Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Fastlagsbulle

Fastan innebär rimligtvis inte att vi ska vräka i oss semlor. Tvärtom.
Publicerad 4 mars 2014, kl 14:29

Först vill jag tacka för en bra tidning. Det är min make som är Unionen-medlem, men jag som läser tidningen.
Min petighet får mig dock att påpeka ett faktafel i notisen om semlor (från s.14 i nr.2 2014). Fastan innebär rimligtvis inte att vi ska vräka i oss semlor. Tvärtom. Fastlagen slutar i och med fettisdagen, den börjar ju inte då. Dagen därpå, på askonsdagen, påbörjas fastan. Fram tills dess är det meningen att vi ska frossa och äta upp oss inför fastetiden. Bästa sättet är att smälla i oss söta bullar och grädde i mängd. Semlan är vår motsvarighet till karnevalen, ett ord som betyder "farväl till köttet", carne vale. Det är en möjlighet att festa loss, äta gott och dansa innan man inleder den 40 dagars långa fastan som ju är en förberedelse inför påsken, en tid för återhållsamhet och eftertanke och att avstå av vårt överflöd till förmån för andra.
Så kör på! Vräk i er så mycker semlor ni orkar och låt fastetiden präglas av sitt. :-)
Sofia Bergholtz,  präst i Svenska Kyrkan

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson