Därför är det oacceptabelt att så många med funktionsnedsättning, särskilt neuropsykiatriska sådana går hemma med aktivitetsersättning på grund av arbetsmarknadens oförmåga att rucka på de sociala normerna. Men jag har bevisat att så behöver inte vara fallet.
Efter en arbetsutredning i programmet RESA på ett år har man konstaterat att jag måste jobba inom mitt kompetensområde på halvtid och träning (som jag gör i vatten via Aqua jogging) för att klara ett arbete, annars finns det risk att min hälsa försämras. Eftersom sådana jobb inte finns inom den ort jag bor i, så har det varit svårt att hitta en arbetsplats. Men tack vare mitt musikintresse har jag hittat en kontakt på nätet som nu har anställt mig på utveckling i ett år från Norrköping. Eftersom de sitter i Norrköping har man ordnat så att jag kan arbeta hemifrån.
Det jag vill förmedla är att alla kan få ett jobb, bara man verkligen vågar söka och ta kontakt. Jag har de senaste åren jobbat mycket själv med egna projekt inom musik och data och det blev nyckeln till den anställning jag påbörjar idag. På så sätt har jag och Arbetsförmedlingen tillsammans jobbat produktivt att få mig sysselsatt istället för att snurra runt i en karusell av praktik och arbetsmarknadsåtgärder. Att arbeta på ett jobb inom annan bransch inom hemorten inte är att tänka på så därför har Arbetsförmedlingen gått med på insatser så att jag kan arbeta åt dem på distans och även en intervjuresa med tåg till dem i Norrköping. Att allt blev så lyckat är att vi tillsammans har arbetat så målmedvetet med att få sakerna i hamn, vilket gjorde att jag till slut fick en riktig anställning med stöd än att snurra runt i karuseller av praktik och andra åtgärder.
//Alexander Forselius