Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Du räddar inte världen genom att sluta äta kött!

Artikeln "Köttfri måndag" kunde gott ha varit lite mindre vinklad. Hade reportern läst Filters artikel innan så kunde den ha blivit lite mer balanserad.
Publicerad 12 februari 2014, kl 14:56

Den artikelns avsnitt om att "rädda världen genom att sluta äta kött" lyder så här:

"Så blir du en bättre människa" ur Filter nr 35, sid 94 och framåt",  Här får du tipsen som räcker längre.

Löfte 1, jag ska äta bättre mat.

Nej: du räddar inte världen genom att sluta äta kött.

Världen är full av rapporter som målar upp köttproduktionen som en av planetens värsta miljöbovar. Beräkningsmetoderna döljer dock filosofiska vägval som det inte alls är säkert att du håller med om. Den vanligaste skräcksiffran är de beräkningar som visar att det går åt tio kilo foder för att framställa ett kilo nötkött. Slutsats: maten som föder upp en ko skulle kunna göda tio människor. Räknesättet tar dock ingen hänsyn till vad djuren äter – i alla tider har de främst matats med sådant vi människor ändå inte kan äta, eller restprodukter från annan livsmedelsproduktion.

En annan populär siffra är hur mycket vatten som gått åt under köttproduktionen. Relevant i regioner med vattenresursproblem, bara knasigt i Sverige.

Två tredjedelar av världens jordbruksmark används idag till djurbete, och argumentet är att vi för att föda planetens växande befolkning bör använda mer till att odla människotjänlig föda. Det ignorerar det faktum att djur globalt sett främst betar på marker olämpliga för odling. En omställning skulle kräva enorma insatser av konstgödsel. Dessutom binder betesmark till skillnad från odlingsmark stora mängder kol.

En tredjedel av köttproduktionens klimatpåverkan härleds till att får och nötboskap framställer växthusgasen metan, som därmed räknas som 'människoskapad'. Historiskt sett har dock människan utrotat vilda idisslare och ersatt dem med tama på de platser vi tagit över. I USA lever exempelvis 110 miljoner nötkreatur i ett land som tidigare tros ha härbärgerat 60 miljoner bufflar och 100 miljoner hjortar.

Ytterligare en tredjedel härleds till avverkningen av Amazonas. Till att börja med utgick författarna bakom den stilbildande FN-rapporten Livestock's Long Shadow från skogsskövlingens absoluta toppår – skogstokigt. Varför den överhuvudtaget tillskrevs köttindustrin? Den nybrutna marken befolkas oftast av nötboskap, vilket är det vanligaste sättet att förbereda den för – odling.

Slutsats: All mat är bättre eller sämre ur ett visst miljöperspektiv, men tyvärr är just ekosystem så komplexa att de svårligen låter sig kokas ner till förenklade formler."
//En köttätare

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson