

– Det krävs råvara som är någorlunda beständig. Att vi kan lita på det vi får in så det inte är kontaminerat med material som inte framgår, säger Lars Björck.

Tygavfall till Mörrum från Bangladesh och Finland 

Textilavfallet som kommer till Mörrum letar de upp från många olika håll. Det är produktionsspill från Bangladesh, uttjänt tyg från tvätterier och avlagda kläder från hem i Finland, Sverige och Nederländerna. Enklast att återanvända är vitt bomullstyg. Men anläggningen provar även färgade kläder.

– Som Icas gamla jobbuniformer, säger Åsa Degerman.

Grön omställning står och stampar i startboxen

Framtiden är oviss för den gröna industriomställningen i Sverige. EU har beslutat om en omställning, en mer cirkulär ekonomi och mindre beroende av fossil råvara. Men omvärlden är orolig och lönsamheten dröjer. Exempelvis har företaget Renewcell, som Kollega skrivit om tidigare, gått i konkurs. Men tekniken finns kvar och en ny ägare har tagit över produktionen. 

Nya EU-regler ska ge mer hållbart mode

Det finns dock ljus i sikte. I april 2028 införs EU-regler om ett producentansvar för textilier. Då ska företag börja betala en avgift för nya kläders miljöpåverkan. Ju mer hållbart material en tröja innehåller, desto lägre ska avgiften bli. Men ett osäkert geopolitiskt läge och hård konkurrens utifrån skapar ovisshet.

– Många står i osäkerhet. Vad är det som händer lagstiftningsmässigt? Hur mycket ska vi satsa och när blir det lag att till exempel använda återvunnet material? säger Åsa Degerman.

Kommer nya EU-lagkrav fungera?

– Vet inte, tidigare har de försökt med politiska morötter som inte har räckt, säger Åsa Degerman.

Samarbete och problemlösning är något av det roligaste i jobbet tycker kollegorna Åsa Degerman och Lars Björck. Foto: Hanna Franzén

Självförsörjande på el - "känns tryggt"

Över Blekingebruket ligger en svavellukt blandad med trädoft från vedhögarna. 65 meter över havet tronar fabrikens högsta torn – Åsa Degerman kallar det brukets hjärta – av plåt och betong. Värmen från ångan i turbinerna förser både anläggningen och omgivande samhällen med fjärrvärme. Bruket är självförsörjande på el, både för fabriken och orterna. En trygghet, tycker Lars Björck.

Inne i massafabriken bullrar det högt, men få människor syns till. Säkerhetstänket syns överallt i skyltar och skyddskläder. De flesta anställda sitter i kontrollrum eller på kontor.

Men i de asiatiska länder där massan blir till tyg ser arbetsmiljön annorlunda ut.

Diskussioner om arbetsmiljön i textilindustrin

I produktionsleden till kläder finns många underleverantörer som spinnare, vävare och stickare. Till sist sys plaggen i fabriker, ofta i Bangladesh, innan de skeppas till butikerna. Många varor reser långt och rör vid många människors liv och händer. Viskostyg, som Södras, kräver starka kemikalier som hanteras i andra länder där produktionen ibland kan vara hälsofarlig, enligt flera granskningar.

När er fibermassa åker från Mörrum – vart reser den då?

– Den kan till exempel åka till Österrike, Kina eller Thailand. Vi säljer till fibertillverkare. Men dem vi säljer till är rankade som de med minst miljöpåverkan. Vi har en uppförandekod, säger Åsa Degerman.

Blir det ett miljövänligare tyg, trots den här globala processen?

– Ja, det ger lägre miljöpåverkan att använda vår fiber än generell viskos från Kina, säger Åsa Degerman.

Hon och kollegan Lars Björck tycker att det är synd att mode från kinesiska företag som Temu och Shein – det vill säga ultrasnabbt producerade kläder till extremt låga priser – konkurrerar med europeiska klädföretag som har helt andra miljö- och arbetsrättskrav.

Åsa Degerman påpekar också att kläder bara behöver innehålla 5 procent återvunnet material för att få miljömärkningen Recycled Claim Standard, RCS, men att Södras fiber innehåller 20 procent återvunnet tyg. Dessutom är skogsråvaran miljöcertifierad.

Vitaliserar bruksarbetet 

Något av det roligaste med jobbet tycker hon och Lars Björck är att bryta ny mark och skapa något innovativt med kollegor i helt andra yrkesroller.

– Det är många olika funktioner och miljöer här. Vi har skogen, bruken, innovation och labb, det är jättehäftigt. Jag som kontorsråtta ser alltid fram emot att komma hit, säger Åsa Degerman.

Lars Björck instämmer – att återvinna textilier vitaliserar arbetet i skogsindustrin.

– Ingen kan säga att det inte går. Jag tycker om det öppna klimatet – att tekniker, processingenjörer och innovation sitter runt samma bord. När utvecklingsarbete pågår finns svaren i samarbetet och tillsammans hittar vi lösningarna. Lite som när de värker fram ett svar i På spåret.

SVENSK TEXTILÅTERVINNING PÅ GÅNG

Sverige ligger långt fram inom teknik och forskning kring textil fiberåtervinning, men det råder brist på storskaliga anläggningar för sortering och återvinning. Här är några fler anläggningar och initiativ: 

ORTVIKEN: Circulose (tidigare Renewcell) gör textilmassa av klädavfall.

SÖDERTÄLJE: Telge. Textilåtervinning.

MÄRSTA: Human Bridge. Sorteringsanläggning för textil.

MALMÖ: Sysav/Siptex. Automatiserad sorteringsanläggning för textil.

STOCKHOLM/USA: Syre, som grundats av H&M-gruppen och Vargas Holding, bygger en anläggning i North Carolina för polyesteråtervinning.

STOCKHOLM: Cellucircle. Återvinner polyester till plast. 

Källa: Naturvårdsverket.

Stor textilkonsumtion

➧ Vi köper 13–14 kilo kläder och textilier per person i Sverige (2024).

➧ En t-shirt används i snitt 30 gånger. 

➧ 30 procent av kläderna i en garderob används inte. 

Källa: Stockholm Vatten och Avfall.

➧10 procent av världens koldioxidutsläpp står textilsektorn för globalt. 

➧1 procent av alla använda kläder återvinns till nya klädfibrer.

Mer om EU:s lagar för mer hållbart mode. 
Tips och råd för hållbar textilkonsumtion